Småkul satir som slarvar
Mem-ansiktet Nicolas Cage bjuder på politisk satir om sociala medier och cancelkultur i rysarkomedin Dream scenario.
Dream scenario
Betyg: 2/5
Biopremiär 23.2.
Regi och manus: Kristoffer Borgli. Foto: Benjamin Loeb. I rollerna: Nicolas Cage, Julianne Nicholson, Michael Cera.
Nicolas Cage är vad man på svengelska kunde kalla för ”en comeback kid”. Trots en välförtjänt Oscar (för Leaving Las Vegas) och många andra triumfer har Cage på sistone gjort sig känd för att skriva på vilka som helst dussinrullar.
Sedan kom Michael Sarnoskis Pig, en utomordentligt gripande historia där Cage gestaltar en mästerkock på dekis. The unbearable weight of massive talent, filmen där
Cage flinar åt sig själv och sin karriär, var inte direkt sämre.
I Dream scenario, producerad av A24 (Aftersun, The zone of interest, Priscilla), ett av de hetare produktionsbolagen just nu, lystrar Cage till namnet Paul Matthews. Han är universitetsprofessor med evolutionsbiologi som gebit.
Vi talar om en torr och tråkig typ som har svårt att hävda sig. Talande är att hans ”stora” bokprojekt – något om myrsamhällen – fastnat på idéstadiet. Gnistor slår det inte heller på hemmaplan där Paul har sällskap av hustrun Janet (Julianne Nicholson) och två tonårsdöttrar (som inte kunde bry sig mindre om farsgubben).
Från dröm till mardröm
Men så plötsligt en dag förändras allting. Främlingar på öppen gata spänner blicken i Paul och i samband med en föreläsning låter hans studerande förstå att Paul i tid och otid dyker upp i deras drömmar.
Märkligt, minst sagt, men även om uppmärksamheten känns besvärlig öppnar sig också möjligheter. Där en hipp marknadsföringsbyrå med Michael Cera i spetsen tänker i termer av läskedrycksreklam hoppas Paul själv på ett bokkontrakt.
Alla vill ha sin del av kakan men annat ljud i skällan blir det när de mer eller mindre ofarliga Pauldrömmarna övergår i värsta mardrömmarna.
Det är här som filmen, skriven och regisserad av norrmannen Kristoffer Borgli, kommer in på detta med cancelkultur. Plötsligt vill ingen ha med Paul Matthews att göra, eventuellt med undantag för den nya sköna högern (Joe Rogan och Tucker Carlson är några av de namn som luftas).
Frustrerat medelålders
Samtidigt framstår Dream scenario som en politisk satir med siktet inställt på sociala medier och dess skuggsidor. Därtill kan man tala om en sorts rysare med drag hämtade från Freddy Krueger-lägret.
Småkul och otippat, visst. Och det faktum att Nicolas Cage personligen ofta reducerats till ett viralt fenomen, ett mem, gör att det blir extra kittlande. Underförstått: Cage har sällan varit så här bra, fängslande, frustrerat medelålders.
Vad synd då att norrbaggen Borgli inte följer upp alla uppslag, löper linan ut. För mycket blir på hälft, på idéstadiet, med den påföljd att slutresultatet känns mer lagom än spritt språngande galet.
❞ Cage har sällan varit så här bra, fängslande, frustrerat medelålders.