”Tänk om?” frågar sig Annimari Korte
Häcklöparstjärnan Annimari Korte diagnostiserades med adhd i vuxen ålder. Hon är tacksam – men ställer sig också frågan: ”Tänk om?"
är få friidrottare vars skadehistoria är så lång läsning som häcklöparen Annimari Kortes. Smällar, stötar, bristningar och sammanlagt ett tiotal operationer har det hunnit bli för den 36-åriga olympiern som hade karriären på paus mellan 2012 och 2017.
Hon gjorde sedan en mäktig comeback som kulminerade i finska rekordet 12,72 som höll i fyra år fram till förra sommaren då en glödhet Reetta Hurske noterades för 12,70.
I fjol – efter ännu ett skadeuppehåll – visade Korte upp en fin form då hon rentav lekte med 13-sekundersgränsen och satte säsongbästa 12,83 under en försommar som kan kallas karriärens bästa.
Sedan började ett händelseförlopp som kom att förändra Kortes liv. Inom loppet av ett par veckor var oturen framme tre gånger då Korte skadade sin handled, sin vrist och sedan sitt lår. Samtliga skador var olyckshändelser. Inte idrottsskador eller stressfrakturer.
– De fick mig att fundera varför det alltid går så här? Ingen annan råkar ut för sådana här olyckor. Det är inte normalt, säger Korte.
Korte besökte en specialist i neuropsykiatri. Senare fick hon diagnosen: adhd. Diagnosen gjorde att Korte fick en logisk förklaring bland annat till varför hon tidvis varit glömsk, varför hon är så olycksbenägen, varför hon tampats med såväl sömnbrist som panikångest. Hon kände en enorm lättnad.
– Olyckorna förstörde min förra säsong men sannolikt gjorde de resten av mitt liv mycket bättre. Jag hade inte fått diagnosen utan skadorna, säger Korte som nu har en fungerande adhd-medicinering.
– Den har hjälpt mig massor. Ångesten jag haft i år och dar är nästan helt och hållet borta. Jag har inte råkat ut för några nya olyckor och jag är mycket lugnare.
Korte tar fram ett exempel från vårens träningsläger på Teneriffa.
– Jag brukar ofta vara helt panikslagen i tävlingssituationer och på gemensamma startträningar. Efter ett startträningspass på Teneriffa sade Nooralotta Neziri att hon var jättenervös och då märkte jag att jag varit hur lugn som helst. Då märkte man hur stor betydelse medicineringen har.
”Tänk om jag hade vetat om min adhd tidigare?”
Korte fick sin adhd-diagnos då hon var 35 år gammal. En vanlig, tuff fråga som många som fått diagnosen i vuxen ålder ställer sig är ”tänk om?”.
– Tänk om jag hade vetat om min adhd tidigare? Säkert hade jag undvikit en stor del av mina skador. De flesta skadorna handlade om olycksfall. Sannolikt hade jag löpt snabbaDet re tider då jag inte gått skadad varje säsong. Hade jag fått diagnosen tidigare hade hela min karriär kunnat se annorlunda ut. Kanske hade jag tävlat hela tiden som yngre och aldrig pausat karriären.
Korte missade fem av sina potentiellt bästa år som idrottare då hon lade karriären på is 2012–2017. Hennes rekordtid 12,72 skulle ha burit henne till OS-final exempelvis i Rio 2016 och samma tid skulle ha räckt till medalj i flera EM.
Och tänk hur bra hennes rekordtid hade kunnat vara om hon fått vara frisk under hela sin karriär.
– Ja, tänk om? säger Korte leende.
– De här frågorna – även om det
inte hjälper längre – behandlas mycket i psykoterapin, tillägger hon.
Varje träning kan vara hennes sista
Trots lättnaden efter adhd-diagnosen i höstas hade Korte ändå ett nytt skadehelvete att tampas med. Hennes vänstra ben – det främre benet i häcklöpningen – trilskades och störde illa sensommaren 2023.
Magnetundersökningen visade ingenting. Men Korte opererades och det visade sig att senan i låret delvis hade lossnat från benet och kirurgen var tvungen att förankra dem med varandra igen.
– Jag var inte säker om jag någonsin skulle kunna löpa häck igen. Mitt lår kommer aldrig bli som förr igen, säger Korte som genomgick operationen i all hemlighet.
Den långa rehabiliteringen har framskridit bra men kampen är inte vunnen än. Säsongen 2024 är Kortes sista som friidrottare – det har hon redan bestämt. Samtidigt vet hon att det inte finns några garantier om ett sista EM eller OS. Varje träning eller tävling kan vara hennes sista.
– Varje häckträning, som jag nu gjort några av, är mentalt tung eftersom jag inte vågar löpa för fullt då risken att låret brister finns där. Varje tävling är en risk. Jag måste bara försöka att inte vara rädd.
Det främre benet är under inga omständigheter i sådant skick att Korte borde löpa häck. Men samtidigt är hon paradoxalt nog i toppform.
– Jag kan inte sträcka ut benet så som det ska göras. Men på Teneriffa gjorde jag rekordnoteringar i snabbhetsegenskaper, berättar Korte.
OS i tankarna
I och med att benet egentligen inte tål att tänjas ut betyder det att Kortes trumfkort, en strålande häckteknik, inte är som förr. Hon är tvungen att hoppa fem–tio centimeter högre då hon susar över häckarna, och då foten inte riktigt funkar tappar hon mellan en och tre hundradels sekunder vid varje häck. Tio häckar betyder upp till tre missade tiondelar.
– Jag förväntar mig inga nya rekordtider, säger Korte som ändå inte gett upp hoppet.
– Jag vet ju att jag är i fysiskt bra skick. Men allt beror på mitt ben. Man vet inte hur benet till slut fungerar i tävlingssituationer. Det kan vara att jag kan tänja ut låret då jag i tävlingssituationen ger hundra procent, funderar Korte.
Hon är tyst en stund.
– Eller så kan senan i låret lossna. Eller så vågar jag bara inte löpa så hårt. Därför är det svårt att spika några målsättningar vad tider beträffar.
Det låter som ren galenskap att Korte inom kort ska löpa 100 meter häck med EM och OS som målsättning.
– Jag tänker som så att om man har en hobby man älskar allra mest och bara har några chanser i hela sitt liv att utöva den hobbyn så vill man göra det. Jag försöker njuta av det här så länge det går. Jag vet att det är högst ett par månader och så kan jag aldrig löpa häck mera. Jag måste acceptera det, säger hon.
Korte har klarat EM-gränsen men det har också Hurske och Lotta Harala. Neziri är också med om kampen om de tre representationsplatserna till EM. Medeltalet av de två bästa loppen i maj avgör vilka tre som får åka till Rom.
Korte väljer att prioritera OS. Hon deltar i maj i tävlingar där hon kan samla in möjligast många OSrankningspoäng i stället för att jaga topptider i inhemska GP-tävlingar där arrangörerna garanterar medvind.
– Jag har bara några tävlingar kvar. Jag siktar på att komma till OS, säger den 36-åriga häcklöparstjärnan.