Leicesters framtid ser i värsta fall riktigt mörk ut
Med tre omgångar kvar av Premier League löper Leicester, mästare för sju år sedan, stor risk att åka ur ligan. Vad har riktigt hänt med klubben?
I fjol spelade laget semifinal i Conference League och slutade på en fullt acceptabel åttonde plats i ligan. Men varningsklockorna har ringt i några års tid trots att det sett hyfsat bra ut på planen.
Leicester har sedan 2010 ägts av familjen Srivaddhanaprabha med Vichai som mångårig och omåttligt populär ordförande fram till sin tragiska död i en helikopterolycka 2018. Sonen Aiyawatt tog över efter olyckan.
Pappan Vichai jobbade sig till miljardär via sitt företag King Power som var och är en jätte inom tax free-handeln i Thailand.
Leicester vann sensationellt ligaguldet i England våren 2016 och har i många år ansetts vara något av en mönsterklubb i England. En klubb som tack vare sina sportsliga framgångar och sina förmögna ägare kunnat erbjuda konkurrenskraftiga löner men också en klubb som något så när fungerat enligt de marknadsekonomiska principerna.
Köp billigt och sälj dyrt
Men Leicester är ingen storstad och marknadsområdet är tämligen litet om man jämför med de stora klubbarna i England. Devisen Leicester har följt är att försöka köpa relativt billigt och vettigt och sälja dyrt och smart.
87 miljoner euro för Harry Maguire sommaren 2019 känns med facit på hand som ett av alla tiders klipp på fotbollsmarknaden. Då hade Leicester två år tidigare köpt honom från Hull för tretton miljoner euro.
Riyad Mahrez hittade laget för en halv miljon euro 2014. Mahrez var en av de viktigaste bitarna i Leicesters guldpussel 2016 och såldes 2018 till Manchester City för nästan 70 miljoner euro.
Wesley Fofana kostade klubben 35 miljoner euro då han anslöt från S:t Etienne sommaren 2020. Två år senare pungade ett vilt satsande och köpande Chelsea ut med 80 miljoner för honom. Chelsea köpte också sommaren 2020 Ben Chilwell för 50 miljoner euro. Chilwell var Leicesters juniorprodukt och ännu en utmärkt affär med tanke på hur skadedrabbad Chilwell varit i västet ra London. Några år tidigare betalade samma Chelsea nästan 40 miljoner för Danny Drinkwater. Drinkwater gjorde ingen, allra minst sig själv, glad i London. Han tappade form, självförtroende och började dricka något helt annat än efternamnet vill göra gällande.
Den röda tråden har hela tiden varit att efter varje säsong sälja en stjärnspelare dyrt och köpa in två–tre kvalitetsspelare till ungefär samma pris.
Den affärsmodellen har fungerat med undantag för sommaren 2021 då laget inte sålde någon stor fisk efter en säsong som brandskattades hårt av covid 19-pandemin.
Klubben tog ändå en risk och lade 55 miljoner euro på Jannik Vestergaard, Patson Daka och Boubakary Soumare. Vestergaard har varit en nitlott, de två övriga med darr på ribban godkända.
Ingen veritabel katastrof men för en klubb som opererar med mindre resurser än de stora jättarna är varje missräkning mer kännbar.
Förra sommaren sålde laget som bekant Wesley Fofana för en hiskelig summa till Chelsea.
Fofana kan vara en blivande världsback och för att ersätta honom köpte laget in Wout Faes från Stade Reims för sjutton miljoner euro. Faes påminner till utseLeicester, om en viss David Luiz och har samma problem i sitt spel som den berömda brassen. Defensivt är han precis som Luiz en säkerhetsrisk men det offensiva hot Luiz alltid var under sina bästa år är inte Faes.
I januari då läget redan var alarmerande köpte laget in Harry Souttar från Stoke och Victor Kristiansen från Köpenhamn för en prislapp på 30 miljoner euro. Något av panikköp och köp som gick klart mot den strategi som varit Leicesters rättesnöre i så många år.
Lånat pengar med PL som säkerhet
De två var köp som tvingades igenom av managern Brendan Rodgers som med facit på hand fick husera lite för länge i klubben.
Rodgers var redan då under enorm press men fick av någon anledning fortsätta fram till april då Dean Smith tog över.
Rodgers gjorde mycket rätt och bra i klubben och fick kanske just därför fortsätta aningen för länge trots att det utifrån såg ut som att han kört fast på alla plan. Precis som det i tiderna gick i Liverpool.
Dean Smith, Teemu Pukkis före detta manager i Norwich, har lett laget i fem matcher med fem poäng som facit. Trenden pekade uppåt innan förra helgens förlust med 3–5 mot Fulham.
och detta är ett arrangemang många klubbar använder sig av, har lånat pengar av banken med Premier Leaguestatus som säkerhet. Premier League innebär enorma tv-intäkter varje år, andra intäkter också för den delen, för varje klubb och det fungerar bra som säkerhet.
Men det här med att ta lån och budgetera med framtida pengar som är beroende av sportsliga framgångar är alltid en riskfylld väg att gå. Leeds gjorde det vid milleniumskiftet och hela klubben höll på att försvinna i den härvan.
Om Leicester åker ur Premier League gäller det för klubben att studsa tillbaka till finrummet väldigt snabbt. Annars blir det snabbt problem med balansräkningen.
Och Championship är en oerhört jobbig och fysisk serie där ingendet lag får någonting gratis. I synnerhet inte ett högstatuslag som Leicester.
Och om Leicester skulle åka ut innebär det givetvis att en del tongivande spelare sticker. Youri Tielemans kontrakt går ut i sommar och han blir hur som helst inte kvar i klubben. James Maddison har ett år kvar men blir inte heller han kvar i klubben.
Då Leicester sensationellt vann ligan 2016 hade laget en oerhört stark och pålitlig stomme med Schmeichel, Morgan, Kanté, Mahrez, Vardy och många andra. Av dem är bara Vardy kvar och 36 år gammal är anfallsexpressen inte längre samma spelare.
Vardy blir kvar också om Leicester åker ut. Ikonen lämnar inte klubben som en gång i tiderna trodde på honom då alla andra tvivlade.
Han kostade i tiderna en miljon euro då han anslöt från Fleetwood Town år 2012. 170 mål senare är det lätt att slå fast att han är klubbens bästa köp genom tiderna.
I övrigt har de lyckade köpen på sistone varit tämligen få och det kan i värsta fall kosta klubben ligakontraktet och vara inledningen på en oviss framtid.
❞ Den röda tråden har hela tiden varit att efter varje säsong sälja en stjärnspelare dyrt och köpa in två–tre kvalitetsspelare till ungefär samma pris.