Arbetskraftsinvandrare är inga robotar som fixar hållbarhetsgapet
Bättre koll på olagliga mellanhänder och större ansvar för hela familjen. Finland borde skärpa sig om man vill få invandrarna att trivas.
Arbetskraftsinvandringen är en het potatis, konstaterar tankesmedjan E2, apropå regeringsförhandlingarna.
– Det är en mycket politisk fråga. Vi vet alla att regeringsförhandlingarna pågår som bäst, och det här är en mycket svår fråga, med partier som sinsemellan har rakt motsatta åsikter, konstaterar forskaren Rolle Alho, som har skrivit en rapport om arbetskraftsinvandrare i Finland, för E2.
Rapporten har gjorts som kvalitativa intervjuer med 25 personer med invandrarbakgrund, som arbetar i olika branscher i Finland. En del har från början kommit som flyktingar, av familjeskäl, eller på grund av arbete. Med i undersökningen finns till exempel en handfull sjukskötare från Filippinerna.
Rapporten ger en del vägkost också till regeringsförhandlingarna som pågår som bäst. Det handlar om att arbetskraftsinvandrarna inte kan ses enbart som arbetskraft, som Finland importerar för att lösa hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin.
– En viktig sak är att rekryteringen ska ske på ett socialt hållbart sätt, att det inte finns mellanhänder som på olagliga sätt drar nytta av människor som flyttar hit, säger Alho.
Ett exempel på det här problemet är att två av intervjupersonerna hade betalat så kallade tröskelbelopp till en mellanhand, för att komma till Finland.
– Det var två människor från Ukraina som hade betalat pengar till någon ohederlig förmedlare som hade lovat jobb åt dem. I det ena fallet fanns det inte något jobb över huvud taget och i det andra fanns det jobb, men inte så mycket som mellanhanden hade lovat. Det har kommit fram också i andra studier, säger Alho, som själv har studerat liknande fall kopplade till utländska bärplockare.
– Tyvärr missbrukas okunnigheten och ovissheten om Finland. I värsta fall kan det betyda att folk tar lån för att betala sådana summor. Det binder människorna till arbetsgivaren och får dem att godkänna väldigt dåliga arbetsvillkor ibland. Där har vi ett problem, säger Alho.
Minska psykiska stressen
En som ofta hör om olika typer av problem som arbetskraftsinvandare möter i Finland är Egezona Kllokoqi-Bublaku som är socialpolitisk expert vid Servicefacket Pam.
– Jag vet att det här är en het potatis. Men arbetskraftsinvandrare är inte några robotar som bara kommer hit och för att fixa hållbarhetsgapet, utan de är människor, säger hon.
Hon berättar att många har sina familjer kvar i hemlandet, och det är den enskilt viktigaste orsaken som kan skapa psykiskt illamående och stress, enligt Kllokoqi-Bublaku. Därtill finns ofta en stress över att inte få ihop tillräckligt med pengar på jobbet, eller ens via flera jobb. För att ansöka om familjeåterförening så behöver man bevisa att man kan försörja sin familj, vilket också skapar stress.
– Ingen talar någonsin om arbetskraftsinvandrarnas psykiska stress. Och har man har ett trauma i bakgrunden så är det det som man måste få hjälp med först, säger Kllokoqi-Bublaku.
Vill man få arbetskraften att stanna och trivas i Finland, så borde samhället hjälpa till också med rehabilitering, konstaterar hon.
Schyssta chefer
Men arbetslivet i Finland har också sina styrkor, som kommer fram i de intervjuades svar. Det uppfattas som ganska jämlikt, och det blir pluspoäng för schysst ledarskap, i motsats till länder med en mer hierarkisk arbetskultur. Det är lätt att sköta ärenden elektroniskt då det handlar om olika tjänster i samhället, utan att besöka till exempel ett kontor. En bra lönenivå och ett tryggt och fungerande samhälle nämns också.
Men ska Finland satsa på arbetskraftsinvandring i stor skala så är det många problem som borde fixas, konstaterat Roope Alho.
– Ett problem är att vi har diskriminering och strukturell rasism på arbetsmarknaden. Det är ett problem som minskar trivseln i Finland. Och man kan inte använda sig av människors kunnande, säger Alho.
Det här missnöjet kom också fram i intervjuer med sjukskötare som har rekryterats från Filippinerna, som är en stort uppmärksammad fråga i Finland för att råda bot på arbetskraftsbristen inom vården. Sjukskötarna jobbar ofta som närvårdare i Finland, även om de har en sjukskötarutbildning från ett annat land, eftersom kravet är att de måste ha en finländsk examen.
– Det är förstås frustrerande. Om man är utbildad till sjukskötare och måste jobba en längre tid som närvårdare, så förlorar man pengar. Arbetsuppgifterna är inte så krävande som de kunde vara, så det är inte alltid motiverande. Och vill de här människorna sedan utbildar sig vidare, så handlar det också om pengar. När man börjar studera så förlorar man förstås i inkomster, säger Alho.