På Sjögård och Forsby gård visar sig
Steg i trappan, ljud av fest och gamla köksarbetare som svävar igenom besökare. På både Forsby gård och i byggnader på Sjögård har det hänt märkliga saker.
PERNÅ Det är en varm och solig dag då jag kommer till herrgården i Isnäs. Inte helt det optimala vädret för kusliga spökjakter, men i dag ska jag ändå bara lyssna på historier. Tack vare en intervju som Östra Nyland gjorde för två år sedan då Runa Askolins fyllde 90, vet jag att hon tillbringar sina somrar på Sjögård och resten av året i slottet vid Forsby gård. Huvudbyggnaden på Sjögård stod färdig år 1855 och fast det nu är lugnt och stilla på området var det förr fullt av liv och rörelse med boskapsdjur och gårdsarbetare.
Jag har stämt träff med Gunnevi Taipale som har jobbat som hushållerska för familjen Askolin i 16 år. Hon har lovat berätta om de mystiska händelser hon varit med om under sin tid på både Sjögård och Forsby gård. Förutom Gunnevi och Runa så möter Runas släkting Jonna OEstbye mig vid dörren. Hon varit med om en riktigt skrämmande upplevelse hon vill dela med sig av till mig.
Vi sätter oss på verandan och börjar prata. Både Jonna och Gunnevi berättar gärna om de händelser som de minns, och hela tiden kommer de på fler. För dem verkar allt så naturligt, även om det verkligen inte händer oförklarliga saker varje dag, eller ens varje månad.
– Den senaste gången som det var någonting konstigt var faktiskt på 90- årskalaset för två år sen. Då försvann en kniv som jag alltid använder, den hittades sedan bakom brödlådan. Diskmaskinen gick också sönder och på kvällen pep det till i Johans (Askolins) telefon, brandlarmet hade gått på vid Forsby gård. När han kom fram var där ingen brand men vi skämtade sen om att de gamla släktingarna firade Runa med cigarrer, säger Gunnevi.
– Det första jag var med om hände när jag nyss börjat jobba här. Jag hade kommit innanför dörren och jag hörde musik spelas från övervåningen, fastän ingen annan var hemma. Men det var så fin musik att jag bara njöt, jag har aldrig känt mig rädd, varken på Forsby eller här på Sjögård, berättar Gunnevi.
Jeanne och Berta
Invid den stora huvudbyggnaden på gården finns ett mindre, äldre gult hus som transporterats hit för länge sedan från trakten. I den sägs en kvinna vid namn Jeanne Armfelt leva kvar och vänta på sin man som stupade i kriget. Det sägs att hon till slut blev galen och tog sitt liv. För tio år sen uppstod en brand i just den byggnaden som förstörde vartenda rum förutom ett, i det som Jeanne sägs ha bott i. Det var ett hörnrum på vindsvåningen som klarade sig helt från lågorna och röken och enligt Runa eller Gunnevi har ingen logisk förklaring varför det rummet höll sig intakt hittats.
Sjögårds Jeanne har också blivit sedd i huset innan det och det sägs vara hon som också har synts till vid tennisbanan ett par tiotals meter längre bort. Flera barn i släkten påstår sig ha sett en vitklädd kvinnlig figur stå där och också vid ladugårdarna. En gång kom ett barn hemspringande med nerkissade byxor efter att ha sett skepnaden.
I slottet på Forsby gård finns det en annan figur som visat sig, nämligen den gamla hushållerskan Berta. Jonna OEstbye berättar om en jul för några år sen då släkten samlades i slottet.
– Det var ett antal år sen och min släkting gick för att hämta julskinkan från källaren. När han kom upp därifrån var han helt vit i ansiktet och berättade att en gestalt gått rakt igenom honom. Han beskrev henne som kort med håret upp i en knut på huvudet. Vi kom fram till att det måste vara Berta, den gamla kokerskan. Varje gång jag rör mig i källaren känner jag någon som flåsar mig i nacken, så jag antar att hon lever kvar där, säger Jonna.
När vi pratar om gengångare och mystiska händelser som hänt på gårdarna kommer de på fler och fler händelser som de inte har någon förklaring till. Övernattande besökare har sett någon stå bredvid deras sängar om nätterna, det har försvunnit pengar från skålar och en mössa som Gunnevi tappade bort en höst låg plötsligt i hennes väska på våren. Droppande olja på matbordet utan ett tecken på någon källa. Steg i trappan, dörrar som öppnas och stängs och hundar som plötsligt morrar rakt ut i luften.
Välkomnande av ryttmästaren
Att sitta och lyssna på historierna på samma plats som sakerna har skett känns faktiskt inte alls skrämmande eller särskilt märkvärdigt. Såklart börjar tankarna söka efter logiska orsaker bakom händelserna, men att så många faktiskt upplevt något på så nära håll känns konstigt.
När Jonna OEstbye ska berätta sin historia kör vi till platsen där det hände. Under somrarna bor Jonna i 1600- talsstugan Lassdalen som ligger några hundra meter från Sjögård. För några år sen renoverades stugan till behagligt skick så att Jonna kunde flytta in. Samma kväll fick hon besök.
– Jag hade just lagt mig här i sängen och skulle sova då jag hörde ett märkligt ljud. Ett rytmiskt ljud som kom närmare och närmare. Jag hann till och med tänka att inga fönster stod öppna så det kunde inte vara blåsten. När ljudet var riktigt nära öppnades dörren till sovrummet och in kom en man ridande på en häst, det var alltså ljudet av hovar som hördes. De var båda vita och skinande och mannen smålog åt mig och försvann efter några sekunder. Jag var ju såklart livrädd och sov inte den natten. Jag har kollat upp vem som har bott här och jag tror att det är Anders Hästesko som visade sig, han var ryttmästare på 1600- talet, säger Jonna.
Hur tolkade du hans besök och trodde någon på dig?
– Jag började ju själv ifrågasätta händelsen, men jag var nykter och hade inte ätit märkliga svampar, säger Jonna med ett skratt. Min mamma har också lätt för att se saker så hon