”En fiktiv film om en verklig tragedi”
HBO visar musikalernas musikal och Yle sänder en annan gammal goding: The ladykillers.
Singin' in the rain
Betyg: 5/5
Singin' in the rain (USA 1952) av Stanley Donen och Gene Kelly är musikalernas musikal, en dyrgrip som gått till filmhistorien. Som bekant fungerar filmen också som introduktion till ljudfilmens första stapplande steg.
Gene Kelly och Jean Hagen är det firade stjärnradarparet som gått från klarhet till klarhet men som nu står inför en helt ny utmaning. Det gäller att ta steget över till ”the talkies”, inte det lättaste när Hagen alias Lina Lamont låter som en skadskjuten kråka så fort hon öppnar munnen.
Debbie Reynolds
eller rättare sagt hennes stämma blir den räddande ängeln Lina är allt annat än glad över arrangemanget. Det blir inte bättre av att förste älskaren Kelly under inspelningen faller för Reynolds aspirerande aktris.
Sång- och dansnummer i den högre skolan avlöser varandra och det vore snudd på tjänstefel att inte nämna Donald O´Connor vars solonummer Make ´em laugh sorterar under rubriken nacken i backen.
Det heter att O´Connor efter inspelningen var sängliggande i tre dagar, bara för att sedan få höra att negativet tagit stryk. Det var bara att börja om från början, enligt uppgift var skådespelarna livrädda för Kelly, perfektionisten. HBO Max
The ladykillers
Betyg 5/5
Bröderna Coen gjorde för tjugo år sedan sin version av The ladykillers men här kommer det långt överlägsna originalet, en av den brittiska Ealing-sudions vackraste blommor, en komediklassiker av rang.
Alec Guinness är den garvade yrkesförbrytaren som tillsammans med ett gäng andra busar planerar att råna en värdetransport. Han hyr in sig hos fru Wilberforce
(Katie Johnson), en till synes harmlös änka omgiven av papegojor, och låter förstå att han och hans kolleger (Peter Sellers med flera) ingår i en stråkkvartett.
Själva stöten går som planerat, problemen börjar när hyresvärdinnan kommer på herrarna som vid det laget går in för att göra sig av med gumman. Det är upptakten till ett svärtat komiskt scenario där Guinness och resten av buset får smaka på sin egen medicin.
Slutresultatet är inte så lite underhållande och gärna lyfter man fram scenen där Guinness och hans kamrater får i uppgift att fånga in en papegoja på rymmen. I regi av Alexander Mackendrick som till och med får ond bråd död att framstå som festligt, året var 1955. Yle Teema & Fem lördag 18.5 kl. 21.00-22.30
Systemsprängaren (Systemsprenger)
Betyg: 4/5
Även hos oss har man på sistone diskuterat våldsamma barn; vad göra med de små liven med de stora problemen. Men få problembarn kan mäta sig med ”Benni” Klaaß (Helena Zengel) som helt saknar impulskontroll, vars raseriutbrott inte är av denna värld.
Den 9-åriga virvelvinden både slår och stjäl, av skolgången blir ingenting. Och trots att barnskyddet gör sitt bästa är det svårt att finna lämpliga gruppboenden. Till saken hör att Bennis mor (Lisa Hagmeister) inte är uppgiften mogen och så står hoppet till Albrecht Schuchs ungdomsarbetare, en kille med skinn på näsan.
Det är med hjärtat i halsgropen man tar del av Bennis bärsärkagång, i synnerhet som det står klart att regissören och manusförfattaren Nora Fingscheidt tar Bennis parti. Dock har hon den goda smaken att inte dissa heller socialarbetarna, de gör så gott de kan.
Filmens titel är talande: inför utmaningar av den här typen är samhället dåligt rustat. Slutet är förövrigt öppet, kanske lika bra. Från 2019. Yle Teema & Fem lördag 18.5 kl. 23.16-01.18
Spencer
Betyg 3/5
Det har gjorts både en och annan film och tv-produktion om Lady Di, prinsessan Diana. Men gärna ger man Pablo Larraíns Spencer en chans. Se här ett persondrama som i sina mörkaste stunder framstår som värsta rysaren.
Det är julafton och kungafamiljen samlas traditionsenligt i Sandringham i Norfolk. Charles, William och Harry samt drottning Elisabeth är på plats i god tid, till skillnad från Diana (Kristen Stewart) som kommer med egen bil och tappar bort sig på vägen.
Det blir en kylig julhelg. Diana känner sig övervakad och ovälkommen, lider av ätstörningar. Protokoll och traditioner betyder allting, känslor ingenting, och i den mån Diana försöker avvika visar Timothy Spalls hovmästare-från-helsike henne till rätta.
Dianas söner är den enda förmildrande omständigheten, äktenskapet med Charles (Jack Wilford) är praktiskt taget över.
”En fiktiv film om en verklig tragedi” heter det i programförklaringen och nog tar Larraín sig friheter, såsom i scenerna där Diana brottas med Anne Boleyns vålnad, något av en olyckssyster. Stewarts rollarbete känns ställvis något utstuderat, liksom filmen i sig, men suggestivt och skrämmande är det. Yle Teema & Fem fredag 24.5 kl. 21.00-22.50