Stärk klasslärarnas kompetens att undervisa svenska

I skolordningen som tillämpades i Finland på 1800-talet fastställdes följande krav på en lärare: oförvitligt leverne, gedigna kunskaper i ämnet och särskilda karaktärsdrag. Tiderna har förändrats, men det är fortfarande helt korrekt att förutsätta att läraren behärskar det ämne hen undervisar i. Så är emellertid inte alltid fallet när det gäller svenskundervisningen i årskurs 6 i finskspråkiga skolor.

År 2016 tidigarelades svenskundervisningen till årskurs 6 och då blev plötsligt alla klasslärare behöriga att undervisa i ämnet i lågstadiet. I en utredning som Nationella centret för utbildningsutvärdering Karvi gjorde strax efter att reformen trädde i kraft, uppgav 64 procent av klasslärarstuderandena att deras kunskaper i svenska är högst nöjaktiga. I och med att det är frivilligt att avlägga studentprovet i svenska, finns det inte heller några garantier att klasslärare skrivit svenskan i studenten.

I Karvis utredning från år 2017 rekommenderades att man borde fästa uppmärksamhet vid att utveckla klasslärarstuderandenas svenskkunskaper. Språkcentrums kurser i svenska borde integreras i klasslärarstudierna. Utbildningen kunde språkberikas, så att kurslitteratur och undervisning kunde ges på svenska. Vidare borde klasslärarstuderanden få möjlighet att träna sina muntliga färdigheter för att få en säkerhet i sin språkanvändning.

Många finskspråkiga elever kommer i kontakt med svenska språket för första gången i årskurs 6. Det första intrycket kan vara avgörande med tanke på de fortsatta svenskstudierna. Därför är det viktigt att läraren har en djup kännedom om vad som utmärker svenska språket och kulturen samt att hen kan fungera som en språklig förebild för eleverna.