Det gäller att hugga så att skogen mår bra

Skogsbruksingenjören Bjarne Andersson har under sina år i skogen samlat på sig en kunskap med många förgreningar. Dem presenterar han i sin färska bok Skogsliv – 60 år av skogserfarenheter.

I förordet till boken konstaterar Bjarne Andersson att hans ideal alltid har varit hembygd, landsbygd och skogsbygd. Respekten för dessa ideal märks också i upplägget av boken. Han berättar till exempel om bakgrunden till hans skogsinnehav på Vessö, om gamla arbetsmetoder och också nyare, om kontakterna med skogsägarna. Han påpekar att han i sin roll som lärare och rådgivare har haft stor nytta av att ha haft egen skog att sköta. Den blev hans försöksfält och gav honom nyttiga erfarenheter och samtidigt trygghet när han kunde hänvisa till egna försök och misstag.

– Jag har inte skrivit en handbok för fackmän utan jag vill berätta om mina egna upplevelser för skogsägarna. Jag har jobbat med skogsägare hela mitt liv. De är en givande grupp.

De egna skogsskiftena på 43 hektar har Bjarne Andersson skött relativt intensivt och avverkat rätt stora mängder under 25 års tid. Trots det är virkesförrådet i stort sett intakt.

– Jag brukar lite skämtsamt säga att man ska avverka som f–n men ta hänsyn.

Bjarne Andersson påpekar att Finlands skogar till 61 procent ägs av privatpersoner. Medelstorleken på skogsfastigheterna är ungefär 30 hektar. Synen på skogen och dess ägare varierar.

– Ibland är de boven, ibland de som ska rädda världen. Både skogsägare och skogsfackmän har sina gröna ideal, men så kommer verkligheten emot. Men när det går bra för skogen får vi pengar att satsa på miljöobjekt.

vilt och natur

Själv har han virkesproduktion och ekonomi som högsta prioritet, men inte till vilket pris som helst. Han säger att vi måste ta hänsyn till viltet och naturen.

– Vid sidan av virkesproduktion är jakt, svamp- och bärplockning och möjligheten att i lugn takt ströva omkring i skogsmiljö viktiga aktiviteter. Man kan kalla det rekreation om man vill.

Allemansrätten och allemansskyldigheten handlade ursprungligen om att få röra sig på annans mark samt plocka bär och svamp. I dag vill allt fler utnyttja rätten. Bjarne Andersson tycker att tillfälligt utnyttjande som inte gör skada är acceptabelt, men att kommersiell bäroch svampplockning, ridningsverk- samhet och körning med terränghjuling bör kräva markägarens tillstånd.

Han anser också att det är ett slöseri med resurser att stora skogsområden fredas för all framtid. Växande skog binder kol, men gamla och döende bestånds förmåga att binda kol är begränsad.

– Därför vill jag fortsätta med god skogsvård och på det sättet bidra till ett hållbart skogsbruk.

Bjarne Andersson har inte bara skrivit ner sina egna erfarenheter. Under årens lopp har han också fotograferat den värld den värld han beskriver. Största delen av välskrivna bokens många bilder har han tagit själv.