Bodi och Jasu söker upp unga som förlorat kontrollen över sina liv
De uppsökande ungdomsarbetarna i Borgå jobbar med dem som behöver det mest – unga som tappat självförtroendet och samtidigt greppet om sina liv, som varken går i skola eller har jobb och som behöver hjälp med att göra något åt sin situation.
För den som det trasslat till sig för i unga år kan det vara svårt att ta kontrollen över sitt liv och komma in i samhället igen. Jarmo Veijalainen och Bodil Malmsten, eller Jasu och Bodi, är ungdomsarbetare och jobbar inom det uppsökande ungdomsarbetet. Till deras klienter hör unga som inte studerar eller har ett jobb och som har svårt att få grepp om sitt liv och därför riskerar att hamna utanför systemet och bli utslagna.
Veijalainen och Malmsten fungerar som stöd för den unga – på den ungas villkor och utifrån det individuella behovet.
– Den unga är den som säger vad vi utgår från. Vi kan ge råd och säga vad vi tycker i samarbete med föräldrarna och skolan, men vi utgår från vad den unga berättar och vill berätta, säger Jasu Veijalainen.
Ungdomsarbetarna följer med till socialen eller Folkpensionsanstalten, ringer och väcker den unga på morgonen eller ger råd om hur man städar. De hjälper till med att ansöka om stöd och fungerar som talesman för den unga om det egna modet inte räcker till, vad som helst som den unga upplever som omöjligt.
För en ungdomsarbetare är den egna personligheten det främsta arbetsverktyget.
– Jobbet bygger på ett förtroende mellan den unga och ungdomsarbetaren. Hur vi bemöter dem är det viktigaste, och hur den unga upplever mötet. Det handlar inte om några konstigheter, bara om att vara människa. Vi har inga medel att tvinga de unga till någonting, allt bygger på frivillighet, säger Veijalainen.
– Det handlar om förtroende och att bygga upp ett sådant. Personkemin ska fungera. Därför är den första kontakten viktigast, säger Bodi Malmsten.
Uppsökande ungdomsarbete kan beskrivas som individuell handledning sida vid sida med den unga.
– Vi är inte experter på allt, men vår uppgift är att hitta den som kan hjälpa, säger Jasu Veijalainen.
Att hitta dem
När Jasu Veijalainen och Bodi Malmsten hör om någon som kan höra till deras ansvarsområde tar de kontakt med den unga, först per telefon.
– Unga svarar sällan när en okänd ringer, så vi brukar sätta ett textmeddelande att det är vi som försöker nå dem. Då brukar de svara, och gör de inte det så ringer vi på hemma hos dem, säger Malmsten.
När kontakten väl är etablerad nekar den unga sällan till samarbete även om det ibland inte blir mer än ett enda samtal. Om det unga inte vill ha hjälp så stannar det vid det.
– Det händer ändå att vi får en ny kontakt om samma unga ett halvt år senare, och då kanske tiden är mogen för att ta emot vår hjälp, säger Malmsten.
Det uppsökande ungdomsarbetet riktar sig till unga i åldern 16-28. Den största gruppen är studerande på andra stadiet som hoppat av sin utbildning.
– I Borgå har det aldrig varit ett problem att unga inte skulle få en studieplats om man bara har ett av-
gångsbetyg från grundskolan, säger Veijalainen.
Skolorna kontaktar det uppsökande ungdomsarbetet då någon plötsligt slutat mitt i terminen, och vissa kontakter kommer också från socialen, försvarsmakten, arbetskraftsbyrån och psykiatrin. Under senare år har det blivit vanligare att föräldrar tar kontakt direkt.
– Det är när föräldrarna märker att den unga bara hänger hemma och man har försökt allt för att få den unga ut i samhället, säger Bodi Malmsten.
Det uppsökande ungdomsarbetet har tio år på nacken. Verksamheten får statligt stöd. I Borgå finns nu två fast anställda uppsökande ungdomsarbetare och på förslag är att en tredje anställs nästa år.
– I många städer är de uppsökande ungdomsarbetarna anställda för ett år i taget på viss tid. I Borgå har man satsat på att hjälpa de här unga, säger Veijalainen.
Årligen har den uppsökande ungdomsverksamheten omkring 250 kunder. Det är vad man klarar av i dag.
Ångest och problem
De unga som blir kunder hos den uppsökande ungdomsverksamheten har ofta en lång tid av motgångar bakom sig och den ungas självförtroende är helt raserat så att det är omöjligt att själv ta tag i praktiska saker. I många fall har den unga råkat ut för mobbning eller upplever att de blivit mobbade.
Gemensamt är att de unga saknar förmåga att ta kontroll över sitt eget liv. De har inte de färdigheter som krävs för att ta hand om sig själva.
– Det finns de som inte vet hur man ansöker om utkomststöd eller att de har rätt till det, och det kan vara för svårt att ta reda på det själv. Alla unga kan inte söka information på nätet och språket är svårt att förstå. Man har ingen uppfattning om vad det kostar att leva och tror ofta att man kan göra vad som helst utan att det får följder, säger Bodi Malmsten.
Bodi Malmsten och Jasu Veijalainen talar om trasiga familjeförhållanden, om användning av alkohol och droger, om bostadslöshet och skulder som i kombination med att den unga inte klarat skolan eller att få ett jobb leder till en ångest över sitt eget liv och sin situation. Det är en ångest som förlamar.
– Ångesten blir bara större och till slut klarar man inte av någonting.
– Jag har sett unga som är så ångestfyllda att de inte tömmer postlådan hemma, de vet att där finns fordringsbrev, säger Malmsten.
Fordringarna kommer oftast från snabblån som den unga tagit utan tanke på hur man ska kunna betala tillbaka. Skulderna är sällan så stora, men när man nått den punkt då man fjärmar sig från allt som är svårt känns det oöverkomligt att klara av räkningarna. När ungdomsarbetaren hjälper till med att reda ut hur stora summor det är fråga om och med att göra upp en betalningsplan blir problemet gripbart.
– Att ta tag i något som är ger en ångest kräver beslutsamhet, och det har inte de här unga, säger Veijalainen.
Kan inte hjälpa alla
När man jobbar som ungdomsarbetare kommer man nära sina kunder, också på ett personligt plan.
– Man kommer jättenära en del av de unga. Men man måste klara av motgångar och godkänna att man inte kan hjälpa alla, säger Bodi Malmsten.
I grund och botten är jobbet att hjälpa andra.
– Det finns jättefina ungdomar som kämpar på och klarar sig fast deras utgångspunkt har varit dålig. Att se hur stolta de är över sig själva när de klara något, och hur de vill visa för oss att de klarar sig känns fint, fortsätter hon.
När en ung börjar komma på benen och själv klara av mer och mer i sitt liv släpper ungdomsarbetarna taget om dem. Det händer att den unga kommer tillbaka efter en tid och tar ny kontakt.
– Det är förstås tråkigt att de behöver oss igen, men samtidigt är det ett bevis på att vi gör något rätt om den unga vänder sig till oss när det blir motigt, säger Jasu Veijalainen.
– Ingen kan leva för någon annan. Alla måste ta ansvar för sitt eget liv, även om man behöver hjälp ibland. Då ska man få det, säger Jasu Veijalainen.
Både han och Malmsten vill poängtera att det finns hjälp att få, man måste bara ta emot hjälpen. Och ibland be om den.