Regeringen ger bara första hjälpen – väljarna borde kräva mer

De nya nedskärningarna och skattehöjningarna som regeringen ska besluta om handlar om att lösa akuta problem med statsfinanserna. Det räcker inte.

Det är något av en finländsk tradition att följa med politiska förhandlingar som ett sportevenemang. Särskilt konstigt blir det när man på förhand vet att förhandlingarna utmynnar i att tittarna – väljarna – får piska snarare än morot.

Piska blir det när regeringen ska ta ställning till budgetramarna, med andra ord statens utgiftstak, för de närmaste åren.

Finland är ett rätt kraftigt skuldsatt land med ett kroniskt budgetunderskott. Det förvärrades under regeringen Marin, visserligen delvis på grund av pandemin, och fortsätter nu under regeringen Orpos första hela år.

Problemen började i samband med finanskrisen år 2008 och har fortsatt sedan dess. Mycket låg tillväxt och växande lån har särskilt Finland från Sverige och andra jämförbara länder.

Akut gäller det att åtgärda blödande sår: vården kostar staten oanade summor efter att hela systemet reformerades och staten i sista hand blev ansvarig för att vårdområdenas budget räcker till.

Samtidigt är intäkterna för låga i förhållande till utgifterna för vården och allt annat.

Regeringen gör det en högerregering kan i detta skede: den skär ner på en hel del bidrag och andra statliga utgifter. Spar uppnås också genom att tumma på normer och riktlinjer inom vården. Summan ska bli ytterligare omkring två miljarder euro, utöver tidigare sparbeslut alltså.

Situationens allvar markeras av att högerregeringen också höjer skatterna med totalt en miljard. Det är ingen obetydlig höjning, och relativt svåra beslut – som att höja momsen – kommer att tas. I besluten kommer naturligtvis Samlingspartiets, Sannfinländarnas, SFP:s och Kristdemokraternas avtryck ändå att synas. Bensinskatten kommer inte att höjas tillbaka till sin tidigare nivå och löntagarna har inte heller en skärpning att vänta.

Däremot kan pensionärer komma att beskattas strängare även om själva grunderna för pensionssystemet inte rubbas. Ny arbetskraft finns utomlands, men dit vill finansminister Riikka Purra (Sannf) ogärna blicka.

Men en budget som inom några år eventuellt landar på ett nollresultat gör ingen särskilt glad.

Fortfarande kvarstår det gap som byggts upp mot till exempel Sverige. Därför borde väljarna kräva mer, både i form av svar på frågor och konkreta åtgärder.

Vilka är åtgärderna som sporrar till tillväxt på sikt? Hur löser vi problemet med en minskande befolkning som inte ens hägrar i framtiden utan är redan nära? Om det handlar om mer invandring, hur lockar man folk hit och hur integreras de?

Hurdan skattepolitik lockar investeringar? Hur gör man om hela vårdsystemet så att befolkningen har en jämlik tillgång till högklassig vård utan att kostnaderna skenar i väg? Vårdfrågan var för övrigt den enda där statsminister Petteri Orpo (Saml) blickade längre fram i intervjun med HBL på lördagen.

Det är inte bara regeringen som bär ett ansvar. Väljarnas krav borde riktas också mot dem som nu sitter i oppositionen. Även till vänster om mittlinjen måste man kunna formulera andra lösningar än skattehöjningar.

I bästa fall kan de flesta partierna enas kring en ungefärlig riktning. Det skulle ge en chans till en långsiktig handlingsplan.

❞ Det är inte bara regeringen som bär ett ansvar.