Cecilia Damström tog fin seger
Med en komposition för blandad kör i kompositionstävlingen under Vocal Espoofestivalen tog tonsättaren Cecilia Damström hem segern.
Musikrecension
Vocal Espoo.
EMO Ensemble & Tapiolakören under Pasi Hyökki, Euga under Visa Yrjölä, Lyran under Jutta Seppinen, Candomino under Esko Kallio. Öppningskonsert i Tapiolasalen 5.6.
Vocal Espoo är mera än bara en körfestival. Det är även något av en körhögskola med kurser för sångare och dirigentaspiranter samt, inte minst, en internationell körtävling som i år tog emot hela 128 bidrag, av vilka konstnärliga ledaren
Pasi Hyökki och hans eminenta jury hade valt ut de tolv bästa alstren för presentation vid söndagens öppningskonsert.
Finalisternas genomsnittliga nivå var snäppet högre än för två år sedan, om än knappast svindlande, och den huvudsakliga förklaringen är förstås att mer namnkunniga tonsättare inte bryr sig om tävlingar av detta slag. En möjlig, och mer oroande, delförklaring är att körinstrumentet inte står speciellt högt i kurs förutom hos ett gäng etablerade specialister.
Av finalisterna diskvalificerades tre på grund av olika praktiska omständigheter, även om man valde att framföra deras alster, medan de resterande nio delade på prispengarna. Juryn valde dock att markera, om inte ett missnöje, så åtminstone en viss reservation i och med att man i mans- och barnkörsklassen delade ut enbart tredje pris och i damkörsklassen inte gav något första pris.
I den överlägset populäraste klassen blandad kör, med 89 bidrag, delades i gengäld fem pris ut och visst var det här vi hörde den bästa musiken. Hong Kong-bördige KaiYoung Chan fick andra pris för Seeking, Searching, som smekte örat på beprövat nyromantiskt vis à la Er
ic Whitacre.
Behagligt, men föga originellt och kanske hade jag ändå gett silvret åt någon av tredjepristagarna, tyske
Jona Kümper (Pater noster) eller italienske Federico Ermirio (Era ’l giorno...Era il mattino...), vars rätt likartade alster rörde sig på en mer avancerad harmonisk och texturmässig mark utan att för den skull utmana örat alltför mycket.
Hyperexpressiv toneruption
Det gjorde däremot de två förstapristagarna med besked. I grekiske Antonis
Anestis suggestiva Homerosförtoning Epiklisis fick kören sällskap av preparerat piano, kontrabas, slagverk och ljudband och tonsättaren manade fram ett fascinerande, samtidigt arkaiskt och ultramodernt soniskt landskap. Finlandssvenska Cecilia Damström (f. 1988) skrällde dock med hyperexpressiva a cappella-stycket Angor, en tonsättning av Psalm 22, där endast orden ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig” var hörbara inom ramen för en delvis talsångsmässig toneruption med Erik Bergman och György Ligeti som huvudsakliga skyddsänglar. Jag misstänker att det handlar om ett experiment, men om Damström fortsätter på den här linjen är vad som helst möjligt.
Pristagaren i manskörsklassen, franske Jean-Luc Gillet, serverade i sin Ode till egen text läckra, stundtals snudd på jazzfärgade harmonier, medan Jona Kümpers Agnus
Dei var kompetent skriven, av allt att döma lagom avancerad barnkörsmusik. Blott 19-årige italienaren Riccar
do Peruginis måleriska Preghiera, där körklangen utvidgades av stråkkvintett och två solistiska damstämmor, fick ett välförtjänt andra pris i damkörsklassen medan vi som en skojig överraskning noterar att tonsättardebuterande och Närpesbördiga sångerskan Andrea Eklund knep tredje pris i samma klass med sin stämningsmättat textkänsliga Sol
veig von Schoultz-tonsättning Dalen.
Samtliga ensembler gjorde väl ifrån sig. EMO Ensemble och Pasi
Hyökki hade det tyngsta lasset att dra och presterade en hårresande uttrycksfull sång i bland annat Damströmstycket. Kammarkören Candomino presterade under Esko Kallio en välkalibrerad klang, Lyran och
Jutta Seppinen tog ut det mesta möjliga ur sina partitur medan Hyökki inspirerade sina purunga Tapiolakorister till smärre underverk i en krävande repertoar. En spännande ny bekantskap var ungdomliga manskören Euga, som visade framfötterna under ledning av energiknippet
Visa Yrjölä.