Jordbruksstöd:
Utan stöd skulle det inte finnas något jordbruk i Finland
Jordbruket och landsbygden i Finland fick 1988 miljoner euro, nästan två miljarder, i stöd i fjol. Den största delen var stöd för jordbruk. Förutom stöd för direkt produktion betalades också ut stöd till olika projekt och åtgärder inom lantbruket.
Thomas Antas är ordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC) i Nyland. Han konstaterar att stöden är en förutsättning för att det ska finnas en matproduktion i Finland.
– Produktionskostnaderna är höga i Finland och priserna låga. Utan stöd skulle jordbruket gå på minus, säger Antas.
En del av lantbygdsstödet betalas med EU-medel och en del med nationella medel. Stöden fördelar sig så att de södra delarna av Finland får mera EU-stöd medan de norra delarna får mera nationella stödpengar.
Det är stora pengar det handlar om.
– Det finska jordbruket är det mest stödberoende i EU. Det stöd vi får i Finland motsvarar ändå genomsnittet på de stöd som EU betalar per hektar, säger Antas.
För produktion
Lantbruksstödet betalas årligen utifrån areal, näring och omfattning och har ingenting med lantbrukarens egen ekonomiska situation att göra.
– Stödet betalas inte åt någon utan för något man gör. Tanken är att subventionera matproduktionen. Man får inte stöd för att man har för lite pengar, det är inget socialbidrag, betonar Antas.
Jordbruksstöden gör det möjligt att ha en egen matproduktion i Finland. Det är ändå inte enbart positivt med ett sådant stödsystem som vi har nu, anser Antas.
– Stöden ger en viss bastrygghet, men i och med att priserna är så låga som de är med vårt system så finns det ingen möjlighet för den enskilda jordbrukaren att höja sina inkomster. Det kan man till exempel göra om man kan förhandla om priser för det man producerar.
– Stöden är också en politisk risk. De kan ta slut med ett klubbslag på ett möte i Bryssel.
Innan Finland gick med i EU var marknaden mera skyddad. Man förhandlade om priserna och garanterades ett visst pris på en vara. Exportstöd betalades.
– Lantbruket stöddes då också, men på ett annat sätt.
Inte lönsamt
I dag är det inte särskilt lönande att vara jordbrukare i Finland. Man talar om en lönsamhetskoefficient inom jordbruket. När man dragit av utgifterna från intäkterna ska det som blir kvar räcka till lön och avkastning på kapitalet. Då är koefficienten 1.
– Med en koefficient på 1 får man betalt för sitt arbete och bundet kapital, men företaget gör ingen vinst och man kan inte utveckla verksamheten. 2016 var koefficienten för spannmålsodlig i Finland 0,03. Det betyder i praktiken att folk jobbar gratis, säger Antas.
Tidigare har mjölkproduktion varit den näringsgren som varit mest lönsam i Finland, men efter de senaste åren med den politik EU fört mot Ryssland med exportstopp som följd är det inte längre så.
– År 2010 exporterades 509 kilo ost från Finland. I fjol var vi nere vid 13 miljoner kilo, konstaterar Antas.
Själv skulle Thomas Antas, och många med honom, gärna se en utveckling mot att jordbruket inte skulle vara så beroende av stöd. Men den sådan utveckling sker inte över en natt. Exporten kunde vara en väg mot ett större oberoende inom jordbruket i Finland.
– Vi behöver lära oss att tänka på ett annat sätt när det gäller export. Det man exporterar ska vara prima vara, och det finns mycket som Finland har att erbjuda, säger Antas och ger havre och ekologiskt odlade produkter som exempel.
– Finland är världens största exportör av havre. Var tredje kilo havre som går över en gräns någonstans kommer från Finland.
Thomas antas ser ändå en ljusning.
– Jag tycker att vi håller på att lära oss.
Till dess är jord- och lantbruket beroende av stöd.