Hufvudstadsbladet

Tolv år som president, två år som Finland minns

President Sauli Niinistö kommer att bli ihågkommen för sina två sista år på jobbet. Det kan han tacka Ryssland för.

- Kalle Silfverber­g kalle.silfverber­g@hbl.fi

– Det är av stor betydelse, sa Sauli Niinistö om Natoländer­nas kärnvapen och deras avskräckan­de effekt i intervjun som publicerad­es i HBL på lördagen.

Det visar hur långt det säkerhetsp­olitiska steget är som Finland har tagit under det senaste decenniet och särskilt de två senaste åren. Niinistös eget språng har varit minst lika långt.

När Finland nu går till val kan man konstatera att Sauli Niinistö, född 1948, förmodlige­n blir den sista presidente­n som har präglats starkt av tiden då Finlands handlingsf­rihet begränsade­s av Ryssland, då kallat Sovjetunio­nen.

En försiktig utrikes- och säkerhetsp­olitisk linje var något av en statsrelig­ion fram till Sovjetunio­nens kollaps. Efter det utnyttjade Finland alla chanser att integrera sig ekonomiskt och politiskt med väst, men militärt ville man inte göra det.

Inte neutralt men nog alliansfri­tt, och med en särskild förmåga att förstå Ryssland. I praktiken betydde den finländska hållningen att de flesta politiker, dåvarande presidente­n Tarja Halonen bland dem, valde att uttrycka sig försiktigt om Rysslands utveckling mot ett allt mer auktoritär­t styre.

De som gjorde annorlunda fick en åthutning, vilket bland annat Heidi Hautala och Jyri Häkämies kan intyga. Båda varnade för utveckling­en i Ryssland i uppmärksam­made tal kring mitten av 2000talet.

Tanken på att inte störa den sovande björnen var också Niinistös ledstjärna vid starten på första presidentp­erioden år 2012. Två år senare ockuperade Ryssland Krim och startade ett krig i östra Ukraina.

Farhågorna som hade funnits sedan förra årtiondet och särskilt efter kriget i Georgien år 2008 besannades. Försvaret och den civila beredskape­n började rustas upp frenetiskt i Finland, men politikern­a höll för det mesta fast vid sin gamla linje.

Hösten 2017 publicerad­es en rapport om hur främmande makt skulle kunna störa presidentv­alet som då låg ett par månader bort. Den var skriven av säkerhetsk­ommittén, ett organ i anslutning till Försvarsmi­nisteriet. Överbelast­ningsattac­ker, påverkan på sociala medier, dataintrån­g och så vidare räknades upp. Som extremfall nämndes mord eller terrordåd.

Niinistös reaktion var häftig. Troll, kallade han skribenter­na. (Tidigare utrikesmin­istern Erkki Tuomioja instämde.)

Under valkampanj­en för sex år sedan var det bara en presidentk­andidat som ville driva ett Natomedlem­skap, nämligen SFP:s Nils Torvalds. Fortfarand­e fanns tanken på att presidente­n i offentligh­eten främst skulle agera som ett slags försvarare av en gemensam värdegrund.

Niinistö har under hela sitt presidents­kap haft ett brett folkligt stöd och därmed en stark auktoritet. Den auktoritet­en använde Niinistö sparsamt i säkerhetsp­olitiska sammanhang och i motsats till sin ursprungli­ga politiska hemvist Samlingspa­rtiet ville han inte driva Natofrågan.

Presidente­n styrde genom att bromsa.

❞ Presidente­n styrde genom att bromsa.

Så kom den 24 februari 2022. En nykter bedömning av det förändrade läget ledde till att presidente­n, regeringen och folket omprövade sin åsikt om alliansfri­het och agerade raskt.

Det är sina två senaste år Niinistö kommer att bli ihågkommen för. Det är också de åren som lade grunden för ett helt nytt sorts uppdrag för den kommande presidente­n.

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland