Farligt att tala om Östersjön som Natos innanhav
Sveriges Natomedlemskap stärker försvaret av Östersjön, men det finns faror.
Sverige får en central roll i Natos försvar av området runt Östersjön. En del har redan beskrivit Östersjön som Natos innanhav, omgivet av allierade.
Hotbilderna har dock inte försvunnit. Många experter har varnat om att Ryssland kan vara redo för ett krig mot Nato redan om fem år.
De flesta skräckscenarierna anknyter till en särskild punkt på kartan. Många av Natos stridsövningar är fokuserade runt det här området.
Den ryska exklaven Kaliningrad är Rysslands starkaste fäste vid Östersjön. Ryssland har placerat luftvärnsrobotar, ballistiska robotar och sjömålsrobotar där. De här vapnen har teoretiskt flera hundra kilometers räckvidd, vilket med hänsyn till Rysslands imperialistiska ambitioner innebär att de kan utgöra ett hot mot Natos tillgångar i området.
Välkommet tillskott
Det sista hindret för Sveriges Natomedlemskap undanröjdes sannolikt, då Ungerns parlament godkände Sveriges ansökan. Om och när processen är fullbordad blir Sverige försvarsalliansens 32:a medlemsland.
Svenska marinen, flygvapnet och luftvärnet är ett välkommet tillskott för försvarsalliansen. Sverige har exempelvis ett nittiotal Jas-39jaktplan, fyra ubåtar och Patriotluftvärnssystem. Den svenska försvarsindustrin är också stark.
Sveriges roll är större än listan över militära tillgångar antyder. President Sauli Niinistö konstaterade tidigare att Finlands Natomedlemskap inte är fullbordat förrän Sverige blivit medlem. Det är inte bara en artighetsfras, för Sverige tilldelas en viktig logistisk funktion vid en eventuell kris.
En ubåt kvar
Rysslands militära närvaro i Östersjön är betydligt mindre än under kalla kriget, då ryssarna bland annat hade placerat ut omkring hundra ubåtar i Östersjön. I dag har Ryssland exakt en ubåt som är operativ i Östersjön, en dieselelektrisk ubåt av Kilo-klass.
Utöver den har Ryssland bara fem jagare, en fregatt, tretton amfibiefartyg och 35 mindre patrullbåtar i Östersjön, skriver professor John R Deni vid US Army College i ett inlägg för Carnegie. Fler fartyg är sannolikt på väg som en del av Rysslands upprustning.
De ryska tillgångarna i Kaliningrad utgör fortfarande ett potentiellt hot mot Nato. Före kriget i Ukraina hade Ryssland stationerat 11:e armékåren med cirka 12 000 soldater i Kaliningrad, men den här truppenheten förflyttades senare till Ukraina där den decimerats. Trots kriget i Ukraina är dock flygmarin och robotenheterna i Kaliningrad till stor del intakta, enligt den amerikanska tankesmedjan CNA.
Ryssland har placerat S-400luftvärnsbatterier, ballistiska robotar av typ Iskander M och sjömålsrobotar av typ Bastion P i Kaliningrad. Kriget i Ukraina har visat hur stor förödelse fjärrverkande vapen kan ha.
Ett av de mest oroväckande scenarierna går ut på att Ryssland med hjälp av dessa fjärrverkande förmågor kan begränsa Natos verksamhet i Östersjön, förhindra sjötransporter och isolera de baltiska länderna – och eventuellt Finland. Sverige ger Nato mer alternativ för underhållet, men avlägsnar inte problemet.
Ryssland har troligen också kärnvapen i Kaliningrad. Eftersom det är osannolikt att de används behandlar den här artikeln främst konventionella vapen.
Hajp
Det är förstås viktigt att understryka att de ryska vapensystemen inte alltid är så effektiva som president Vladimir Putin vill låta påskina i sina festtal. Orealistiska påståenden om de ryska vapensystemens överlägsenhet upprepas ofta okritiskt i västerländska medier, vilket ger en missvisande bild av Rysslands militära kapacitet. Forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut stack hål på en del av myterna i en rapport 2019.
Ett exempel på den ryska försvarsindustrins problem är Su-57, Rysslands nya jaktplan av femte generationen som enligt Kremls propaganda ska matcha amerikanska F-35 och F-22. Dessa påståenden har mötts med skepsis i västländerna. Su-57 anses för det första inte ha lika minimal radarmålyta som sina motparter, vilket borde vara utgångsläget för att kunna kategoriseras som ett jaktplan av femte generationen.
De ryska S-400-luftvärnssystemen påstås ha en räckvidd på 400 km, vilket skulle innebära att S400-luftvärnsbatterierna i Kaliningrad skulle ha luftrummet ovanför Gotland och Öland inom räckvidd. Det gäller dock endast den nyaste modellen S-400 N6, som på grund av problem i utvecklingsarbetet sannolikt inte ännu är i operativt bruk.
Begränsade
S-400-luftvärnsbatterierna i Kaliningrad kan utgöra ett hot mot långsamma AWACS-stridsledningsplan, tankerflygplan och transportplan, teoretiskt på 200–250 km avstånd vilket kan försvåra flygtransporter till de baltiska länderna.
Men forskarna vid FOI understryker att deras effektiva räckvidd även begränsas av horisonten, eftersom S-400-luftvärnssystemens egen radar inte räcker till för att spåra mål bortom horisonten. Mot rörliga mål på låg höjd, som jaktplan eller kryssningsrobotar på väg mot sitt mål, kan räckvidden vara begränsad till 25–30 km.
I den offentliga diskussionen framställs Rysslands militära kapacitet ofta som ett ensidigt hot. Västländerna har också tillgång till en rad motåtgärder, även om de inte annonseras lika frekvent i offentligheten. De västerländska demokratierna är inte militariserade som Ryssland.
Motåtgärder
Under en konflikt skulle de ryska luftvärnsbatterierna i Kaliningrad vara ett av de högst prioriterade målen för Nato. Det finns olika
❞ Under en konflikt skulle de ryska luftvärnsbatterierna i Kaliningrad vara ett av de högst prioriterade målen för Nato.
medel för att slå ut dem. Antiradarrobotar kan avfyras av jaktplan. Polen placerade förra året ett batteri med Himars-raketkastare vid gränsen till Kaliningrad.
Ett S-400-luftvärnsbatteri har bara en radar, så om den blir utslagen är batteriet obrukbart. S-400 anses också ha begränsad kapacitet för att attackera flera mål samtidigt, vilket gör det sårbart för ett storskaligt anfall. S-400-batterierna är sannolikt skyddade av luftvärnssystem för närstrid, men forskarna vid FOI noterade att israeliska och amerikanska jaktplan klarat sig bra mot ryska luftvärnssystem i Syrien.
Till skillnad från exempelvis de nyare Pac-3-varianterna av dess amerikanska motsvarighet Patriot, är S-400 inte heller särskilt effektivt mot inkommande ballistiska
robotar, eftersom den saknar så kallad hit-to-kill-förmåga. S-400 är inte ens designad att slå ut ballistiska robotar genom en direkt träff, utan ska detonera i närheten av dem för att slå ut dem med splitter.
Det är tveksamt om de europeiska Natoländerna i nuläget har ett tillräckligt stort antal robotar, utan USA:s hjälp. För att helt slå ut Kaliningrads luftvärn krävs sannolikt flera vågor med dussintals robotar.
Horisonten begränsar
De ryska Bastion P-sjömålsrobotarna kan utgöra ett hot mot Natos sjötransporter. Nominellt har Bastion P en räckvidd på 300 km, men även deras räckvidd begränsas enligt FOI:s rapport av horisonten till cirka 40 km om ryssarna inte har tillgång till exempelvis luftburen radar. Framskjutna stridsledningsflygplan är förstås exponerade för motåtgärder.
De ballistiska Iskander M-robotarna har en räckvidd upp till 450 km, mot främst stationära eller långsamma markmål. Ur Finlands synpunkt är det också viktigt att notera att Ryssland har placerat Iskander M-robotar också i Luga i närheten av S:t Petersburg. Dessa har en räckvidd över hela södra Finland.
För närvarande har Finland inte kapacitet att stoppa ballistiska robotar på väg mot sina mål, men förra året beställde Finland luftvärnssystem av typen Davids slunga av Israel, som specifikt är designat för att slå ut moderna ballistiska robotar som Iskander. Det ifrågavarande luftvärnssystemet anses vara ett av världens mest effektiva.
Skillnaden mellan kryssningsrobotar och ballistiska robotar är att kryssningsrobotar navigerar på låg höjd, medan ballistiska robotar skjuts upp i en ballistisk bana i rymden innan de dyker mot sitt mål snabbare än en gevärskula. Ballistiska robotar kan till skillnad från kryssningsrobotar inte justera sin kurs.
Jaktplan
Sverige har redan amerikanska Patriot-luftvärnssystem, som också använts av Ukraina för att framgångsrikt skjuta ned ryska ballistiska robotar, kryssningsrobotar och jaktplan. I Sverige kallas dessa Luftvärnssystem 103. Sverige har nyligen beställt mera av dem.
Utöver de ovannämnda vapensystemen har Ryssland också bland annat Su-24-, Su-27- och Su 30Mjaktplan stationerade i Kaliningrad, enligt CNA. Det finns också andra hotbilder. Ryssland kan utföra en landsättning mot Gotland, Åland eller Bornholm för att etablera ett fotfäste i Östersjön. Ryssland har byggt upp kapacitet för att utföra undervattenssabotage mot sårbara havskablar.
Det är farligt att tala om Östersjön som Natos innanhav. Överlag behöver Natoländerna runt Östersjön fortfarande mera krigsfartyg, luftvärnssystem och olika markmålsrobotar för att uppnå herravälde till havs under en konflikt. Meningen är inte att tvingas utkämpa ett krig mot Ryssland, utan att ha tillräckligt övertygande kapacitet för att avskräcka Ryssland från eventuell aggression.