Fackbok: Hon tecknade Sigrid Schaumans liv och konst

Konstkritikern och frilansjournalisten Camilla Granbacka fastnade redan under studietiden för Sigrid Schaumans färgmåleri. Nu är Granbacka aktuell med en heltäckande biografi över konstnären – den första i sitt slag.

– Det här är den första omfattande biografin över Sigrid Schauman, säger Camilla Granbacka om boken Sigrid Schauman (1877–1979) – Med palett och penna som utkommer i samband med Bokmässan i Helsingfors.

Granbacka fascinerades av Sigrid Schauman såväl som person och som konstnär, en fascination som bar igenom de fem år som hon arbetade med biografin.

– Jag ville veta mera, säger Granbacka. Varför valde Sigrid Schauman att verka som konstnär? Varför valde hon färg framför form? Varför konverterade hon, som kom från en biskopssläkt i Borgå, och blev katolik? Hur kom det sig att hon blev ensamstående förälder?

Det fanns många frågor för Camilla Granbacka att forska i, och till saken hör att Sigrid Schauman blev 101 år gammal – det finns gott om anekdoter att lyfta fram från ett långt liv. Biografin är kronologiskt uppbyggd med tyngdpunkten på 1900-talets början, och texten varvar sömlöst liv och konstnärskap.

Arkivdyk

Granbacka har bland annat med arkiven som utgångspunkt försökt ta reda på hurdan Sigrid Schauman var som person och varför. Hon har bland annat tillbringat tid på riksarkivet, på Åbo Akademis bibliotek och på Ateneums forskarbibliotek, som fokuserar den finländska konstens historia.

– Brev har också varit en viktig informationskälla för mig. Ibland har jag känt mig lite som en detektiv.

Camilla Granbacka har också sökt svar i konstnärens umgänge och har intervjuat sexton personer, släktingar och kolleger till Sigrid Schauman.

– Intervjuerna har hela tiden lett mig framåt i mitt arbete. Vissa av personerna kommer till exempel ihåg Sigrid Schauman som barn medan andra varit viktiga källor med tanke på hennes konstnärskap.

Modernist

Sigrid Schauman var bland annat nära vän med modernismens stornamn Carolus Enckell och Borgåkonstnären Åke Hellman som bägge avled i fjol.

– Jag är väldigt glad över att jag hann intervjua dem i tid, säger Camilla Granbacka och tillägger att Sigrid Schauman var en ofta sedd gäst i Åke och Karin Hellmans ateljé i Borgå.

I mitten av 1950-talet försökte Schauman aktivt få till stånd ett konstmuseum i Borgå och hon tog Åke Hellman med som stöd

Camilla Granbacka påpekar att Borgå var en mycket viktig plats för Sigrid Schauman genom hela hennes liv. För henne var staden en ”pärla i allt det döda”, den vackraste platsen i Finland, och också den plats dit Sigrid kom till som åttaåring efter att hennes mor dött i Polen.

– Sigrid Schaumans mormor Fredrika Schauman, änka efter biskopen Frans Ludvig Schauman, kom att bli en viktig person och modersgestalt för henne.

Genom hela sitt långa liv vistades Sigrid Schauman ofta i Borgå, och det fanns många platser som var viktiga för henne bland annat mormoderns hus, Slottet på Ågatan 12 och sommarstugan som mormodern hyrde på Svinö på 1880-talet.

Trogen sin stil

Sigrid Schauman var verksam som bildkonstnär under en väldigt lång tid, och Camilla Granbacka tycker det är väldigt intressant att hon förblev trogen sin egen stil. Konstlandskapet runtomkring henne förändrades, men hon höll fast vid sitt färgorienterade måleri som hon utvecklade redan på 1910-talet.

– Det känns spännande att hon började måla under en tid då till exempel Albert Edelfelt och Ellen Thesleff var verksamma, och att det fanns något som popkonst då hon dog 1979.

Granbacka beskriver Sigrid Schauman som en utpräglad modernist som var väldigt öppen för nya strömningar inom konstlivet i Finland. Utöver att hon målade själv verkade hon som kritiker i nästan trettio år och skrev konstrecensioner i Svenska Pressen, Nya Pressen och Hufvudstadsbladet.

Intressant är också att Sigrid Schauman – trots att hon genomgående höll sig till färgen framför formen – hela tiden utvecklades som konstnär.

Driven konstnär

– Tänk så fint att man kan utvecklas ännu som 80-åring och drivas av sitt konstnärskap och av det konstnärliga. Sigrid var stark och gick alltid sin egen väg, säger Camilla Granbacka.

Orsakerna till hennes sena kreativa period är många; hon blev tidigt föräldralös, hon fick inget direkt stöd för sitt konstnärskap från familjen, hon var ensamförälder, hon förvärvsarbetade. I boken konstaterar Granbacka att Sigrid Schauman blommade upp först efter sjuttio då hon fann ro för sitt skapande.

En speciell detalj när det gäller Sigrid Schauman är att hon höll sin första soloutställning vid en ålder av 86 år. Före det visades hennes målningar på grupputställningar, framför allt i Norden, och hon ställde bland annat ut tillsammans med Ellen Thesleff och Magnus Enckell. Hur stor var Sigrid Schauman som konstnär?

– Schauman var starkt på gång i början av 1910-talet, då hon utvecklat en egen stil. Men hon avbröts i och med att hon blev ensamstående förälder och tvingades förvärvsarbeta som kritiker.

Det var över huvud taget svårt att hävda sig som färgmodernist i det konstkonservativa Finland, ännu in på 1950-talet. Enligt Granbacka lyftes hon tydligare fram här först på 1980-talet tillsammans med flera andra kvinnliga konstnärer.

– Intressant är hur väl Schauman togs emot i svensk press och fick varma recensioner på 1980-talet då hennes verk visades i Stockholm.

Sigrid Schaumans målade mycket landskap, och den gröna färgen är återkommande i hennes produktion. Hon är också känd för sina människoskildringar, och i sina porträtt och nakenstudier lyckades hon fånga personernas väsen.

Litet format

– Sigrid Schauman målade ofta i litet format, men hennes tavlor är nästan självlysande. Hon var väldigt skicklig på att skildra ljus och färger, säger Camilla Granbacka.

Biografin Sigrid Schauman (1877–1979) – Med palett och penna kommer att också ges ut på finska

i samband med utställningen Sigrid Schauman – Konst som gestaltad

känsla som öppnar på Villa Gyllenberg i Helsingfors den 20 mars 2019.

– Jag tycker att det är viktigt att biografin kompletteras med en utställning där man får se Sigrid Schaumans verk och hennes konstnärskap som en helhet säger Camilla Granbacka som är kurator för utställningen.

På äldre dagar anammade Sigrid Schauman ett rätt burdust sätt att umgås. Uppväxten i en adlig officersfamilj gjorde att hon höll hårt på borgerliga värden, och att hon kanske inte riktigt hängde med i samhällsutvecklingen efter 1960-talet.

Färgstark

Det var bland annat allmänt känt att hon ogillade president Kekkonen, och Camilla Granbacka berättar en av många anekdoter som Sigrid Schauman är känd för.

– Det var släktträff och hon klev in i lokalen. Med käppen i hand pekade hon på var och en i församlingen och sa något i stil med ”här sitter ni schaumän och ännu lever Kekkonen”. Med det hänvisade hon till brodern Eugen Schauman som 1904 sköt generalguvernör Bobrikov.

Sigrid Schauman är begravd i Borgå. En anspråkslös sten bakom brodern Eugens gravmonument anger platsen där hon vilar tillsammans med dottern Elisabeth och modern Elin.