Botbyhöjden behöver stöd för att ojämlikheten inte ska öka

Marcus Rantala skriver (HBL 21.2) om en viktig jämställdhetsaspekt i diskussionen om issportcentret. Det ses öka skridskoåkningsmöjligheterna för flickor.

Den livliga diskussion om ojämlikhet i skolor och bostadsområden som pågår just nu berör även issportcentret. Just nu, när forskare, stadsplanerare och beslutsfattare febrilt funderar på lösningar på den ojämlikhet som är på gränsen till kritisk är stadsstyrelsen på väg att besluta om fortsättningen av planreservationen för issportcentret, det gäller i praktiken byggandet av centrum i den enda närskogen i Botbyhöjden. Studier visar dock att en mångsidig och attraktiv skog på gångavstånd ökar värdet på alla bostadsområden. Dessutom ökar det utan tvekan de boendes välbefinnande. Närskogen betyder mest för barn och äldre.

Botbyhöjden är ett av Helsingfors socioekonomiskt svagaste bostadsområden. På Östra centrums grundskola, som ligger intill Matokallioskogen, läser mer än hälften av de 450 eleverna finska eller svenska som andraspråk och mer än en tredjedel behöver särskilt stöd. Stadsdelen och skolan behöver ett starkt stöd, så att barns och ungas verklighet inte blir helt annorlunda än i andra stadsdelar och skolor.

Helsingfors generalplan gör det möjligt att bygga nya bostadshus i Botbyhöjden mellan de gamla husen. De kommer definitivt, för staden ser att byggandet minskar ojämlikheten. Intressanta lägenheter skulle också locka medelklassen. Men kommer Botbyhöjden att intressera lägenhetsköpare om den närliggande skogen försvinner?

Stadsplanen för Kvarnbäckens idrottspark, som innehåller issportcentret, betonar att stärka östra Helsingfors identitet. Planen trädde i kraft 2007. Tiderna har dock förändrats och naturens betydelse i grannskapet för barns utveckling och allmänna välbefinnande är i dag tydligt förstått. Visst, idrottsparken erbjuder många bra hobbyer, men de är dyra för många låginkomsttagare med barnfamiljer.

Den olympiska kommittén, som lyfts fram som stöd för projektet, har också framhållit vikten av närliggande natur som möjliggör barns välbefinnande och motion, samt naturnära daghem och skolor på högst 300 meter avstånd från närskogen. Är kommittén medveten om att centret skulle förstöra just dessa saker som den värdesätter?

Tänk om Matokallio-skogsområde bevaras, och issportcentret får en tillfredsställande plats och flickor fler skridskoträning? Skogens växlande natur, hackspettar, skuggiga stigar, bergstoppar, en källa och åkerbär skulle förbli en fröjd för alla. För dem som inte kan ta sig in i skogen, äldre och andra med nedsatt rörlighet skulle det finnas bänkar på friluftsstigen som omger skogen för att beundra skogen, lyssna på fåglarna och vila i skuggan av granarna. Fler vandrare kommer när det nya stora dagiset som planeras intill skogen och tillbyggnaden av grundskolan är klara.

Riitta Malve

pensionär, östra Helsingfors