Moraliskt svidande lärardrama
En gastkramande och klaustrofobisk historia från en skola i kaos. Den tyska Oscarskandidaten Lärarrummet för tankarna till Ruben Östlund.
Lärarrummet (Das lehrerzimmer)
Betyg: 4/5
Biopremiär 23.2
Regi: Ilker Çatak. Manus: Johannes Duncker och Ilker Çatak. Foto: Judith Kaufmann. I rollerna: Leonie Benesch, Anne-Kathrin Gummich, Rafael Stachowiak, Eva Löbau.
Inom lagidrotten talar man ofta om tränare som ”förlorat omklädningsrummet”. Det vill säga att lirarna tappat förtroendet och struntar i spelplanen.
Därifrån är steget inte långt till Ilker Çataks Lärarrummet, tysk finalist i Oscarsracet, modell bästa internationella spelfilm. Det är en gastkramande historia om en pedasom håller på tappa kontrollen, om små problem som blir stora.
Handlingen kretsar kring Carla Nowak (Leonie Benesch), en ung, erkänt duktig klasslärare som undervisar sjuorna. Men det händer och sker också utanför klassrummet – många kolleger har blivit av med pengar, utsatta för stöld.
Misstankarna faller inte överraskande på adepterna och förstås vill det sig inte bättre än att en kille med invandrarbakgrund hängs ut. Det visar sig vara falskt alarm men skadan är redan skedd. Och bakom knuten väntar ännu större dramatik.
Rätt eller fel?
Som det råkar sig blir Carla själv bestulen, i lärarrummet av alla ställen. Poängen är att hon lyckas smygfilma incidenten som pekar i riktning mot ”fru” Kuhn (Eva Löbau) i den administrativa personalen.
Själv blånekar kvinnan i fråga och knappast blir det bättre av att
Kuhn junior, Oskar (Leonard Stettnisch), går i Carlas klass. Sin sked i soppan blandar snart också föräldrarna men riktigt jobbigt blir det när klasskamraterna ställer upp bakom Oskar. Vid det laget är fan lös, en gång för alla.
Lärarrummet är kanske ingen stor film men bra fängslande är den, moraliskt sammansatt. Underförstått: det här med rätt och fel, gott och ont, är i det här sammanhanget relativa storheter.
Ett exempel: att stjäla är givetvis fel, inget snack om saken. Men är det okej att smygfilma potentiella förövare eller är detta rentav identitetskränkande? Om möjligt ännu knepigare blir det när misstankarna mot modern går ut över sonen, den gode Oskar, som reagerar våldsamt och jagar upp sina klasskompisar.
Pinsamma situationer
I en svag stund kommer jag att tänka på Flugornas herre, så i den grad skrämmande är oppositionen. Men i första hand går tankarna till Ruben Östlund (Turist, The square), hans förmåga att utvinna det pinsamma ur sociala situationer, detta samtidigt som osynliga maktstrukturer belyses.
I filmen finns massor av dylika tablåer, av föräldramöten som går över styr, av elevsamtal (läs: förhör) som gränsar till övergrepp.
Det att handlingen i sin helhet är förlagd till skolmiljö gör att slutresultatet känns snudd på klaustrofogog biskt, i synnerhet som Ilker Çataks regi bär spår av dramathriller.
Varför inte samtidigt lyfta fram Leonie Benesch i stormens centrum, en idealist med goda intentioner – på kollisionskurs med allt och alla.
Men precis som Alexander Paynes The holdovers, en annan dyrgrip, har Lärarrummet den goda smaken att ta lärarkåren i försvar. Den förtjänar bättre än så här.