Tumörfri:
Albin, 6, började sjunga efter glädjebeskedet
Albin Backman, 6, började sjunga, spexa och dansa på cancerkliniken i Helsingfors förra veckan. ”Bilderna är rena, tumörerna är borta” löd läkarnas nyheter och utlöste en glädje utan like också hos mamma Johanna och pappa Max Backman.
– Vi såg onkologen och neurologen redan i korridoren, före vi gick in i mottagningsrummet, och de såg glada ut. Redan då började vi hoppas på goda nyheter, berättar Johanna, om tisdagens glädjebesked.
Stunden, då läkarna kom med nyheten att Albins magnetröntgenbilder var rena och inga spår av tumören längre syntes, var så omtumlande att Johanna och Max inte riktigt ens kommer ihåg vad som hände. Klart var i varje fall att Albins ”elaka växt”, som han själv kalllar den, var borta, något som till och med verkade förvåna läkarna lite.
– Ingen av oss hade väl väntat att det skulle se så bra ut, att hela tumören var borta. I augusti hade den minskat en aning men nu syntes den inte mer. Läkarna kan inte med säkerhet säga om det beror på cellgifterna som Albin ätit i över ett års tid eller om det är protonstrålningsbehandlingen i Tyskland för mer än ett år sedan som nu ger resultat, säger Johanna. Men nu behöver han inte ens äta cellgifter längre.
Två kamper
Albin har i två omgångar kämpat mot medulloblastomet, stor som en golfboll, i huvudet. Tumören upptäcktes för första gången då han var två år, men efter en operation – då hans vänstra sida tillfälligt förlamades – följt av cellgiftsbehandling och stamcellstransplantation, såg allting bra ut.
Rutinkontroller var tredje månad hörde till vardagen och familjen fick en kalldusch i maj 2016 då det visade sig att tumören var tillbaka, på samma ställe. Den enda goda nyheten var att den var mindre, bara omkring en centimeter stor.
– Det var så hemskt. Alvar var bara fem veckor gammal då, säger Johanna med hänvisning till familjens minsting som nu hunnit bli ett och ett halvt.
Då blev det operation i juni följt av sex sommarveckor i Tyskland där Albin fick protonstrålning, en behandling som inte ges i Finland. En tid före familjen åkte ner till Essen var Albin på synkontroll och Johanna kom att diskutera den förstående resan med en tysk kvinna som råkade sitta i väntrummet.
Vänliga själar
– Det är otroligt hur vänliga och hjälpsamma folk är. Tack var den här kvinnans kontakter fick vi möjligheten att bo i ett vanligt tyskt egnahemshus medan behandlingen pågick. Tänk, där fanns en gård för barnen att leka på och allting, och barnfamiljen som egentligen bodde där flyttade in hos mammans föräldrar för den tid vi var i Essen.
– Jag började gråta då hon ringde mig, några dagar före vi skulle
åka ner, och sa ”ni får bo i vårt hus”. Tänk att det finns så många snällla personer, också sådana som vill hjälpa vilt främmande människor, säger Johanna.
Det var tuffa veckor. Albin sövdes ner inför varje behandling med huvudet placerat i en specialtillverkad hjälm som sedan skruvades fast i bordet: behandlingen var millimeternoggrann och huvudet måste vara absolut stilla. Sammanlagt strålades hela hjärnan och ryggmärgen 13 gånger plus att 17 stråldoser sattes in på tumörområdet.
Johanna och Max sänder ett varmt tack till vårdpersonalen i Essen som hade väldigt god hand med små patienter.
– Där fick jag vara med hela vägen då Albin sövdes ner, här i Finland har jag så många gånger tvingats ge bort en skrikande och gråtande pojke till sjukhuspersonalen eftersom inga anhöriga tillåts vara med då anestesin ges.
Tuff behandling
Behandlingen i Essen följdes upp med hela 14 cellgiftskurer som varit tuffa för Albin, men behandlingsrundan var ändå inte lika häftig som den första.
– Då hade Albin inget immunförsvar alls men nu har han inte varit lika känslig för infektion, säger Max.
– Ja, första rundan var vi helt otroligt noggranna och träffade nästan ingen. Vi levde i en bubbla och det var otroligt jobbigt. När tumören kom tillbaka bestämde vi oss för att leva så vanligt som möjligt, med bondförnuft, tillägger Johanna.
Det betyder att Albin gått sporadiskt i klubb, han har kunnat hälsa på hos kompisarna och nu från hösten har han börjat i förskolan precis som alla andra sexåringar. Han trivs jättebra i förskolan och leker med alla. I onsdags hade han fina nyheter att bjuda förskolefröknarna på, redan i tamburen.
– Växten är borta, helt borta, sa jag och de kramade om mig, berättar Albin när jag hälsar på hemma hos Backmans på Vessö.
Pysselglad
Han har precis vaknat från tuppluren han brukar ta efter förskolan men det dröjer inte länge förrän har kommer i gång och äter bulle och dricker saft
tillsammans med mellansyster Alice, 4, och börjar ägna sig åt sin favoritsysselsättning, att pyssla.
Albin älskar pyssel och visar en rad fina arbeten gjorda av hama-pärlor. Minen är nöjd då han med möda lyfter fram en jätteburk med pärlor som bara väntar på att radas. Johanna och Max är fullständigt överväldigade av allt stöd de fått under den svåra tiden då Albin varit sjuk.
– Vi har fått kramar i massor, så många har tänkt på oss, bett för oss och hjälpt oss. Det värmer otroligt mycket att det finns så många som bryr sig.
Firar med konsert
Medan familjen var i Tyskland ställde Wessö FBK och Wessölandets UF till med en välgörenhetsauktion till förmån för Albin, då fem år gammal. På Bjurböle torg auktionerades långt över hundra objekt ut och intäkterna gick oavkortat till Albin och hans familj – för att ge dem möjlighet att sätta lite guldkant på en liten killes vardag. I december är det dags.
– Jag har länge tänkt att jag vill ställa till med en konsert för alla som stöttat Albin och nu blir det av. Sås och Kopp, Albins favoritband, uppträder lördagen den 16 december klockan 13 på Svenskborg och alla som känner att det vill var med och fira med oss är välkomna, säger Johanna.
Backmans har hela tiden valt att prata öppet med Albin om att hans sjukdom, om den dumma knölen eller växten i huvudet. Däremot har de inte pratat om cancer och de har inte låtit honom veta hur allvarligt sjuk han faktiskt varit.
Vad framtiden för med sig, det kan ingen veta, också om allting ser bra ut för stunden. Eller som Johanna sansat konstaterar: ”Albin är inte frisk, det förstår vi, men tumörerna är borta.” Nu följer nästa rutinkontroll om tre månader och så rullar det på en längre tid framåt. Först efter fem tumörfria år är en patient officiellt friskförklarad.
Lever i nuet
– Rädslan finns förstås alltid där, det skulle vara konstigt annars, men just nu är Albin frisk och stark och det är det viktiga, säger Max.
Föräldrarna är medvetna om att Albin kan få svårigheter, till exempel med grovmotoriken och talet, som han måste tackla när han växer. Men de problemen är småpotatis.
– Vi får ha honom kvar hos oss, det är det viktiga, säger Max.
Just nu fokuserar Backmans i fullt ut på att njuta av livet här och nu. Redan samma kväll som familjen fick beskedet om Albins rena bilder bokade de en resa till ett familjevänligt Bamsehotell.
– Nu ska vi njuta och leva för stunden. Det borde vi alla göra, leva i nuet.