Storbankerna styrs av träskallar
Att skylla de stora prisökningarna på höga energipriser och på kriget i Ukraina är enkelt och bekvämt, men stämmer inte alls. Priset på el, gas, och råolja är i dag så gott som oförändrade jämfört med priserna före kriget och kommer med största sannolikhet att sjunka ytterligare under våren.
Jag konstaterar att när energipriserna skjuter i höjden blir nästan allt dyrare, men sjunker energipriserna till före krigsnivån sjunker priserna inte ens med fördröjning utan stiger ytterligare. Det går inte alls ihop. Det normala är att priserna stiger när energikostnaderna stiger och att priserna sjunker när energikostnaderna sjunker!
Den markanta prisökningen kan således inte bero på energipriserna utan huvudsakligen på oviljan att anpassa priserna när energioch/eller råmaterialpriserna sjunker och inte bara när de stiger; enfaldiga politiska åtgärder som till exempel att först stänga kärnkraftverk och sedan ta dem i bruk igen eller bygga nya direkt efter att man har lagt ner de gamla; övergången från marknads- till planekonomi enligt klassiskt sovjetiskt system och räntehöjningar som inte, som man tror, sänker utan tvärtom ökar inflationen då räntorna förr eller senare läggs till priset.
Räntehöjningar ökar också boendekostnaderna och därmed också inflationen. Räntorna höjdes dessutom när skuldsättningen var som högst. Det ledde till en ny bankkris. Räntorna borde ha höjts innan allt var överskuldsatt på grund av minusräntorna.
Det verkar som om många företag utnyttjar inflationen för att höja vinsten. De kommer naturligtvis sedan med största sannolikhet att skylla på löne- och prisspiralen. Att de utlöste den själva kommer de att hålla tysta om. Resultatet av det ovannämnda gör att priserna (inflationen) ytterligare ökar och därmed också depressionen.
Nästan alla ekonomiska kriser uppstår på grund av politisk oförmåga och marknadens girighet! Den nyaste bankkrisen med Credit Suisse i spetsen visar att också storbankerna ofta styrs av träskallar som man inte kan tro på.
Urs Hofer
Ekenäs