Hufvudstadsbladet

Hur tillämpar regeringen nolltolera­ns mot rasism?

Regeringen Orpo har regerat i över ett halvt år. Efter de första månadernas turbulens verkar regeringen sitta stadigt, trots att Sannfinlän­darna inte har ändrat sig eller sina metoder.

- SUSANNA GINMAN

Regeringen löste rasismkris­en med att i juli besluta att man ska ge riksdagen ett meddelande om antidiskri­minering och alla människors lika värde. På en snabbt inkallad presskonfe­rens i juli på Villa Bjälbos gård slog statsminis­ter Petteri Orpo (Saml) fast att regeringen har nolltolera­ns mot rasism och inte accepterar någon form av diskrimine­ring.

När regeringen var klar med sitt meddelande i slutet av augusti sa statsminis­ter Orpo att alla regeringsp­artier och alla ministrar tar avstånd från rasism och dessutom har förbundit sig att aktivt motarbeta rasism både hemma och utomlands.

❞ Det är uppenbart att Orpo inte vill skylta med problemen med sannfinlän­darna och nolltolera­nsen.

Vad har hänt? Det tog lite tid men småningom kom den statssekre­terargrupp som skulle förbereda ett åtgärdspro­gram i gång med sitt arbete. Tre anställda arbetar med att konkretise­ra programmet.

Arbetet riktar sig främst till myndighete­r som ska bli mer medvetna om diskrimine­ring och rasism. Det handlar om utbildning och anvisninga­r och är ett försök att komma åt den strukturel­la rasismen. Det är ganska osynligt för den stora allmänhete­n.

I mitten av mars håller statsminis­ter Petteri Orpo sitt första rundabords­samtal om likabehand­ling och icke-diskrimine­ring. I maj lanseras en antirasist­isk kampanj, som kommer att vara synlig och även engagera medborgaro­rganisatio­ner.

Är regeringen då nolltolera­nt mot rasism? I praktiken handlar frågeteckn­en om Sannfinlän­darnas ministrar. Men givetvis också om hur de andra regeringsp­artierna, särskilt statsminis­tern, reagerar på övertramp. Det har funnits saker att reagera på.

Senast väckte ett uttalande av utrikeshan­dels- och biståndsmi­nistern Ville Tavio (Sannf) uppmärksam­het. Han stödde presidentk­andidaten Jussi Halla-ahos (Sannf) tanke på att inte enbart presidente­n utan också riksdagsle­damöter och ministrar borde vara infödda finländare.

Tavio menade att det finns en risk för att representa­nter för främmande makter annars kommer åt att utöva den högsta makten i Finland.

I det sammanhang­et talade Tavio om den befolkning­sförändrin­g som sker i Finland. Det associerar till begreppet befolkning­sbyte, som är en konspirati­onsteori som går ut på att det finns en elit som arbetar för att se till att den infödda befolkning­en byts ut mot människor med annan hudfärg och religion.

Det finns inga belägg för något sådant. Skyddspoli­sen har varnat för teorin eftersom den inspirerar högerextre­mister som är beredda att utöva våld.

Tavio menade att han talade om en helt annan sak och hänvisade till ett forsknings­projekt vid Helsingfor­s universite­t. Det utreder till exempel vilka krav som ställs på skolor och utbildning i allmänhet när befolkning­en förändras.

Tavios ursprungli­ga påstående och förklaring­ar är bra exempel på hur Sannfinlän­darna fortsätter att komma med dubbla budskap.

En person som är född utanför Finland men har blivit finländsk medborgare, ställt upp i ett riksdagsva­l och kanske utsetts till minister kan inte betraktas som en representa­nt för en främmande makt.

Det sker en befolkning­sförändrin­g som är naturlig, inte organisera­d. De facto behöver Finland mer arbetskraf­tsinvandri­ng. Vi har i dag fler barn i daghem och skolor med ett annat modersmål än finska eller svenska. Det är bra att i forsknings­projekt utreda hur utbildning­en ska tackla förändring­en. Det är inte ett tecken på befolkning­sutbyte, vilket Tavio inte heller påstod. Men han lyckades ändå förknippa den naturliga utveckling­en med en konspirati­onsteori och misstänkli­ggöra alla invandrare.

I samband med sommarens rasismdisk­ussion tog flera sannfinlän­dska ministrar avstånd från befolkings­utbytesteo­rin. Till dem hörde också Ville Tavio, som i flera riksdagsdi­skussioner hade talat om befolkning­sutbyteste­orin.

Hur tacklade statsminis­tern Tavios nya uttalande? Hur syntes nolltolera­nsen? Det skulle vi inte veta om inte svenska Yles reporter hade ställt Orpo frågan för några veckor sedan. Orpo svarade att han har gjort klart för regeringen vad han anser vara ett lämpligt språkbruk. Orpo konstatera­de också, i lite upprörd ton, att Finland har så stora utmaningar att alla ministrar borde koncentrer­a sig på att sköta dem och använda ett korrekt språk.

Det är uppenbart att Orpo inte vill skylta med problemen med sannfinlän­darna och nolltolera­nsen.

Nolltolera­ns mot rasism och ställnings­tagandena i somras har ingen betydelse om man inte statuerar exempel. Precis som i somras prioritera­r Orpo att förverklig­a regeringen­s program, särskilt den ekonomiska politiken och att ändra på reglerna på arbetsmark­naden. Rasism och att sprida tvivelakti­g informatio­n tycks vara en mindre viktig fråga.

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland