Spel i Lejonen den bästa medicinen för Jussi Olkinuora
Efter ett par kanonsäsonger både i klubb- och landslaget fick Jussi Olkinuora uppleva ishockeyns andra sida under en tung säsong 2022-23. I VM hoppas han på ännu ett uppsving under sin färggranna karriär.
32-åriga målvakten Jussi Olkinuoras karriärutveckling har varit fascinerande. Efter totalt sju säsonger i diverse junior- och farmarligor i Nordamerika blev det tre säsonger och tre olika klubbar i FM-ligan varefter finlandssvensken platsade i den anonyma VMtruppen som åkte till Slovakien våren 2019.
VM-guldet öppnade dörren till KHL där Olkinuora etablerade sig som en europeisk toppmålvakt. Som Lejonens förstamålvakt blev det sedan två raka VM-finaler varav den senaste slutade i en härlig guldfest. Dessutom valdes Olkinuora till turneringens mest värdefulla spelare, MVP.
Det andra VM-guldet öppnade sedan dörren till Nordamerika. Olkinuora hade hunnit teckna kontrakt med schweiziska EHC Biel inför fjolårets VM men storsuccén skakade om hans planer. I stället bar det av till Detroit Red Wings NHL-organisation.
"Det var slut före det började"
Där tog framgångarna slut. Säsongen 2022-23 kom att bli en av de svårare under Olkinuoras karriär.
– Det har varit annorlunda. Man har sett den andra sidan av hockeyn. Man fick en chans att uppleva drömmen igen och skriva på ett NHL-kontrakt. Jag var ju där i början av min karriär och ville alltid tillbaka, säger Olkinuora som mellan 2012-16 spelade 21 matcher i AHL.
Olkinuora platsade inte i Red Wings NHL-lag utan fick inleda – och avsluta i förtid – sin säsong i AHL och Grand Rapid Griffins där det bara blev 15 matcher till slut.
– Jag ångrar inte att jag åkte dit, men det är självklart att det inte gick som man ville. Det var slut före det började. Jag fick inte så många matcher och jag spelade inte så bra och laget spelade inte heller bra. Det var en dålig kombination. Jag tyckte att det var helt möjligt för mig att spela där, men nu gick det så här. Det är små marginaler, berättar Olkinuora.
Nystart i SHL och nedflyttning
I februari lämnade Olkinuora Michigan bakom sig och flyttade till bekanta landslagstränaren Mikko Manners SHL-lag Brynäs IF. Den sejouren slutade i nedflyttning.
– Jag hade tur att få chansen med Brynäs och spela viktiga matcher där. Det var viktigt för mig men tyvärr gick det inte så jättebra där heller. Men nu är vi här – tur att jag fick chansen att spela VM, säger Olkinuora som stod i mål då Lejonen mötte Tyskland i går kväll.
Att bli uttagen till Lejonen och få avsluta säsongen med ett nytt hemma-VM är lika skönt som terapeutiskt.
– Det här har varit den bästa medicinen. Man känner de flesta grabbarna och ledarstaben, som förväntar sig mycket av mig. Men det är skönt att få prestera och få göra sitt bästa. Jag har bra självförtroende och jag vet att det räcker om jag gör mitt bästa. Det har varit kul. Varje match är en utmaning – och det är kul att utmana sig själv varje gång man är här.
Fjolårsupplevelsen motiverar
Fjolårets VM minns Olkinuora och gänget så länge de lever. Och nu har de en chans att återskapa en av den finländska ishockeyns största bragder. Men under inga omständigheter ska man gå händelserna i förväg.
– Förra året var förra året. Varje VM är en enskild sak. Förra året påverkar inte den här turneringen. Vi får ju inte automatisk finalplats bara för att vi vann i fjol – det vet vi. Samtidigt vet vi att vi har det som krävs för att vinna. Vi tar med oss självförtroendet från i fjol, säger landslagsmålvakten som i Tammerfors hoppas få ännu ett nytt uppsving på sin karriär.
❞ Jag ångrar inte att jag åkte dit, men det är självklart att det inte gick som man ville. Det var slut före det började. Jag fick inte så många matcher och jag spelade inte så bra och laget spelade inte heller bra.
Jussi Olkinuora