En god vårdare vill alla sina klienter väl

Det stora flertalet av både dagens och morgondagens närvårdare har en genuin fallenhet för branschen, som Matilda Saarela som nu studerar på tredje årskursen i Prakticum i Borgå. Men det finns också studerande som borde ha valt en annan utbildning och här

Under den senaste tiden har många ondgjort sig över att ”vem som helst” kan utbilda sig till närvårdare, eftersom de så kallade lämplighetstesten slopades för några år sedan. Slarv, oprofessionellt beteende och medicinstölder har också förklarats med att närvårdarstuderande inte längre lämplighetstestas. I en artikel i söndagens Helsingin Sanomat ansåg intervjuade, anonyma, yrkeslärare att en återgång till lämplighetstest kan lösa många problem.

Det tror man inte i Prakticum i Borgå.

Det började med en artikel i Taloussanomat med närvårdaren Nina, 41, som blev utbränd på jobbet för att hon omgavs av kolleger som inte alls var lämpliga för branschen.

– Patientsäkerheten är hela tiden i fara. Redan under perioderna med inlärning i arbetet ser man att många närvårdarstuderande inte alls är motiverade. Det är helt oskäligt att hela tiden vara tvungen att kontrollera om kollegerna klarar av att sköta de enklaste grunduppgifter.

Ninas förklaring till eländet är att man inte längre gör lämplighetstest på dem som söker till närvårdarutbildning.

Slarv, olämpligt beteende i vårdsituationer, direkt vanvård och medicinstölder har också förklarats med att de sökande inte längre lämplighetstestas.

Men det är kanske inte så enkelt.

Många möjligheter

Matilda Saarela går tredje och sista året på Prakticums närvårdarlinje i Borgå och hon är ett exempel på en studerande som har valt rätt studieinriktning. När vi träffas utför hon inlärning i arbetet inom hemvården.

– Vi får pröva på många olika branscher och arbetsplatser. Vi gör praktik på dagis, inom äldrevården, med rehabilitering och på sjukhus. Vi får smaka på alla de olika närvårdarbranscherna för att sen när det gäller kunna välja rätt.

Dessutom har de flesta studerande vårdrelaterade sommarjobb och lär sig också där mer om vad jobbet går ut på.

– Vi är ganska många som utbildar oss inom vård här på samma ort så det kan vara jobbigt för skolan att hitta praktikplatser åt oss alla, säger Matilda. Själv bor jag i Illby i Borgå och har gjort praktikperioder både i Sibbo och i Borgå. Nästa gång blir det kanske Lovisa.

Rädd för arbetslöshet

Matilda valde närvårdarutbildningen inför den gemensamma elevansökningen när hon gick på nian.

– Det kändes nog som ett ganska stort stressmoment när vi skulle välja. Jag visste att jag inte ville gå vidare till gymnasiet och jag var rädd för att bli arbetslös.

– Ganska snart märkte jag ändå att jag hade valt rätt. Jag blev mycket intresserad av de nya ämnena och märkte att jag alltid var nöjd efter en dag i skolan eller på praktikplatsen.

– Nu när jag redan studerar tredje året har kunskaperna vuxit rejält. Jag vet mer än mamma och det känns bra.

Matilda kan ändå tänka sig in i situationen för dem som upplever att de valt fel bransch.

– Om man inte är intresserad så blir det säkert jättetungt.

Klienter bemöts jämbördigt

Själv upplever Matilda att jobbet som närvårdare är mycket belönande.

– Nu när jag jobbar inom hemvården märker jag hur glada de äldre blir när jag kommer. Vi har lärt känna varandra och jag vet vad som väntar hemma hos dem. Hemvårdens kunder klarar sig till en del på egen hand.

– Jag gillade också att jobba med minnessjuka på äldreboende. Det gäller bara att hålla sig professionell. Man måste behärska alla situationer, att ta sig i kragen om man möter på sådant som kanske känns överväldigande för stunden. Jag upplever att jag klarar av att ha läget under kontroll.

Det viktigaste är att kunna möta varje klient som en medmänniska.

– Man måste kunna sätta sig in i klientens situation, säger Matilda. De får inte känna sig obekväma med situationen, eller tycka att de är till besvär.

Vill studera vidare

Matilda vet att det finns studiekompisar som inte är lika fulla av tillförsikt som hon själv.

– Det finns de som inte riktigt litar på sig själva.

Några har först nu, under sista studieåret, kommit till insikt om att branschen ändå inte är den rätta just för dem.

– Men de jobbar på för att få sin examen. Efteråt kan de sadla om.

Matilda har bestämt sig för att äldrevården är hennes bransch. Men hon tänker inte sluta studera än.

– Jag vill studera vidare, till sjukskötare.

De obekväma skrämmer inte.

– Jag kan förstå att det kan vara svårt med skiftesjobb när man har

arbetstiderna