Missnöjd minoritet ser mörkt på framtiden
Språkklimatet upplevs som bättre i dag än då motsvarande mätning gjordes för fyra år sedan. Det visar den enkät som SFP:s tankesmedja Agenda har låtit göra. Men hälften av finlandssvenskarna ser dystert på svenskans framtidsutsikter.
Finlandssvenskarnas ställning är till pappers på många sätt utmärkt, men i praktiken är det ofta svårt eller rentav omöjligt att leva sitt liv på svenska i det offentliga rummet i Finland.
SFP:s tankesmedja Agenda har beställt en opinionsmätning om språkklimatet som har utförts av Aula Research. Resultatet har analyserats av sociologen Kjell Herberts, med lång erfarenhet av den finlandssvenska barometern och andra motsvarande mätningar.
Kring tusen finlandssvenskar har svarar på frågorna från slutet av november till slutet av december. De representerar i huvudsak Helsingfors, Nyland, Egentliga Finland och Österbotten så att 150–300 personer per område har svarat.
Den goda nyheten är att språkklimatet i dag upplevs som betydligt bättre än vid den senaste mätningen för fyra år sedan. I den färska undersökningen anser 36 procent att svenskans ställning för tillfället är mycket eller ganska bra. 2019 ansåg 75 procent att svenska språkets ställning var ganska eller mycket dålig. Nu är 64 procent av den åsikten. En stor del är alltså missnöjda även nu, men andelen har sjunkit markant.
Skillnaderna blir ännu tydligare då frågan om svenskans ställning kopplas till statsminister Juha Sipiläs (C) respektive statsminister Sanna Marins (SDP) regeringar. Regeringen Sipiläs sätt att handskas med svenskan får klart underkänt av 84 procent, av vilka nästan hälften ansåg att svenskans ställning hade blivit mycket sämre. Resten tyckte att det varken hade blivit sämre eller bättre.
När det gäller Marins regering tycker 36 procent att svenskans ställning har försämrats, men ungefär hälften ser ingen skillnad och 15 procent tycker att svenskans ställning har förbättrats. Årets betyg är alltså inte särskilt goda, men ändå betydligt bättre än för den förra regeringen.
Det ytterst negativa omdömet om regeringen Sipilä och svenskan har naturligtvis sina förklaringar, precis som det lite positivare omdömet i dag. Konkret handlar det om regeringen Sipiläs hantering av jouren vid Vasa centralsjukhus, om tvåspråkiga tingsrätter som lades ned och om nedskurna anslag till Folktinget och Åland. Utöver det kände finlandssvenskarna av ett allmänt ointresse för språkminoriteten och dess väl och ve.
Regeringen Marin upplevs på ett annat sätt – det finns flera synliga svensk- och tvåspråkiga politiker från olika partier, och SFP är ett av regeringspartierna. Statsminister Sanna Marin får däremot kritik för att hon inte talar svenska offentligt.
Det är klart att det har en stor betydelse för svenskans och tvåspråkighetens ställning vilken regering vi har och en hurdan politik den bedriver. Man kan aktivt främja svenskan, vara passiv eller fatta beslut som direkt försämrar det svenska i Finland.
Allt handlar ändå inte om regeringar och deras politiska kulörer. Trenden när det gäller offentlig förvaltning är att i effektivitetens namn skapa större enheter. Det drabbar ofta minoriteter.
Det gäller tingsrätterna och det gäller välfärdsområdena. Där det tidigare fanns många kommuner med ett starkt svenskt inslag som måste och kunde beaktas i vården, finns det nu stora regioner där det som tidigare var ett starkt svenskt inslag är en betydligt mindre andel i dag. Det syns särskilt i västra Nyland och i Egentliga Finland. Å andra sidan är personalen den samma som förr och därför väntar sig finlandssvenskarna inga större förändringar.
Enligt Agendas enkät ser finlandssvenskarna ganska dystert på framtiden och svenskans ställning om fem år. Det bottnar säkert delvis i den här trenden med större enheter.
Pessimismen var ändå större 2019 än i år. Då trodde bara 1 procent att svenskans ställning skulle vara mycket bra om fem år, 9 procent att den skulle vara ganska bra och 71 procent tippade på dålig eller ganska dålig. Resten, 19 procent, trodde inte på någon förändring alls.
I år är andelen som tror på en förbättring precis den samma, men 26 procent tror att det varken blir bättre eller sämre och 64 procent tippar att det blir ganska eller mycket dåligt.
Det är illa med pessimism för det leder lätt till att man blir lamslagen och ger upp. Enligt enkäten är vi glada och stolta över vårt svenska modersmål. Det finns också positiva företeelser och saker att glädja sig över, till exempel den nordiska skolan som ser ut att bli verklighet i Helsingfors. Det gäller att ta vara på det som är bra, värna om ett gott humör och att vara inkluderande i förhållande till dem som är intresserade av det svenska språket och kulturen.