Nya faror hotar kustfisket. Martin Tillman anser att myndigheterna bör bära sitt ansvar för sälstammen.
Alltför stora sälstammar och skarvbestånd är den bakomliggande orsaken till att sälmasken breder ut sig.
Det anser Martin Tillman, fiskare och företagare på Storpellinge. Han säger att man ännu inte har konstaterat sälmask i Finska viken, men att den inte är långt borta. Rikssvenska fiskeritidningar och också Fiskarposten, tidningen för de svenskspråkiga yrkesfiskarna i Finland, har nyligen tagit upp saken. I en färsk artikel i Fiskarposten sägs att förekomsten av sälmask är mycket stor i södra Östersjön. Sälmaskarna har ökat explosionsartat de två senaste åren.
– För fem-sju år sedan talade jag med en av Eviras inspektörer. Då hade man upptäckt sälmask i Sydamerika. Han sade att sälmasken aldrig kommer att nå Östersjön, men trots det är den här nu.
Martin Tillman är övertygad om att sälmasken har nått våra kuster inom kort, i värsta fall om någon månad.
– Om vi får ostliga vindar i några veckors tid drivs ytvattnet från Finska viken ut till södra Östersjön. Samtidigt sugs bottenvattnet därifrån in i Finska viken och med vattnet äggen som ligger på bottnen. Jag tror inte att vattnets salthalt inverkar på hur äggen rör sig.
Skarv och säl
Han kallar skarven för en äggtaxi. Skarven fångar 600-1 000 gram fisk dagligen. Skarvarna har ingen kräva och ingen magsyra och det leder till att parasiternas ägg tar sig genom skarvens tarmar oskadda och kommer helskinnade ut med avföringen.
Martin Tillman har också en helt annan uppfattning om sälstammens storlek än den myndigheterna för fram. Han misstänker att det finns så mycket som tvåhundratusen sälar i Östersjön.
– Gråsälen fredades på sjuttiotalet. Det betyder att vi i dag har en stam i vilken det ingår många gamla djur. Äldre djur är försvagade och kan inte på samma sätt försvara sig mot parasitangrepp som yngre djur. Jag tycker att de som drev på en fredning också ska ta konsekvenserna för att stammen har vuxit sig för stor.
Han tror också att den livliga lastbåtstrafiken på Östersjön gör att parasiten sprider sig i barlasten och att möjligheterna att kunna hindra den att nå Finland är små.
Inte troligt
Malin Lönnroth är fiskeribiolog på Centralförbundet för fiskerihushållning. Hon delar inte Martin Tillmans oro. Hon säger att sälmasken som också kallas torsk-
mask (Pseudoterranova decipiens) har säl som huvudvärd och främst torsk och simpor som mellanvärd för masken.
– Med det ökade sälbeståndet har sälmasken blivit allmännare i södra Östersjön, upp till 60 procent av torskbeståndet kan vara infekterat av sälmask. Närheten till sälkolonier korrelerar med infektionsgraden. Den är dock betydligt lägre högre upp i Östersjön, som utan- för Stockholm, så kanske salthalten spelar en roll också den. Torskmasken dör vid upphettning eller nedfrysning. Eftersom torskfisket är obetydligt i Finland, ser jag inte sälmasken som ett direkt problem för det finska fisket, men naturligtvis är det ett stort problem för torskfisket i södra Östersjön och för tillfället pågår där diskussioner om vad som måste göras för att avhjälpa problemet.
Hon berättar om ett projekt som Livsmedelssäkerhetsverket Evira utförde i Finland 2012–2013.
– Man undersökte havsfisk och i hur stor grad de var infekterade av parasiter. Resultaten var mycket lugnande. Inga torskmaskar påträffades.
Naturkatastrof
Martin Tillman säger att den dag man upptäcker sälmask i inhemsk fisk är loppet kört för landets fiskare. Han kallar det för en naturkatastrof.
– Det har ingen betydelse hur liten eller obetydlig förekomsten är. Om man till exempel upptäcker salmonella i broiler i Uleåborg, leder det till att folk i hela landet slutar köpa broiler. Detsamma blir ödet för inhemsk fisk om man hittar sälmask i den, ingen vill ha inhemsk fisk längre.