Små ledamöter satte i gång med läsningen
Lässpurten inför Runeberg Junior-priset 2019 har börjat för cirka hundra Borgåbarn. För att kunna välja den bästa boken måste man läsa, begrunda och jämföra, och det är precis vad man gjort i förskolegrupperna i Sagobackens daghem.
– Egentligen var det en av våra förskolegrupper som fick uppdraget, men vi tyckte det var så roligt att få vara med och utse Runeberg Junior-vinnaren att vi bestämde att alla tre grupper, Polstjärnan, Kompassen och Fyren, deltar i juryuppdraget. När alla förskolebarn läst alla fyra böcker slår vi ihop resultatet, säger barnträdgårdsläraren Cathrine Öhberg.
På Sagobackens daghem satsar man mycket på att läsa högt – varje dag – och den vägen främja läslusten för barn. Öhberg har under de senaste åren fått en känsla av att kvällssagan fallit bort i alltfler familjer, och det avspeglas på de små lyssnarna på olika sätt. Till exempel är det ofta som barnen under sagans gång får fråga om vad vissa ord betyder.
– Varje eftermiddag brukar vi läsa kapitelböcker, och jag tycker mig ha märkt att barnen har svårare att koncentrera sig när det är bara text och inga bilder som stöder innehållet. De hör nog på sagan men de lyssnar inte, säger hon.
En kvart om dagen
Öhberg har lagt märke till att hon före lässtunderna får börja med att ställa stödfrågor och den vägen rekapitulera vad som hänt i tidigare kapitel. Dessutom upplever hon att bokvalet i allt högre grad måste skräddarsys för en publik som är van vid att det mesta är tydligt och klart tuggat samt serverat på skärm med ljud och bild.
– Som vuxen har jag mina favoritböcker, filosofiska böcker som lockar barnen att fundera på saker och ting, men det känns som att jag väljer bort dem till förmån för mera lättlästa titlar, säger Cathrine Öhberg.
Hon vet av egen erfarenhet att barnen älskar att höra sagor, och tycker att devisen ”en kvart om dagen” borde återinföras i varje hem när det gäller högläsning. Åtminstone på förskolan Polstjärnan fungerar böckerna som honung för bin.
Skön lässtund
– Om ett barn inte har någonting att göra så får det gå och välja en bok och be att en av gruppens vuxna om en lässtund. Det roliga är att de andra barnen dras till högläsningen, och det där ena barnet är oftast många när sagan är slut, säger Öhberg.
När Östnyland besöker förskolan är det sex ivriga förskolebarn som, med Cathrine Öhberg i mitten, slår sig ner i den mjuka soffan i ett av rummen. Det är Lena FrölanderUlfsPappa, jag och havet som står på programmet den här dagen, och eftersom boken rätt långt bygger på illustrationerna så har Öhberg och de andra i personalen valt att läsa boken för små grupper i taget så att alla barnen kan se bilderna ordentligt.
Det är knäpptyst i rummet när Edith Pirtelä, Aiko Larsen, Viktor Kullberg, Otto Bärlund, Ella Forslund och Vera Wallén får dyka ner under havsytan tillsammans med bokens barn och hunden Fidel. Färgskalan i svart, brunt och blågrönt är vilsam och annorlunda, och kanske lite skrämmande också?
Magisk värld
Ingalunda, barnen är med på noterna och det märks att boken redan är bekant för dem. ”Du är ju inte min moster” ekar Ella Forslund och alla skrattar när hon härmar Cathrine Öhbergs version av en gädda som bubblar fram en mening under vattnet.
Det sorlar i salongen på ett sjunket fartyg på havsbottnen, det är en
magisk värld där en bläckfisk spelar gitarr, kongas och kontrabas och där havets individer infunnit sig till konserten. ”Nej” svarar förskolebarnen unisont på frågan om de har biljett – det här är helt tydligt en berättelse som eggat fantasin och som lämnat lässpår.
Tvärtemot vad Cathrine Öhberg upplever så säger flera av barnen att de föredrar kapitelböcker framför bilderböcker.
– Det är inte så viktigt med bilder, säger Edith Pirtelä medan Aiko Larsen gillar bådadera.
Intressanta detaljer
Viktigt eller inte, så är förskolebarnen i gruppen Polstjärnan överens om att de gillar illustrationerna och den lite murriga färgsättningen i Pappa, jag och havet. Boksidorna kommer med massor av små detaljer att fästa sig vid, och det gillar barnen.
– Man kan tänka sig att det ser ut så här under vattnet, säger Cathrine Öhberg.
Havet, simturer och båtar, det är något som flera av barnen kan relatera till visar det sig. Otto Bärlunds farfar har båt och den har han varit ute med ofta. Simmar gör Otto också och han tycker inte alls att undervattensvärlden är skrämmande.
– Det roligaste stället är där hunden simmar, ”blubb-blubb-blubb”, säger Otto och citerar en passus ur boken.
– Jag har försökt prata med en fisk, tillägger han. Men den svarade inte, bara bubblade, fnissar han.
– Jag tycker det roligaste är gäddan som har en keps som sitter fast. Den flyter inte i väg under vattnet, säger Edith Pirtelä.
Våga gå i
Vera Wallén har funderat en del på bokens barn som är lite rädd för havet. Själv är hon en van simmare och bryr sig varken om sjögräs eller om småmjuk botten.
– Bokens barn oroar sig för att gå i vattnet, säger Vera och Ella Forslund fortsätter:
– Men sedan när barnet vågar gå i så blir det roligt, säger Ella.
– Det var också roligt då min pappa tappade glasögonen i Medelhavet och mommo fick snorkla efter dem, tillägger Ella på tal om vad man kan råka ut för under en helt vanlig simtur.
Visst, i Pappan, jag och havet handlar det om att övervinna sina rädslor och förstå att det oftast lönar sig att våga prova på saker och ting, också om det kittlar lite i maggropen och fantasin löper amok.
– Den här bilderboken är rolig och ganska spännande, säger Ella Forslund.
Läsuppdraget fortsätter över nyår för förskolebarnen i Sagobackens daghem. Näst i tur står Hallonbacken av Eva Frantz, Prilliga Prinsessboken av Anna Sarve och Sanna Mander (illustratör) samt Ägget av San
na Sofia Vuori och Linda Bondestam
(illustratör).