Moçambiques förlorade

Moçambique upplever sitt inbördeskrig i repris. 14 000 människor har flytt undan strider och grannlandet Malawi har tvingats öppna upp flyktingläger från gamla tider. De som har flytt vittnar om avrättningar, våldtäkter och nedbrända byar, brott som ska h

Fatima Nikis minns skräcken när hon blev upptäckt av soldaterna och de riktade sina vapen rakt mot henne. Med skotten vinande bakom sin rygg flydde hon genom familjens majsplantage. Sedan den fredagen i juni 2015 har hon inte vågat återvända till sin hemby i Ndande-distriktet i provinsen Tete.

Nu brinner lägereldar runt omkring henne, i en stor kastrull står ett storkok med bönor som hon och några grannkvinnor i lägret ska dela mellan sig. I den lilla byn Kapise, belägen bara några hundra meter in på malawiskt territorium, har över 11 000 flyktingar samlats i ett spontant läger. Där sover hela familjer i små tält byggda av pinnar, tunn plast och torkat gräs.

För Fatima Nikisi och familjen är den omedelbara livsfaran över, men den 24-åriga dottern Lydia Joses man försvann i samband med att militären attackerade och brände ned deras by.

– Efteråt hittades hans cykel och blodiga kläder vid vägkanten. Vi gick till myndighetskontoret och väntade i flera dagar utan att få några svar om honom. Nu är det flera månader sedan och jag förstår vad som hänt, jag vet att han är död, säger hon och vänder blicken mot marken.

24 år sedan fredsavtalet

I oktober har det gått 24 år sedan undertecknandet av fredsavtalet, som efter årtionden av krig, äntligen skapade fred i Moçambique. Men frågan är om det kommer finnas något att fira.

Efter freden omvandlades Renamo från rebellgrupp till politisk opposition mot det styrande Frelimo. Länge sågs landets demokratiska utveckling som ett föredöme.

Men i takt med att Frelimo vunnit val efter val har frustrationen inom Renamo växt. Redan 2013 visade oppositionspartiet att de har kvar militära styrkor när de utförde attacker mot civil trafik och mot polisstationer. Lagom till valet 2014 skrevs ett nytt fredsavtal under, men när Frelimo återigen vann valet – som enligt EU var fritt men föregicks av en ojämn valkampanj – vägrade Renamo godta resultatet.

Nu gömmer sig Renamos ledare Alfonso Dhlakama medan hans väpnade styrkor bedriver gerillakrig i provinserna Tete, Zambezia, Sofala och Manica.

Områdena i norra Moçambique är traditionellt sett starka Renamofästen och har konsekvent ignorerats av Frelimo-styret som i stället utvecklat landets södra delar.

Få journalister har lyckats ta sig in i de våldsdrabbade områdena och oberoende uppgifter om dödstal, stridernas omfattning och vilken militär styrka Renamo besitter är få. Flyktingarna är därför några av de viktigaste informationskällorna.

Flyktingarna i Kapise berättar att det uteslutande är regeringstrupper – som flyktingarna benämner som Fre-