Det går att få ordning på livet
Nicklas Fagerberg fick inget avgångsbetyg från grundskolan, kom trots det in vid en yrkesskola men hoppade av utbildningen efter några månader. Efter det låste det sig helt, och han gjorde ingenting på ett par år. Nu har han hittat sin bransch och trivs m
En ung kvinna drar målarrullen med långa jämna tag över väggen medan en annan studerande spacklar fogar. Det är full aktivitet i verkstaden där första årets studerande på ytbehandlingslinjen på Amisto i Askola håller till.
En av studerandena är Nicklas Fagerberg från Borgå. Han är några år äldre än sina studiekamrater men trivs utmärkt i sin grupp – och framför allt med utbildningen. För honom har det inte varit en självklarhet att studera. Under tonårstiden strulade livet till sig rejält och han råkade in i en spiral av tråkigheter som ledde till mera tråkigheter.
Det var i högstadiet som det började gå fel. Han skolkade, först en gång, men då ingen egentligen frågade efter var han och hans kompis hållit hus blev det flera och flera gånger tills han knappt var i skolan.
– Första gången jag skolkade var det en kompis som pushade på och sa att kom med nu, nu går vi. Ingen frågade efter var vi varit och varför. Sedan blev det lättare och lättare att bli borta från skolan.
– Jag fick väl hundra kvarsittningar och jag tror att satt en. Men det var ingen som frågade varför jag inte kom då heller, säger han.
Bytte skola
Nicklas Fagerberg gick sjunde klassen i Lyceiparkens skola. Klassen var stökig och delades upp och då flyttade han till Strömborgska skolan där det blev två år i åttonde klass, det andra på Nicklas eget initiativ eftersom hans betyg var så dåliga.
– Men det blev inte bättre, inte i nian heller. Jag fick aldrig något avgångsbetyg från grundskolan.
Efter grundskolan sökte han till Östra nylands yrkesskola, till logistiklinjen.
– Jag kom in fastän jag inte hade något avgångsbetyg. Det var tack vare Jasu (Veijalainen).
Utbildningen var ändå inte för honom, och efter tre månader slutade han gå till skolan.
– Sedan hade jag liksom två år sommarlov. Då satt jag bara hemma. Efter det tog Jasu igen kontakt och började prata om mitt avgångsbetyg och hur vi skulle kunna ordna så att jag fick det.
Lösningen blev ungdomsverkstäderna.
– Jag hade fyra i musik och bildkonst och vi kom överens med rektorn att jag kan höja dem genom att arbeta i verkstaden, säger Fagerberg.
I verkstäderna trivdes han och dit gick han själv. De morgnar han skulle till skolan hämtade Veijalainen honom hemma.
– Jag skulle aldrig någonsin ha klarat att reda upp allt utan Jasu. Det skulle ha varit för svårt att själv gå till skolan och prata.
Föräldrarna stödde
Fagerberg har hunnit fundera på vad som gick fel och varför. Hans föräldrar gjorde allt för att hjälpa och stöda honom och han har alltid veta att de finns där för honom.
– Jag tycker inte att man kan skylla på föräldrarna Det var mina val som gjorde att det blev fel. Jag kunde alltid prata om allt som jag ville.
– Jag visste att det var fel att skolka, att det inte leder till något bra. Men jag förstod inte hur det skulle bli.
Studierna vid Amisto är mycket viktiga för Nicklas Fagerberg och om drygt två år tar han sin examen. Nu ska han ta körkort, det kommer han att behöva i sitt yrkesliv.
Den senaste kontakten med Jasu hade Fagerberg i höstas, när han skulle börja sina studier vid ytbehandlingsprogrammet.
– Vi var på kaffe och pratade. Jag har Jasus telefonnummer i min mobiltelefon. Om det behövs. Det skulle vara perfekt om alla skulle ha en egen stödperson.