Cha cha cha: lyckas Helsingfors imitera Tammerforseffekten?

Heter Finlands nöjeshuvudstad Tammerfors, eller Helsingfors? Helsingfors trögflytande, rentav motsträviga beslutskultur lägger krokben för nya dragplåster.

Vafalls? I veckan rapporterade HBL om hur stora hotellkedjor fryst sina bokningar i Tammerfors. Staden som historiskt hade ett sotigt Manchester som förebild har genomgått en strukturomvandling. Numera befinner man sig profilmässigt i samma viktklass som Helsingfors, och betraktas rentav som Finlands inneställe.

De mest begeistrade fansen av Eurovision Song Contest tar höjd för att Finland ska kamma hem segern i år, och räknar med att nästa tävling ordnas i Tammerfors (eller i Åbo).

Vi bör ta vadslagningssbyråernas oddskalkyler med en nypa konfetti. Inget är avgjort i denna opera innan sopranvalkyrian Brünnhilde sjunger klart på sista versen. Men Helsingfors – om någon – borde väl ha infrastruktur för att duga som skådeplats för ett spektakel av Eurovisionens magnitud?

Visserligen rymmer den rätt så nya Nokiaarenan i Tammerfors 15 000 personer, betydligt mer än motsvarande lokaler i Mässcentrum i Böle. Därtill har Helsingforsarenan (tidigare Hartwallarenan) med sina ryska kopplingar försatts i limbo sedan Kremls fullskaliga invasion av Ukraina: kronjuvelen blev en skamfläck.

Tankarna hos kitsch- och glamoursugna finländare är rätt avslöjande: den Stora Scenen förknippas spontant med fel ”fors”: Tammerfors. Vad har Helsingfors att lära sig av denna lillebror, som också agerar värd för hockey-VM?

Tammerfors växer så det knakar. Invånare, besökare och nyinflyttade verkar trivas, sysselsättningen och infrastrukturen spirar. Då man anländer till Tammerfors slår wowfaktorn till: den metallglänsande arkitekturen hos Nokiaarenan och de omgivande skyskraporna. En besökare kan ta hissen upp till 25:e våningen i Finlands högsta hotell.

I jämförelse ser de en smula malplacerade ut: byggnadskomplexen Majakka, Loisto och Lumo One vid Fiskehamnen i Helsingfors.

På senare år har Tammerfors etablerat en rad nya bostadsområden och fått till stånd ett spårvagnsnätverk. Vid sidan om den traditionella verkstadsindustrin lyckas man locka flera arbetsgivare och huvudkontor inom it och hi-tech. Detta inte minst tack vare ett positivt samspel med lärosäten, där teknologernas mecka Hervanta tävlar med Otnäs i Esbo.

Den hemliga ingrediensen i denna läckra helhet är ett dynamiskt och intimt samspel mellan beslutsfattare, näringsliv och universitet. I Tammerfors lyssnar man, fattar snabba beslut och levererar resultat. Kompromisser går framför konfrontation.

Biltrafiken har Tammerforsborna lyckats förpassa till tunnlar och parkeringsgrottor, till skillnad från Helsingfors. Av statistiken att döma har man lyckats med imagebygget som landets mest ”studievänliga” stad. En motsvarighet till Berghällsfenomenet skapas av unga, i samanda, med lagom livsrytm och korta avstånd mellan kultur- och uteliv.

Glädjande nog brukar stora infrastrukturprojekt i Tammerfors slutföras i förtid, och under budget – återigen i bjärt kontrast till Helsingfors. Genom att dra åt samma håll går det att blåsa liv i en hel region – och vice versa. Lokalpolitiken i Helsingfors är blockifierad – och blockerad. I cirka 15 år har man inom Tammerfors däremot byggt breda politiska koalitioner, och kommit i mål.

I jämförelse framstår Helsingfors som något av en sömngångare, med trasig kompass. Inte bara evenemangsindustrin är i dvala. Här förhalar eller nixar politikerna reflexmässigt diverse utvecklingsförslag, inklusive det som hade kunnat bli Nordeuropas största evenemangsarena. Av hugade investerare krävs ett helgons tålamod. Alternativt bygger man svindyra prestigeprojekt, som Kronbroarna.

I termer av attraktionskraft, sysselsättning och befolkningsutveckling klår Tammerfors Helsingfors. Samtidigt hörs ständiga klagovisor om en tynande livskraft i Helsingfors centrum, allt medan de politiska intressena frontalkrockar.

Visserligen har Helsingfors, vars hjärta ligger på en smal udde, en knepig geografi. Då ska vi minnas att trivsel går hand i hand med attityder, och med beslutskultur.

I jämförelse med Tammerfors, där förtroendekapitalet finns i beslutsfattarnas dna, verkar Helsingfors lida av attitydproblem. Det är symptomatiskt att stora artister framträder i Tammerfors, en stad där Hollywoodstjärnor likaså ordnar privata konstutställningar. Likaså färdigställer Tammerfors – som nyss kammade hem segern i FM-ligan i ishockey och kaxigt nog titulerar sig världens ”bastuhuvudstad” – i år en fotbollsarena av internationella mått.

❞ I jämförelse med T:fors, där förtroendekapitalet finns i beslutsfattarnas dna, verkar H:fors lida av attitydproblem.

Vad behövs för att Helsingfors ska återfå sin vinnarskalle och sitt självförtroende? Helsingfors stadsfullmäktige och styrelse borde göra några studiebesök längs med Riksväg 3.

Hör vi det tysta skriket? Finlands huvudstad vrålar efter en fräsch politisk kultur. Efter en genuin och databaserad dialog, där beslutsfattarna öppet vågar dryfta alternativ (och alternativkostnader för passivitet) för att därpå enas kring näringslivspolitik i bred bemärkelse.

Ur en invånares, besökares eller potentiell studerandes perspektiv är Helsingfors ingalunda pjåkigt, men i fråga om extern utstrålning och intern beslutsanda kunde staden definitivt vara lite bättre. Lite mer likt Tammerfors.