Lång väntan på dagisplats
Hindhår, Kullo eller Bjurböle var de daghem familjen Paju-Åkermarck erbjöds när de ansökte om daghemsplats i centrum.
Sofia Paju och Mathias Åkermarck inledde jakten på dagisplats för barnen Linnea och Liam redan i början av året. Processen blev lång och tidvis tung.
Sofia Paju, Mathias Åkermarck och deras två barn Liam, 3 år och Linnea, 1 år bor i Huktis. Mamma Sofia har varit hemma sedan Liam föddes, men för några veckor återvände hon till arbetslivet och samtidigt fick de två barnen byta ut vardagen hemma mot en vardag i daghem.
– Det var överenskommet att jag skulle börja jobba den 1 oktober och jag började i god tid ansöka om dagisplats, redan i början i början av året. Vi ville att barnen skulle få plats i en svenskspråkig grupp och sökte till Sagobacken, Huktis och Äppelgården. Själv är jag tvåspråkig, men vårt hemmaspråk är svenska.
Det gick några månader och i maj hörde Sofia om andra svenskspråkiga föräldrar som fått besked om plats.
– Jag ringde till staden och kollade hur det låg till med vår ansökan och blev upplyst om att den ännu inte var behandlad och att den behandlas först efter semestrarna.
Lång väntan
Sommaren gick och den 1 oktober närmade sig oroväckande snabbt. Familjen hade planerat en resa utomlands i september och det kändes mer än viktigt att barnens daghemsplats skulle ha klarnat före resan.
– Det kan hända att behandlingen av vår ansökan sköts upp för att vi behövde plats först i oktober och inte i augusti som det vanliga är, men för oss blev hela augusti en osäkerhetens tid, säger Sofia.
Det familjen sedan erbjöds var en finskspråkig dagmamma i Vårberga. Eftersom familjen vare ute efter dagvård på svenska avböjde de dagmamman.
– Vi fick veta att det inte fanns lediga platser på ett kommunalt daghem i centrum. Ville vi ha en svenskspråkig plats var det daghemmen i Hindhår, Kullo och Bjurböle som stod till buds.
Sofia och Mathias har sina arbetsplatser i centrum och en daglig biltur till daghemmen på landsbygden kändes inte som en god lösning.
– Jag hade varit tre år hemma och det kändes mycket otryggt att inte veta något om hur dagvården skulle ordnas när jag börjar jobba.
Kompromiss
Den långa processen fick till sist en acceptabel lösning i form av servicesedlar och plats på ett privat tvåspråkigt daghem – Touhula – i centrum. Daghemmet ligger på den plats där Prästgårdsbackens daghem låg. Riktigt optimal är lösningen inte. Liam fick plats i en svenskspråkig grupp, men för Linnea fanns det plats endast i en finskspråkig grupp. Men hon står nu i kö till den svenska gruppen.
Sofia berättar att hon noggrant hörde sig för om förhållandena i Touhula innan de beslutade sig.
– Det visade sig att daghemmet har ett mycket gott rykte och hittills har vi varit mycket nöjda. Daghemmet är litet med två finska och två svenska grupper. Daghemmet är inriktat på uteliv och motion och det uppskattar vi. I Liams grupp finns det drygt 20 barn och i Linneas 10– 11. Våra barn har anpassat sig väl, säger Sofia.
Sofia hade gärna sett att staden hade varit i kontakt med henne under processens gång. Så blev det inte utan alla kontakter togs av Sofia och Mathias och dessutom blev väntan på besked orimligt lång.
– Borgå marknadsförs som drömmarnas stad, men här finns inte dagisplatser, allt färre skolor och BB har lagts ner. Varför skulle man egentligen flytta hit? undrar Mathias.
Under kontroll
Direktören för småbarnspedagogik, Leila Nyberg, säger om dagsläget att det finns enstaka lediga platser i de kommunala daghemmen, i de nio privata daghemmen är antalet lediga platser större. De längsta köerna finns i Gammelbacka och Pepot.
– Vi organiserar vår verksamhet enligt efterfrågan. Efterfrågan på finska platser fördelar sig över hela staden. Utbudet på svenska platser ökar i november och januari när nya platser sätts in i daghemmet Skogsstjärnan.
Skogsstjärnan finns för tillfället i baracker vid Ishockeyvägen i Kokon. Det var hit Pepot daghem flyttade i somras. I daghemmet finns också två finskspråkiga förskolegrupper som flyttar ut när Tolkkisten koulu står klar i november. Skogsstjärnan ska få ett nytt hus om något år. Daghemmet byggs på den plats där Näse daghem fanns.
Leila Nyberg säger att systemet med servicesedlar och privata daghem inte är tillräckligt bekant bland föräldrarna.
– Men vi gör vårt bäst för att öka kunskapen om servicenätet, både det kommunala och det privata. Det är också viktigt att de privata i startskedet marknadsför sig själva aktivt.
Vi fick veta att det inte fanns lediga platser på ett kommunalt daghem i centrum. Ville vi ha en svenskspråkig plats var det daghemmen i Hindhår, Kullo och Bjurböle som stod till buds.
Sofia Paju
tvåbarnsmamma