Högt pris för felrekrytering
Ingen småföretagare anställer för att ge sparken, påpekar ensamföretagaren Pontus Palmqvist. Han vet ändå personligen vad en felrekrytering kan leda till. För åtta år sedan anställde Kiinteistövelho sin första arbetstagare och problemen hopade sig.
Ensamföretagaren Pontus Palmqvist har skrämmande erfarenheter av en rekrytering som gick fel. Han berättar sin historia för att människor ska förstå hur sårbara mikroföretagen är.
Palmqvist har varit ensamföretagare i cirka 20 år, förutom under den ganska korta tid då han hade en underlydande som enligt planerna skulle hjälpa företaget att växa. Det gick rakt tvärtom.
Han berättar sin historia för att konkret belysa småföretagarnas situation.
– Många av dem som nu strejkar mot regeringens planer har ingen aning om verkligheten i ett mikroföretag.
Visserligen förstår han också rädslan för försämrade arbetsvillkor överlag, men menar att det man nu tvistar om egentligen inte är så stor grej.
– De förändringar som föreslås är trots allt ganska små.
Ville växa
Pontus Palmqvists firma Kiinteistövelho övervakar och styr olika sorters byggprojekt. I synnerhet linjesaneringarna (rörsaneringar) ger mycket jobb och han säger att det i princip finns så mycket arbete man hinner utföra.
– Vi är ett expertföretag och för åtta år sedan var jag så överhopad med jobb att jag beslutade mig för att anställa en person. Avsikten var överlag att expandera.
En rekryteringsfirma anlitades och några personförslag presenterades.
– Jag valde en människa som också testats av rekryteringsfirman, förklarar han.
Den utvalda hade mycket kunskap i branschen och Palmqvists förhoppningar var stora.
– Jag ville ge hen tid att växa in i företaget och vi förde många samtal om hur man ska arbeta. Tyvärr gick alltför mycket tid åt då personen surfade på nätet och läget förbättrades inte trots påpekanden.
Pontus Palmqvist säger att han kunde fakturera kunderna bara hälften av den anställdas arbetstimmar.
– Dessutom tvingades jag hela tiden korrigera protokoll och dokument. Ändå hoppades jag på att personen med tiden skulle lära sig rätta arbetssätt så jag höll hen kvar också efter att prövotiden på fyra månader gått ut.
Kunder tog kontakt
Småningom började firmans kunder ta kontakt för att meddela att de inte vill samarbeta med den anställda.
– Själv borde jag ha sysslat med marknadsföring för att få nya uppdrag men på grund av det besvärliga läget gick min tid åt för annat. Uppdragen minskade givetvis.
Slutligen, efter cirka ett år, kunde personen sägas upp på grund av ekonomiska orsaker.
– Innan det hade jag ingen chans att säga upp, trots att personen i fråga orsakade företaget en massa problem.
Pontus Palmqvist framhåller att hela proceduren resulterade i en förlust på cirka 30 000 euro.
– Den person som anställdes blev alltså betydligt dyrare än vad rekryteringen inbringade i pengar. Själv kände jag mig som en fånge i situationen och då jag äntligen var ensam igen beslutade jag mig för att aldrig testa samma sak på nytt.
Han påpekar att skulle uppsägningsskyddet då ha varit det regeringen nu föreslår, hade det varit möjligt att låta den anställda gå för att kunder vägrade samarbeta med personen.
Stor potential
Palmqvist påminner om att hela 93 procent av landets företag har under 10 anställda och 63 procent är ensamföretagare. Ensamföretagarna utgör alltså en stor potential vad sysselsättningen beträffar.
– De har en månatlig medelinkomst på cirka 2 000 euro brutto medan arbetstagarna i Finland i medeltal har en lön på cirka 3 000 euro i månaden.
Risken är enormt stor om man råkar rekrytera fel.
Han konstaterar att lagstiftningen i dag är strikt och arbetsgivaren tolkas oftast vara den starkare.
– Regeringen är nog inne på rätt spår. Vi behöver en förändring.
Pontus Palmqvist är vice ordförande i Borgå företagare och han vet att största delen av småföretagarna hoppas på justeringar som gör livet för dem lite lättare och riskerna mindre, samtidigt som hela samhället gagnas.