Mjölkbönderna i trångmål
Det inhemska jordbruket är inne i ett brytningsskede, där många odlare funderar över sina alternativ. Den torra sommaren lade ytterligare sten på bördan men ett större problem är den långsiktiga lönsamheten. Det här var budskapet då SFP-riksdagsledamoten
– Komi komi komii! Kossorna! Komkom!
Mjölkbonden Carolina Sjögårds lockrop får närmast en motsatt effekt, sakta men säkert börjar djuren i hagen röra sig bortåt från åskådarna. Ännu finns det 25 kor på gården men vid årsskiftet kommer de alla att vara borta. Sjögård har bestämt sig att avstå från djurhållningen och i stället satsa på ekologisk odling. Hon har även börjat arbeta som landsbygdsombud vid sidan av lantbruket.
– Visst var det ett svårt beslut, under hela min uppväxttid har det funnits kor på gården. Men för att fortsätta skulle det krävas stora investeringar som känns alltför riskabla i det här ekonomiska läget.
Riksdagsledamot Thomas Blomqvist, som även för ordet i Svenska lantbruksproducenternas centralförbunds fullmäktige, säger att Sjögård är långtifrån den enda lantbrukaren som funderar på att lägga om sin verksamhet. I själva verket är de så många att han ser en risk för att den inhemska livsmedelskedjan klappar ihop.
– I princip har vi ett bra system där producenterna producerar och andra aktörer har hand om förädling och försäljning. Men för att det här ska fungera i längden måste alla nivåer i livsmedelskedjan vara lönsamma. Nu då man gjort livsmedlen billigare i Finland har mellanskillnaden tagits från producenterna. Det verkar finnas brister i helhetssynen.
En röst som inte hörs
Blomqvist påminner om att andelslagen inom livsmedelsindustrin ursprungligen grundades för att föra producenternas talan men att de vuxit sig så stora att bönderna inte längre har ett så stort inflytande då prissättningen slås fast.
– En viktig faktor som sänkt särskilt mjölkpriset är de ryska sanktionerna och motsanktionerna efter invaderingen av Krimhalvön. Men ord som ’halpuutus’ skorrar också illa. Ur livsmedelskedjornas synvinkel är det logiskt att tävla om marknadsandelar med hjälp av prissättningen men personligen tycker jag att de borde inse riskerna med att många producenter funderar på om det alls är lönsamt att fortsätta. Det är ett stort steg att på nytt starta upp till exempel en mjölkgård om den en gång lagts ner, då krävs verkligt stora förbättringar i lönsamheten.
Men allt är inte dystert: det finns undersökningar om att konsumenterna är beredda att betala mera för livsmedel ifall en större andel av priset går till producenterna. Olika former av direktförsäljning och övergång till ekologisk odling är exempel på åtgärder som producenterna själva kan vidta för att nå en bättre lönsamhet.
Sjögård berättar att hela tre gårdar i byn övergått till ekologisk odling i år. Efter en övergångstid på tre år kan de börja sälja produkter vars producentpris förhoppningsvis är högre än för de konventionellt odlade alternativen.
– Ännu vet jag inte vad jag ska odla, man måste följa med hur marknaden utvecklas, säger Sjögård.
”Ett bra paket”
På sina åkrar på 47 hektar har Sjögård hittills odlat djurfoder och trots att hennes djurhållning inte direkt drabbats av den torra sommaren känner hon med sina kolleger.
– Eftersom jag tagit beslut om att avstå från djuren har jag den här sommaren haft ungefär hälften färre djur än vanligt. Så trots att jag sett hur grödorna vuxit sämre i värmen har jag inte själv haft någon brist på foder.
Blomqvist säger att situationen är svår på många djurgårdar i landet och att man på Åland till och med överväger att börja importera foder. Han ser positivt på årets budgetförhandlingar där man kom överens om att statsmakten beviljar ett stödpaket till jordbrukarna på totalt 86,5 miljoner euro. 30 miljoner ska betalas ut i år.
– Paketet ser ut att bli ganska bra, men ännu vet vi inte hur det kommer att fungera i detalj, säger Blomqvist.
Trots de nu aktuella utmaningarna vill Blomqvist ändå se jordbruket som en framtidsbransch.
– I Finland vill konsumenterna och en stor del av beslutsfattarna att det ska produceras mat i landet. Men den här viljan måste också synas i euron och cent på gårdarna.