Nordiska urfolksforskningen bör stärkas
Vi behöver stärka det nordiska samarbetet kring forskning om ursprungsbefolkningar. De nordiska ländernas forskningsfinansiärer bör ha en strategi, en policy och egna etiska riktlinjer för detta.
Sverige planerar en storskalig industrialisering längst uppe i norr. Mer än 1 000 miljarder svenska kronor ( ca 90 miljarder euro) ska investeras i Norrbotten och Västerbotten under de närmaste 20 åren. Man kommer främst att satsa på produktion av fossilfritt järn och stål samt förnybar energi.
Omställningen sker i ett område som har en samisk befolkning och starka samiska intressen. Det behövs forskningsbaserad kunskap för att kunna genomföra en hållbar omställning. Och det är viktigt att denna forskning involverar samerna på ett sätt som är etiskt försvarbart.
Det finns två ursprungsfolk i Norden: inuiterna på Grönland och samerna i Sápmi. De nationella forskningssystemen i de nordiska länderna har historiskt sett fått finansiering för forskning om och med både inuiter och samer. Detta har främst skett genom målinriktade nationella forskningsanslag.
Under senare år har man blivit mer medveten om att forskning om ursprungsfolk måste involvera representanter för folket i hela processen, och att forskningen måste ske på deras villkor. Bland annat lägger man i dag större vikt vid att rekrytera forskare med bakgrund i ursprungsbefolkningen ifråga. Medvetenheten om att forskningen måste bedrivas på ett etiskt försvarbart sätt har också ökat. Det är inte givet att allmänna principer om forskningsetik är tillräckliga när man forskar om ursprungsfolk. Man kan överväga om det finns ett behov av särskilda etiska riktlinjer vid forskning om ursprungsfolk.
NordForsk har som uppgift att underlätta forskningssamarbeten i Norden. Det innebär bland annat att vi försöker inhämta och dela information om nordisk forskning som är relevant för alla de nordiska länderna.
NordForsk har nyligen skickat ut en enkel enkät till de nationella forskningsfinansiärerna i Norden. De som blev inbjudna att delta i undersökningen var Danmarks Frie Forskningsfond och Innovationsfonden i Danmark, Finlands akademi, forskningsråden på Färöarna och Grönland, Rannís på Island, Norges forskningsråd och de tre svenska finansiärerna Formas, Forte och Vetenskapsrådet. Alla utom Innovationsfonden svarade på enkäten.
Forskningsfinansiärerna blev tillfrågade om de hade finansierat forskning om samer och inuiter, eller annan forskning som inkluderar urfolksperspektiv, under de senaste tre åren. Förutom på Island och Färöarna hade alla de nationella finansiärerna gett anslag till den typen av forskning.
Vi frågade också finansiärerna om de hade utlyst anslag till denna forskning i samarbete med andra finansiärer i det egna landet eller utomlands. Av de svarande var det bara Grönlands forskningsråd som hade samarbetat med andra finansiärer. De hade haft ett samarbete med det schweiziska polarinstitutet. Dessa projekt skulle ha sin bas på Grönland, på grönländska institutioner, och genomföras i nära samarbete med lokala intressenter.
På frågan om finansiärerna tillåter finansiering av forskare från andra länder i projekten de utlyser svarade de svenska finansiärerna och Norges forskningsråd att det inte finns något hinder för att finansiera forskare i andra länder så länge projektledaren är knuten till en svensk respektive norsk institution. Övriga finansierar inte forskare från andra länder.
Slutligen frågade vi de nationella forskningsfinansiärerna om de hade en strategi, en policy eller några etiska riktlinjer för arbete med urfolksperspektiv och/eller ursprungsbefolkning. Vi fick nekande svar både på frågan om de hade en strategi eller policy på plats och om de hade etiska riktlinjer för den sortens forskning. Forskningsrådet på Grönland arbetar med att utveckla både en policy och nationella etiska riktlinjer.
Det är intressant att notera att alla nordiska länder som har en inuitisk eller samisk befolkning har finansierat forskningsprojekt som inkluderar urfolksperspektiv under de senaste tre åren. Vi har inte gjort någon närmare analys av vilken sorts forskning som har blivit finansierad i enskilda länder, eller hur omfattande forskningen är. Vi har heller inte frågat vem som har utfört forskningen eller på vilket sätt. Därför kan vi inte uttala oss om i vilken utsträckning inuiter och samer har varit inblandade i forskningsprocessen.
Sápmi sträcker sig över delar av Finland, Norge, Sverige och Ryssland. Ur samisk synvinkel vore det önskvärt om samisk forskning, forskning om samiska perspektiv och forskning om andra förhållanden i Sápmi där samiska perspektiv och hänsyn måste tas i beaktande kunde finansieras och genomföras i hela Sápmi. Dagens system med forskningsanslag på nationell nivå gör det svårt att åstadkomma detta. Men man skulle enkelt kunna kompensera för detta om pengar fördes över till NordForsk för att genomdriva forskningsanslag som öppnar upp för att forskare från hela Sápmi deltar i samma projekt.
Vi tycker ofta om att jämföra oss med Kanada. Där har de nationella forskningsråden samarbetat med ursprungsbefolkningen och utvecklat en ganska omfattande strategi och tvärvetenskaplig modell för forskning och utbildning inom urfolksforskning. Kanadensarna har också finansierat omfattande forskning om förhållanden som ska bidra till att stärka ursprungsfolkens självbestämmande, ledarskap och kapacitet när det gäller forskning och utbildning av forskare, och respekt för värdet av ursprungsfolkens kunskapssystem.
Jag anser att även de nordiska ländernas forskningsfinansiärer bör ha en strategi, en policy och egna etiska riktlinjer för arbete med urfolksperspektiv inom forskningen. Vi på NordForsk är redo att koordinera arbetet för att åstadkomma detta på nordisk nivå, så att vi tillsammans kan stärka urfolksforskningen i de nordiska länderna.