Öppen SFP-kamp drog publik i Esbo
En utaviserad väljarträff i Alberga förvandlades över en natt till en inofficiell utfrågning av tilltänkta framtidsnamn vid SFP-rodret.
– En omställning behövs, och jag hoppas på att det ska avgöras på partidagen i juni, säger Rolf Sandberg, SFP-aktiv i Esboviken.
Han vill se mera synlighet, och anser att SFP tappade den då partiet inte hade en egen presidentkandidat.
– Det behövs nytänkande, det måste komma in friskt blod.
Han har bänkat sig i Sello-biblioteket i Alberga som tiotals andra för en vanlig väljarträff som plötsligt blivit en inofficiell ”ordförandedebatt” – en väljarträff med Nylandstrojkan Anders Adlercreutz, Otto Andersson och Henrik Wickström.
Anders Adlercreutz har redan sagt att han är med i ordförandekampen, medan de andra har utlovat sina besked snart.
Flera som anländer skojar om det: Det är uppenbart varför herrarna på scenen är intressanta.
– Jag har tränat på den här frågan några gånger i går: Jag ger besked inom de närmast veckorna, säger Otto Andersson, och också Wickström utlovar besked inom mars efter att ha fört samtal på fältet.
”Val i september gagnar inte”
De får en publikfråga om när ett ordförandebyte borde ske, och samtliga utgår från att valet borde ske i juni, som stadgarna säger, såvida inte medlemskåren skulle anse något annat.
– Ett val i september gagnar varken partiet eller regeringssamarbetet. Vi kan gott ha ett ordförandeval i juni, säger Anders Adlercreutz och drar ner en applåd.
Rolf Sandberg, som efteråt är nöjd med debatten, ser på partiets framtid ur ett Esboperspektiv. Partiet behöver nå ut till finskspråkiga och inflyttade, säger han: Befolkningen ökar, men inte med finlandssvenskarna utan med finskspråkiga och människor med andra modersmål.
– Då behöver det handla mer om värderingar än om att vara ett språkparti.
Under diskussionen syns temat. Folktingssekreteraren Christina Gestrin vill veta vad man ska göra åt det faktum att få integreras på svenska.
I regeringsprogrammet har SFP fått igenom en skrivning om att 5– 10 procent borde integreras på svenska.
– Det handlar mycket om attityder. Man blir ofta styrd av myndigheter till att integreras på finska. Men med tanke på den svenskspråkiga servicen är det viktigt med integration på svenska, det är en stor sak för landets tvåspråkiga framtid. Esbo vore en bra stad att utarbeta exempel i, säger Henrik Wickström.
– Skolan ger barnen lärdom för livet. Om den svenskspråkiga skolan ser annorlunda ut än samhället runtomkring den funkar det inte, säger Adlercreutz.
Otto Andersson säger att ett konkret resultat av SFP:s politik är att regeringen har vikt pengar för integrationen på svenska.
Andersson, Adlercreutz och Wickström får vidare publikfrågor om klimatpolitiken, om kultur och bildning, och om personalbristen inom småbarnspedagogiken.
Hoppas på kvinnlig kandidat
Satu Roberg har anlänt till Alberga från Helsingfors, där hon leder SFP i Munksnäs.
– Det är fint att SFP fått mycket spaltutrymme, redan från och med att regeringen bildades. Det är lite nytt för oss att vi varit så mycket i massmedier.
Hon sitter med Lotta Keskinen, också från SFP i Helsingfors, och väntar på att sannolikt få se den som blir SFP:s följande ordförande i skaran på scenen.
– Fast jag hoppas att det ännu kommer en kvinnlig kandidat, säger Keskinen.
Roberg vill höra vad ledamöterna tänker om bildningen och kulturen, men oroar sig för att det är sådant som hamnar i skymundan i ekonomiskt kärva tider.
– Om det är något vi lyckats skydda i de här regeringsförhandlingarna så är det nog resurserna för bildningen, säger Adlercreutz.
Han talar om konstfostran i skolorna, och att bildning som musikinstitut kunde ge poäng i högskoleantagningen.
Otto Andersson lyfter fram en förhandling han själv satt med i, då svenskspråkiga regionteatrar fick av riksdagens julklappspengar. Han nämner också kulturarbetarna i sin familjebakgrund.
– Själv fick jag juristgenerna, tillägger Andersson.
”Ledarskapsfråga”
Satu Roberg och Lotta Keskinen nämner inte något favoritnamn. Men vad följande SFP-ordförande måste kunna göra är klart. Roberg säger att det måste vara någon som är beredd att åta sig väldigt stora skeenden i politiken just nu.
– Det ska vara någon som har kunskapen och beredskapen att ta itu med det.
Lotta Keskinen har noterat att följande ordförande kommer att behöva vara enande.
– Det är intressant att hitta den enande kraften i en turbulent tid. Också inom partiet har vi ju sett att det finns olika synvinklar regionalt. Att ena allihopa – det är en ledarskapsfråga.