Bråttsbekämpning

Vart har människan bråttom? Det är för mig en lika olöst fråga som tomtens fråga i Rydbergs ”Tomten”.

Det tycks vara medfött att människan skall ha brått, trots att en del bebisar ännu i mammans mage inte har brått att komma till världen. Men sedan.

Ett barn vill så fort som möjligt ”bli stor”, och som studerande är det till fördel att ha bråttom och snabbt ”bli klar”, påhejad av samhället.

I arbetslivet har man bråttom att komma i väg på morgnarna, i arbetet är det bråttom, bråttom, och sedan är det bråttom att komma hem från jobbet för hemma väntar mera bråttom.

I matbutiken är det bråttom och det gäller att välja rätt kö, kanske galant kila före i kön, eller allra helst välja snabbkassan. Just det – snabbkassan...

Snabbmatskedjorna blomstrar för man blir ju hungrig mellan de snabba rycken då man sprungit benen av sig, och då är det snabbhet som gäller.

Jag har ibland också undrat över varför folk har så bråttom med att i överdrivet god tid göra sig klara för att stiga av tåget. Ner med väskorna från hyllan, kläderna på och så står man i gången och svettas, och kränger i takt med tågets krängningar. Nåja, tåget väntar förstås inte om man inte stiger av i tid.

Däremot borde det sällan vara bråttom att komma av en färja. Påpälsade människor med fullastade ölkärror och nertyngda ryggsäckar har bråttom att samlas och trängas vid utgången innan fartyget så att säga ens har angjort bryggan. På väg nerför landgången stannar köerna ändå upp flera gånger. Det är bara de överförfriskade som verkar ta det hela med en klackspark och korkar ytterligare en öl.

I trafiken är det bråttom, högsta tillåtna hastighet tycks många tolka som lägsta tillåtna hastighet.

Under idrottsevenemang ser man hur läktarna töms mot slutet eftersom åskådarna får bråttom att komma bort, för att inte tala om otyget att smita i väg medan applådåskorna ännu dånar och artisterna tackar för sig efter en lyckad konsert eller föreställning. Det är brått att hinna först till klädförvaringen.

Efter biobesöket reser folk sig och får bråttom så länge slutscenen ännu pågår, och i slalombacken är det bråttom att hinna före andra till hissen.

Vart har människan egentligen bråttom, och varför?

Men i en del sammanhang är det förstås till sin fördel att ha bråttom. Som i finalen på 400 m häck i OS i Paris nu i sommar. Och förstås till wc.