Tua Forsströms svarta anteckningar blev en källa till glädje
Tua Forsström, en av Svenskfinlands mesta lyriker, trodde att hon aldrig mera skulle skriva en rad. Nu är hon nominerad för Runebergspriset i litteratur för poesialbumet Anteckningar – hennes allra första volym där dikterna kretsar kring ett och samma tem
Tua ForsströmsAnteckningar (Förlaget M) uppnår det som W H Auden sa att var poesins uppgift: att förena levande och döda. Parallellen dras av Runebergsprisets valjury, som läst lyrikalbumet där Fosström citerar Auden i sina anteckningar kring en förlust, och de har funnit ett verk som innesluter, tar med och fungerar som helande samhällskonst.
Så är Tua Forsströms dikter sprungna ur en hopplös situation, ett så sorgtyngt tillstånd att poeten själv trodde att hon aldrig skulle kunna skriva om det – eller ens skriva något mera över huvud taget, någonsin.
– Den här boken känns väldigt speciell för mig, men så har den också kommit till som följd av en svår situation. En liten flicka som var väldigt speciell för mig dog, säger Forsström.
Tappade orden
Till en början kändes det som att hon tappat språket helt och hållet, men efter en tid började hon minnas och göra små anteckningar för sig själv – utan minsta ansats att publicera någonting. Språket återvände och det ledde till mera text.
– Jag satte mina känslor på papper och grät hemskt mycket medan jag skrev. Samtidigt var det en väldigt ljus tid och jag kände mig väldigt nära den här flickan när texten var klar, säger Forsström. ”Nu känner du dig väl mycket bättre till mods” kommenterade många, men det gjorde jag inte alls. Nu var jag tvungen att lämna ifrån mig barnet en gång till och det var tomt igen.
Sorgfyllt
Till en början såg Tua Forsström det som direkt osannolikt att publicera dikterna – den första helheten som hon någonsin skrivit på ett och samma tema. För henne var de mörka, smärtfyllda, depressiva och sorgtyngda och hon frågade sig vem som vill läsa texter där de som alla är mest rädda för har hänt: ett barn dör alternativt en av våra käraste närmaste dör.
– Dikterna aktiverar rädslor som ingen vill ta i, säger hon.
Efter diskussioner med sin förlagsredaktör kom hon ändå på andra tankar och i höstas kom Anteckningar ut på Förlaget M, och den finska översättningen Merkintöjä kom ut samtidigt på förlaget Siltala.
Tröst
Till Tua Forsströms förvåning har lyrikalbumet fungerat tvärtemot det hon trodde – nästan alla har erfarenhet av att en kär människa dör och i dikterna har läsarna funnit ljus, tröst och till och med glädje.
– Det är det bästa jag någonsin kan få höra och det gläder mig jättemycket. Nu är jag glad över mina anteckningar och det känns okej att ha gett ut dikterna.
Samtidigt har hela processen varit en stor kraftansträngning och Tua Forsström har så småningom försökt samla sig till att börja skriva igen.
– Jag har tillförsikt och tänker att jo, nog ska det bli fler dikter.
Tua Forsström född 1947 betraktas som en av Nordens främsta lyriker. Genom åren har hon fått ett flertal prestigefyllda pris, däribland Nordiska Rådets litteraturpris, De nios stora pris och Tollanderska priset. Det här är första gången som hon nominerats för Runebergspriset i litteratur.