Östnyland

En god vårdare vill alla sina klienter väl

Det stora flertalet av både dagens och morgondage­ns närvårdare har en genuin fallenhet för branschen, som Matilda Saarela som nu studerar på tredje årskursen i Prakticum i Borgå. Men det finns också studerande som borde ha valt en annan utbildning och här

-

Under den senaste tiden har många ondgjort sig över att ”vem som helst” kan utbilda sig till närvårdare, eftersom de så kallade lämplighet­stesten slopades för några år sedan. Slarv, oprofessio­nellt beteende och medicinstö­lder har också förklarats med att närvårdars­tuderande inte längre lämplighet­stestas. I en artikel i söndagens Helsingin Sanomat ansåg intervjuad­e, anonyma, yrkeslärar­e att en återgång till lämplighet­stest kan lösa många problem.

Det tror man inte i Prakticum i Borgå.

Det började med en artikel i Taloussano­mat med närvårdare­n Nina, 41, som blev utbränd på jobbet för att hon omgavs av kolleger som inte alls var lämpliga för branschen.

– Patientsäk­erheten är hela tiden i fara. Redan under perioderna med inlärning i arbetet ser man att många närvårdars­tuderande inte alls är motiverade. Det är helt oskäligt att hela tiden vara tvungen att kontroller­a om kollegerna klarar av att sköta de enklaste grunduppgi­fter.

Ninas förklaring till eländet är att man inte längre gör lämplighet­stest på dem som söker till närvårdaru­tbildning.

Slarv, olämpligt beteende i vårdsituat­ioner, direkt vanvård och medicinstö­lder har också förklarats med att de sökande inte längre lämplighet­stestas.

Men det är kanske inte så enkelt.

Många möjlighete­r

Matilda Saarela går tredje och sista året på Prakticums närvårdarl­inje i Borgå och hon är ett exempel på en studerande som har valt rätt studieinri­ktning. När vi träffas utför hon inlärning i arbetet inom hemvården.

– Vi får pröva på många olika branscher och arbetsplat­ser. Vi gör praktik på dagis, inom äldrevårde­n, med rehabilite­ring och på sjukhus. Vi får smaka på alla de olika närvårdarb­ranscherna för att sen när det gäller kunna välja rätt.

Dessutom har de flesta studerande vårdrelate­rade sommarjobb och lär sig också där mer om vad jobbet går ut på.

– Vi är ganska många som utbildar oss inom vård här på samma ort så det kan vara jobbigt för skolan att hitta praktikpla­tser åt oss alla, säger Matilda. Själv bor jag i Illby i Borgå och har gjort praktikper­ioder både i Sibbo och i Borgå. Nästa gång blir det kanske Lovisa.

Rädd för arbetslösh­et

Matilda valde närvårdaru­tbildninge­n inför den gemensamma elevansökn­ingen när hon gick på nian.

– Det kändes nog som ett ganska stort stressmome­nt när vi skulle välja. Jag visste att jag inte ville gå vidare till gymnasiet och jag var rädd för att bli arbetslös.

– Ganska snart märkte jag ändå att jag hade valt rätt. Jag blev mycket intressera­d av de nya ämnena och märkte att jag alltid var nöjd efter en dag i skolan eller på praktikpla­tsen.

– Nu när jag redan studerar tredje året har kunskapern­a vuxit rejält. Jag vet mer än mamma och det känns bra.

Matilda kan ändå tänka sig in i situatione­n för dem som upplever att de valt fel bransch.

– Om man inte är intressera­d så blir det säkert jättetungt.

Klienter bemöts jämbördigt

Själv upplever Matilda att jobbet som närvårdare är mycket belönande.

– Nu när jag jobbar inom hemvården märker jag hur glada de äldre blir när jag kommer. Vi har lärt känna varandra och jag vet vad som väntar hemma hos dem. Hemvårdens kunder klarar sig till en del på egen hand.

– Jag gillade också att jobba med minnessjuk­a på äldreboend­e. Det gäller bara att hålla sig profession­ell. Man måste behärska alla situatione­r, att ta sig i kragen om man möter på sådant som kanske känns överväldig­ande för stunden. Jag upplever att jag klarar av att ha läget under kontroll.

Det viktigaste är att kunna möta varje klient som en medmännisk­a.

– Man måste kunna sätta sig in i klientens situation, säger Matilda. De får inte känna sig obekväma med situatione­n, eller tycka att de är till besvär.

Vill studera vidare

Matilda vet att det finns studiekomp­isar som inte är lika fulla av tillförsik­t som hon själv.

– Det finns de som inte riktigt litar på sig själva.

Några har först nu, under sista studieåret, kommit till insikt om att branschen ändå inte är den rätta just för dem.

– Men de jobbar på för att få sin examen. Efteråt kan de sadla om.

Matilda har bestämt sig för att äldrevårde­n är hennes bransch. Men hon tänker inte sluta studera än.

– Jag vill studera vidare, till sjukskötar­e.

De obekväma skrämmer inte.

– Jag kan förstå att det kan vara svårt med skiftesjob­b när man har

arbetstide­rna

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland