Roboten Pepper har tjänstgjort som medhjälpare i Sibbo de senaste veckorna. Meningen är att forska kring robotarnas roll inom vården.
Efter fem veckor i serviceboendet Aftonrodnads vardag ska forskarteamet nu analysera resultaten av robotar i vården.
Pepper heter den, roboten – en människoliknande meterlång vit gestalt som står i hörnet bredvid teven. Den vaknar med ett ryck och lyfter på huvudet när Jaakko Porokuokka trycker på stor gul knapp på byrån invid. Så börjar den leta efter bekanta ansikten.
Vi befinner oss på boendeenheten Aftonrodnad, och Pepper ska snart avsluta sin karriär på stödboendet för den här gången. Den har varit i fokus för en studie där man forskar i robotarnas roll inom vården.
Pepper har stulit åtminstone några av klienternas hjärtan.
Framtidens vård
Paula Lehto, överlärare på yrkeshögskolan Laurea, är projektchef för studien i Sibbo. Den fick sin början 2015 och ledde i oktober till att man plockade in Pepper till enheten Aftonrodnad där den bott i fem veckor.
Att den alls fick ett tillfälligt hem här är bundet till Finlands akademis råd för strategisk forskning och ett regeringsbeslut att finansiera forskning kring teknologi i arbetslivet – i korthet hur digitalisering och robotik platsar i arbetslivet.
– Vårt projekt heter Rose, som står för Robots and the Future of Welfare Services. Alltså hur robotar platsar i vården i framtiden. Vi ser hur klienter och personal förhåller sig till robotar, men vi funderar också etiska och moraliska frågor, säger Lehto.
Med ”vi” menar Lehto en rad aktörer, till exempel Teknologiska forskningscentralen VTT, Aaltouniversitetet, Tammerfors universitet och Villmanstrand universitet. Med sig har man inte bara de tekniska ämnena, också filosofer deltar i studien.
Sibbo fungerar
Just här i Aftonrodnad har man riggat upp en kamera för att filma hur klienter och personal interagerar med roboten. Dessutom har man gjort intervjuer, och kommer att göra intervjuer. Helheten ska sedan analyseras.
– Vi vill se vilket innehåll roboten kan ge till folks vardag. Det finns en rad problem som behöver en lösning, som ensamhet, otrygghet och rörlighet. Frågan är om robotar som Pepper kan bidra till en bättre vardag.
Att det blev just Sibbo är ingen slump.
– Vi visste sedan tidigare att Sibbo är en teknologivänlig och innovativ kommun som blickar mot framtiden. Det gäller alla från kommundirektören till klienterna och vårdpersonalen.
– Och så är Sibbo lämpligt litet. Vi slipper onödig byråkrati och får lätt tag på rätt personer, säger projektarbetare Jaakko Porokuokka.
Ingen science fiction
Just Pepper är förhållandevis avancerad åtminstone om man jämför med de medicineringsrobotar som Sibbo kommun också testar för tillfället. Den är ändå inte på någon science fiction-nivå. Den kan till exempel inte reagera spontant på situationer, utan jobbar i stället utifrån förprogrammerade program – något som förvisso oavsett ligger mycket långt i framtiden.
Pepper använder ändå teknologi som utvecklats mycket på bara några år och som inte alltför länge sedan uppfattades som science fiction. Den förstår verbala kommandon, och den känner användarnas ansikten. Var och en kan hälsa på roboten och be den göra någon specifik uppgift. Just nu finns tre separata program: mejl, musik och nyheter.
Jaakko Porokuokka, projektarbetare i studien, säger att den har ungefär 100 låtar.
– Nästa år när den sannolikt återvänder hoppas vi på att ha till exempel ljudböcker.
Tycker om
Ritva Hildén och Marja-Leena Orvokki Rämö har båda fattat tycke för Pepper. Hildén ställer också upp som frivillig och ber roboten spela musik. Pepper känner igen henne och säger ”Hej Ritva”, och börjar spela musik från något av tre livsskeden: barndomen, ungdomen eller vuxenlivet. Innan musiken börjar spela berättar Pepper vad som hände det året och hur gammal Hildén var då.
Just nu börjar Saarenmaan valssi spela, en låt från 1957.
– Jag har tyckt väldigt mycket om roboten, speciellt musiken. Den är bra, men inte är den någon sängpolare. Man blir alltid lika förvånad när den pratar. Och så är ögonen så stora, säger Hildén.
Också Orvokki Rämö har fattat tycke för Pepper.
– Den säger alltid god morgon när man hälsar på morgonen. Den känner igen mig, också om den en gång trodde jag var Ritva!
Meningen är att Pepper ska återvända nästa år, och då ska den förhoppningsvis ha flera funktioner. Bland önskemålen finns bland annat påminnelser, som att den frågar klienterna om de tagit sina mediciner, eller att den påminner vårdarna om något som behöver göras.
– Dessutom ska vi förhoppningsvis installera ett program som kan hjälpa vid diskussioner och i arbetet. Vi diskuterar med vårdpersonalen om vad som kunde vara nyttigt, säger Porokuokka.
Paula Lehto uppger att nästa steg ändå är att analysera testresultaten.
– Vi vet redan nu att Pepper tagits emot väl. Vissa tycker väldigt mycket om den och är aktiva användare, andra har inte fattat tycke. Den har varit en positiv stimulans som lett till diskussioner om musik och tidigare livserfarenheter. Den har alltså lett till att folk samtalar mera, säger Lehto.
Etik och moral
Även om Pepper är förhållandevis lågteknologisk finns det ändå en del etiska och moraliska frågor kring användningen. Vissa handlar om rent konkreta saker, som risken att den skadar någon. Andra frågor är mera abstrakta och som sannolikt är ett större problem först långt in i framtiden, som risken för att någon förälskar sig i roboten.
– Nu finns däremot frågor som huruvida roboten kan väcka svåra minnen som sedan blir obehandlade. Det är fullt möjligt att sådana problem dyker upp. Den filosofiska sidan forskar mycket kring hur robotar påverkar sinnet och vår kroppsliga existens, säger Lehto
Några filosofiska dubier verkar Ritva Hildén och Marja-Leena Orvokki Rämö inte ha. Bägge säger att det känns lite sorligt när Pepper nu lämnar avdelningen.
– Det känns lite vemodigt. Den har ju ändå varit här i över en månad, säger Ritva.
– Ja, man har vant sig. Vi säger alltid god morgon till varandra, kompar Marja-Leena.