Hilding Silfvast

tet som folkhögskollärare för att tillsammans med sin hustru Hellä kunna ägna sig åt jordbruket på heltid. Han fann stor glädje i det konkreta arbetet ute på åkrar och marker. Också efter det att sonen Ben övertagit gården fortsatte var Hilding aktivt med i jordbruksarbetet. Och det fortsatte han länge. Ännu i fjol somras satt han vid traktorratten och körde slåttermaskin på gårdens vallåkrar.

Som pensionär tog han också aktivt del i föreningsverksamhet, i Lappträsk hembygdsförening och i Tunga Sektionens kamratförbund. Han deltog också som lokal sakkunnig i projektet med rensningen av Tessjö å.

Ända till det sista var Hilding en tänkande människa med stort intresse för samhället och tidens stora frågor. Hans hjärta klappade alltid varmt för Norden, som han betraktade som en för oss finländare naturlig historisk, värdemässig och politisk gemenskap.

Som lantbruksexpert blev han med tiden allt mer kritisk till de rådande odlingsmetoderna, som baserar sig på massivt bruk av kemikalier och olja. Han varnade för den utarmning av jorden som dessa metoder åstadkommer och såg bl. a. ekologisk odling som ett viktigt element i ett mer hållbart och risktåligt lantbruk.

Han betonade också betydelsen av att vårda landskapets, och framför allt odlingslandskapets skönhet. Han var en stor vän av den naturliga trädgården, med ett stort inslag av vilda växter. Det betydde mycket för honom att han fick tillbringa nästan hela sin ålderdom på landet i Lindkoski, med utsikt mot den urgamla odlingsslätten och den vida himmel som öppnar sig över den.