Oceaner av tid

Det äldre barnet börjar skolan i höst och jag försöker möta det stora vemodet som rullar in. I det solsken juni bjuder tittar jag på honom, så stor och så liten i samma taniga kropp. Det där huvudet, så fullt av tankegångar jag knappt hänger med i, på väg mot det som känns som det sista sorglösa sommarlovet.

På grund av otaliga orsaker har jag funderat rätt mycket över min barndoms somrar. Alltid samma mönster, den första juni sattes jag, med lapp runt halsen, på ett flyg. Ett flyg som förde mig till farmor och farfar. Två och en halv månad solsken, sandstrand och väldigt lite program.

Det jag kommer ihåg från min barndoms somrar, det handlar väldigt lite om saker vi gjorde.

Inga storstilade resor, de resor vi gjorde, de gjorde vi med farfars båt. Inga läger, men dagliga och trygga rutiner.

Spänningen fanns i det lilla, den dagliga titten på termometern, i vittjandet av näten, i gångarna i grönsakslandet.

a Det jag kommer ihåg är inte det vi gjorde. Det är allt mellan göromålen som etsat sig fast.

De minnen som etsat sig fast är smaken av den nyrökta flundran, det är det stora åskvädret som drog över oss då vi sov i bastun, det är läsken som förvarades i pannrummet och det är doften av trä på vinden.

Det är långa, varma dagar tillsammans med farmor och farfar, det är kortspel och Kimble och överkastet i våffeltyg. Det är farmors famn och det är gungstolen, det är farfar som vilar under lunchen. Det är fabrikens klocka som styrde dagarna, det är båten vi åkte ut med. Det är hammocken och doften av brynt lök.

Det är kärlek jag minns. Det är oceaner av tid att göra ingenting som fastnat i minnesväv närmast mitt hjärta.

Läste någonstans att barn stavar kärlek t-i-d. Många stavar det säkert på helt annat sätt, men som den blöthjärtade mor jag är tänkte jag försöka återskapa något av det jag fick av mina farföräldrar i sommar. I skrivande stund har vi inte en enda plan för det som kommer att vara barnens och de fullvuxnas gemensamma lediga dagar. Jag vill gärna att det ska vara så under vår semester.

Jag tänkte att vi skulle satsa minimalt med energi på sådant som klockor, tidtabeller, telefoner och pekplattor. Att vi skulle satsa maximalt på infall vi får, i synnerhet på sådana infall som i novemberslasket får ge vika för jobb, bråttom och andra måsten.

Fler sovmorgnar, längre sagor. Alltid ett extra varv Kimble. En bättre koja än den vi byggde i fjol, fler fotbollsmatcher. Mera plask i badtunnan och längre utfärder med båten.

Så jag och vi hinner njuta av den här sommaren då första liten blir stor. Kanske både liten och stor i framtiden tänker tillbaka på sin barndoms somrar och kommer ihåg oceaner av tid.