Vartenda år i fyrtio års tid har Margareta Nurminen försett Östnylands luciatrio med varma underkläder. Årets lucia Lina Westerlund och tärnorna Sofia Nordgren (t.v.) och Hanna Udd är inget undantag.
Enligt folksägen var natten till den 13 december längst på hela året och fylld av trolldom och ondska. Riktigt så här dramatiskt är det inte i Östnyland år 2018, men visst är det med lite spänning årets luciatrio förbereder sig för sitt uppdrag.
Östnylands lucia Lina Westerlund, tärnorna Sofia Nordgren och Hanna Udd samt luciapappa Kent Lang startar morgonen med rent praktiska bestyr. Först gäller det för flickorna att pröva de vita klänningarna och kolla om de måste sys om. Och jovisst, lite ändringsjobb behövs eftersom årets lucia och tärnor är lite kortare än fjolårets. Klänningarna måste sys upp.
Den saken fixar Lena Backman, som skött om klänningsruljangsen i många år.
Lång tradition
Klockan 9 har luciatrion träff med Margareta Nurminen vid Magy´s, som trettionionde året i rad donerar undertröjor, bomullskalsonger och strumpbyxor. Vid uppdrag utomhus gäller det att vara varmt klädd.
Den 40 år gamla affären drivs numera av dottern Millan Kynsijärvi, men mamma Margareta är på plats dagligen och att få uppvakta lucia med tärnor är ett hedersuppdrag hon inte vill missa.
– Bättre än så här kan det inte bli, säger hon rörd efter att trion tackat via sång.
Kent Lang påpekar att Lina, Sofia och Hanna sjungit luciasången tillsammans bara tre gånger, ändå låter det fint. Gisela Gren-Nordström ska ändå som tidigare ge sånglektioner åt flickorna, det är ju en hel del låtar de måste lära sig på en kort tid och det gäller att sjunga med rätt teknik för att rösten ska hålla.
Dags att säga tack och hej i Magy´s och promenera över gatan till Koo skobutiken, där Beata Björkman hjälper med att plocka fram vita skor.
Kent Lang minns hur det var under några tidigare år, då vita skor var nästen omöjliga att hitta i butikerna.
– Ett år fanns sådana inte alls i Borgå och vi åkte till Helsingfors. En annan gång, då min mamma Pia Blomqvist var luciamamma, tvingades hon spraya skor med vit målning för att få rätt färg.
Att färgen om några dagar började flagna är en annan historia.
Uppdaterad version
Men nu, nu finns det vita skor i mängder och Lina, Sofia och Hanna blir förtjusta i en modell som nog aldrig tidigare använts i den här sortens sammanhang. Vi konstaterar att den sedvanliga ballerinaskon uppdaterats till en modern version.
– De här skorna har vi användning av också efter luciatiden, säger flickorna glatt.
Med kassarna fyllda av underkläder och skor går färden vidare till Gamla stan och Aurum, där guldsmeden Valtteri Honkapää öppnar butiksdörren. Han har alltsedan han tog över guldsmedsaffären för 18 år sedan donerat luciaringar, så även i år.
– Redan under förra ägarens tid var jag med om att göra ringarna, berättar han.
Ester Nurminen hjälper med att ta fingermått och ringarna ska vara klara i god tid före kröningen den 13 december.
Honkapää förklarar att ringarna tillverkas för hand av silver. – De förses med en citrinsten. Citrin är en guldbrun variant av kvarts. Den förekommer naturligt men också som brända ametister eller rökkvartser.
Han påpekar att alla ringar är unika eftersom de görs som handarbete.
– De är gjorda för vardagsbruk och jag har till min glädje noterat att de också används efter luciaperioden. Då jag exempelvis får en gammal luciaring hit för reparation blir jag varm om hjärtat.
Då håret brann
Luciatrion samlas vid lite morgonkaffe och det blir en hel del diskussion om hur det varit förr. Kent Lang från Borgåbygdens ungdomsförbund har agerat luciapappa i cirka tio år. Han säger att ljusen numera verkar vara av sämre kvalitet än tidigare, åtminstone rinner de mera.
– Förr klarade vi oss med 70 ljus under en luciaperiod, nu behövs cirka 120.
Det här med ljus är högtidligt men kan också vara farligt.
– Vi har nog bränt upp lite luciahår ibland också, småler han och minns speciellt en episod då en tärna gick med tändare i fickan.
– Vi var i Lindahemmet i Sibbo och hon började leka med tändaren, som plötsligt satte eld på håret.
Numera har Kent personligen hand om alla tändare.
Han kommer också ihåg många, långa bilfärder. Ibland bor lucia och tärnor långt i från varandra och det tar mycket tid bara att skjutsa dem till och från hemmet.
– I år går det bra, vi har lucia och en tärna i Borgå och en tärna i Sibbo.
Lina Westerlund, Sofia Nordgren och Hanna Udd är redan nu en sammansvetsad grupp, som verkligen ser fram mot sin luciatid.
– Vi vet att det blir jobbigt, men så ska det ju vara.