Darrig inledning av Lejonen
Tre matcher. Två förluster. Inte den inledning Finland ville ha på hemma-VM. Sverige vann prestigekampen med 2–1 efter straffar och gruppsegern eller ens en plats bland de två bästa ser ut som utopi för världsmästarna.
Vi tar det positiva först. Emil Larmi var igen utmärkt mellan stolparna och den finska defensiven som darrat tidigare i turneringen fungerade betydligt bättre nu. Kaapo Kakko var överallt, Kasperi Kapanen glimtade också till. Juho Lammikko var bra och Joel Armia fysisk. Men Finland förlorade. Igen. För andra gången på tre försök. Låt vara att det skedde efter straffar men ändå.
Det finns en del som inte stämmer i Finlands spel. Det är stundtals hafsigt och slarvigt och det flyt som ofta funnits i Jukka Jalonens landslag lyser inledningsvis med sin frånvaro.
Påtvingade passningar och för komplicerat blir det. Lite enklare och rätlinjigare spel kunde kanske lösa upp knutarna?
Mikko Rantanen kom till VM som den stora frälsaren men har så här långt varit en av Finlands sämsta spelare. Mot Sverige var det inte långt ifrån att Coloradostjärnan var allra sämst på isen. En puck i stolpen hade han och en fin målchans bäddade han för. Men i övrigt var han blek värre. Puckarna studsade över klubbladet och då han skulle skjuta träffade han inte pucken på den allt annat än perfekta isen. I straffläggningen var han inte ens nära att näta. Det gick att läsa en viss frustration på Rantanens läppar då han mer än en gång alldeles tydligt använde sig av Finlands i särklass mest använda svordom under matchen i Sverige då han var allt annat än nöjd med sig själv.
Rantanen har fyra matcher på sig att hitta formen och spelhumöret. Nu väntar fyra beskedliga motståndare i form av Frankrike, Ungern, Österrike och Danmark och även om Finlands spel inte stämt hundraprocentigt är allt annat än fyra segrar en klar missräkning för de regerande världsmästarna.
Ännu viktigare skulle vara att hitta spelglädjen och det naturliga flytet innan kvartsfinalen stundar om en dryg vecka.
Och ett mål eller ett par kan säkert få igång Rantanen som de senaste säsongerna varit en av NHL:s allra bästa spelare. Han kan trösta sig med att många finska storstjärnor före honom haft svårt att komma i gång i en större rink och i en obekant omgivning. Coloradostjärnan kom till VM med en enda sak för ögonen, att spela hem VM-guldet. Det tåget är alltjämt på räls även om det varit lite för många strömavbrott så här långt. Och tränaren Jukka Jalonen är en lokförare som inte darrar på den berömda manschetten.
Klossarna borde Jalonen ha men nu gäller det för Lejonkungen att hitta rätt med alla pusselbitar. Ett par kedjor fungerar riktigt bra men den tilltänkta resultatkedjan med Teemu Hartikainen-Sakari Manninen- Mikko Rantanen får det inte att stämma fullt ut. Kanske dags att fundera om lite där.
Finland har stått för en väldigt knackig inledning på VM. Förlust mot USA, knapp seger mot Tyskland och förlust mot Sverige. Det finns ändå ingen orsak att drabbas av panik eller ångest då turneringsformatet är vad det är. Jukka Jalonen har en vecka på sig att få spelet att stämma och Riihimäkis stora son har varit med förut.
Skillnaden denna gång är att det finns betydligt mer att rätta till i Lejonens spel än vad som exempelvis var fallet under det succéartade fjolåret.
— Vi är på rätt väg. Lite effektivitet till och noggrannhet så blir det bra. Vi skapade tillräckligt för att vinna mot Sverige men satte inte våra chanser, säger Jalonen i CMores intervju.
Frankrike nästa på onsdag. En klar seger står väldigt högt på önskelistan. En krampaktig insats till och pressen inifrån och utifrån ökar ytterligare.