Använd låttexterna för normkritisk analys, säger Mirjam Kalland
Fröken Snusks provokativa låttexter delar folk. Hur kan man som förälder diskutera budskapen i hennes musik?
Fröken Snusks låt Unga & Fria, har sedan hennes medverkan i Melodifestivalen legat etta på den svenska topplistan över de mest spelade låtarna på Spotify. Den 2 mars tävlar hon om en finalplats.
HBL har tidigare skrivit om att hennes och medproducenten Rasmus Gozzis andra låttexter kritiserats för att vara kränkande men ändå underhållande.
Hur kan man som förälder bemöta sina barns nyfunna eller redan existerande intresse för hennes musik?
Enligt Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik och ordförande för Mannerheims barnskyddsförbund, är det enkla svaret att diskutera i stället för att vara orolig.
– Man kan som vuxen till barn ta reda på hur de och kompisarna upplever låtarna och bemöta dem utifrån det. Sedan kan man vara ärlig med vad man själv tycker om musiken och låttexterna. Som vuxen har man också ett vägledande ansvar.
HBL bad henne lyssna på ett par av Fröken Snusks populäraste låtar som Rid mig som en dalahäst, Homofil och Gynekologen.
– Det är enkla melodier med simpla refränger som är lätta att ta till sig och de utsöndrar en otroligt konservativ världssyn, särskilt i låten Gynekologen. Enligt den världsbilden är kvinnan patient och mannen läkare.
Låten har textrader som:
Jag klär av mig nu för Dr Gozzi Han har diplom han svär att vara duktig
Han smörjer in mig nu så jag blir fuktig
Underlag för diskussion
Enligt Kalland kunde Fröken Snusks låttexter användas som underlag för analys ur ett normkritiskt perspektiv. Hon har själv använt sig av barnkammarrim i sin undervisning.
– Som modersmålslärare kan man be eleverna analysera vilka normer som finns i de här texterna. Att engagera unga själva i att tänka på vilka normer som döljer sig mellan raderna är bättre än att säga ”lyssna inte på sådan här smörja”.
De allra minsta vet förmodligen inte vad ordet luder betyder som Fröken Snusk använder i låten Rid mig som en dalahäst.
– Talar man till en sexåring kan man förklara att det används som ett skällsord som man inte ska använda. Är det till en fyraåring kan man likställa det med ett annat typ av svärord som ”fan”. Är det till en äldre kille kan man förklara att det är ett nedsättande ord om kvinnor.
Ett vanligt motargument bland yngre är ju ”men det är bara på skoj”. Hur ska man bemöta det då? – Det är en standardursäkt man tar till när man märker att någon blir kränkt, att det var på skoj. Men problemet med det är att det flyttar över ansvaret på den som blivit kränkt och inte den som kränkte.
Det enklaste svaret är alltså nej – provocerande låtar har funnits i alla tider men det förutsätter också att det finns vuxna runtomkring som kan vägleda och våga ta diskussionerna om eldfängda ämnen.
Vad har du för tips till dem som helst undviker sådana här diskussioner för att det känns svårt och jobbigt?
– Det kan vara bra att förbereda sig innan genom att skriva upp några punkter som man vill ta upp.