Tatjana och Christian Illman får hjälp av en au pair när det gäller att sköta minstingen Lilly-Anna.
Till en början var Lu Knabe, 21, lite orolig över att flytta in till en familj med hela fyra barn men mamma Tatjana Illman försäkrade att alla är jättesnälla.
Middagsstunden där hela familjen Illman samlats runt det avlånga matbordet börjar vara över. Lucia, 9 år, frågar om hon får stiga upp. Det får hon, men mamma Tatjana sträcker fram mobiltelefonen med en uppmaning om att hon ska öva till morgondagens diktamen. Lucia nickar bestämt på frågan om skrivövningarna i skolan brukar gå bra.
Lillasyster Lykke, 6, får lov att plocka åt sig en karamell ur den röda skålen innan hon tillsammans med storebror Tristan, 10, och pappa Christian lämnar bordet. Om en stund ska han och syskontrion bege sig ut i vintermörkret och åka till handbollsträningarna som den här kvällen råkar vara barnens enda hobby.
– Det känns faktisk lite lyxigt med en kväll med bara en hobby som dessutom börjar först klockan 19, säger Tatjana. – 8-9-10-11-12, räknar hon. Så många träningstimmar har barnen per vecka.
– Och det är bara de organiserade träningarna. Dessutom brukar vi gå och simma och på Kraftwerks öppna timmar för barn, säger Christian som även fungerar som tränare för Tristans handbollslag.
Tatjana säger att då hon själv var barn och hade hobbyer tänkte hon inte på hur mycket frivilligarbete det krävdes av föräldrarna.
– Fast jag tror att förväntningarna på föräldrarnas insatser också har stigit. Vi åker med på turneringar, säljer kakor och deltar på många andra sätt. Det är trevligt med socialt umgänge men det blir lätt ganska mycket.
Sång på tyska
Kvar vid matbordet blir Tatjana, den drygt 1-åriga minstingen Lilly-Anna och nytillskottet i familjen, au pairen Lu Knabe, som flyttade in i början av oktober. Hon är från Tyskland, men hennes utmärkta svenska förklaras delvis av att hon tidigare bott ett år i Helsingfors där hon studerade språket på Arbis.
– Fast nu har jag lärt mig en massa svenska med barnen, säger hon.
Språkutbytet har också gått i den andra riktningen.
– Jag brukar tala tyska med Lilly så hon blir van med språket. Tristan har också börjat läsa engelska i skolan så vi har försökt tala engelska här hemma också. Han gillar det inte så mycket eftersom han ännu inte talar engelska så bra. Men barnen brukar fråga vad olika ord är på tyska och dessutom tycker de om när jag sjunger på tyska, säger Lu och skrattar.
Hennes och familjens vägar möttes via tjänsten aupairworld. net som är ett slags Facebook för au pairer.
– Vi skrev meddelanden till varandra och pratade via video-chat. Jag tyckte genast att det verkade som en trevlig familj som jag gärna ville flytta till, säger Lu.
– Men lite orolig var du i början när du fick veta att det fanns hela fyra barn. Men jag sade att alla är jättesnälla, säger Tatjana.
”Behöver inte oroa mig alls”
I åtta år har familjen Illman bott i huset i Jernböle och båda föräldrarna är uppvuxna i Borgå. Tatjana är flygvärdinna och Christian jobbar med marknadsföring på ett stort livsmedelsbolag. Det betyder långa arbetsdagar och för Tatjanas del att hon är längre perioder borta hemifrån. På förhand hade de inga fastställda planer för hur familjen skulle utforma sig.
– Familjeplanerna har nog kommit lite efter hand. Vi studerade ju båda emellanåt. Men man hinner visst med fyra barn fast man börjar lite senare, säger Christian.
Med de två äldsta barnen var det han som fick se till att vardagen fungerade då Tatjana var på arbetsresor. Hon säger att hans uppgift antagligen blev lite enklare av att barnen var små och var nöjda då de fick sina grundbehov tillfredsställda. Efter att Lykke föddes var Tatjana hemma i två år men efter det har hon arbetat igen. Då de tre äldsta syskonen vuxit upp, fått olika hobbyer och nått dagis- skolåldern har logistiken blivit mer hektisk.
– När man kom hem på kvällen skulle det fås fram mat på bordet och genast efteråt måste alla få kläderna på sig innan det bar av till hobbyerna. Ibland har det känts som att pulsen slår 120 när man kommer hem efter en arbetsdag och man helst skulle vilja varva ner, säger Tatjana.
Efter att Lilly-Anna kom till världen har Tatjana gått en utbildning innan hon ska börja flyga för ett nytt bolag i början av nästa år. Men nu när Lu är med i bilden kan hon göra det med tillförsikt.
– Det känns faktiskt riktigt bra att börja jobba igen. Det är klart att när man varit hemma med barn så oroar man sig lite, ingen skillnad om man har ett eller fyra barn. Också tidigare har Christian klarat sig mycket bra med barnen men sär-
skilt nu när vi har Lu behöver jag inte alls oroa mig. Hon tar hand om Lilly under arbetsdagen, vi behöver inte väcka henne och föra henne till dagis på morgonen. Även för de äldre barnen är det trevligt att någon är hemma med dem när de kommer från eftis och dagis.
Hoppas fler tog chansen
Lu säger att det hör till hennes uppgifter att se till att barnen får mat efter skola och dagis, att leka med dem och att fylla och tömma diskmaskinen. Hon brukar även hämta Lykke från förskolan.
– Hon kör inte bil, ropar Lykke glatt från soffan i vardagsrummet. – Nej, det stämmer, säger Lu. Efter ett par månader i familjen är hon nöjd med hur vardagen fungerar.
– De äldre barnen är så självständiga att de också kan leka med varandra och jag kan be Tristan leka med Lilly medan jag lagar mat, säger hon.
Tatjana säger att en au pair som Lu är guld värd och att hon önskar att flera familjer skulle ta chansen att ha en au pair.
– Det känns som att många familjer i Finland ofta anser att man måste ha flera barn innan man har ”rätt” att söka stöd. Det är ju ett lite tokigt sätt att tänka, redan med första barnet kan man ha behov av hjälp.
– Kanske framför allt med första barnet, skjuter Christer in.
– Jag tror att man i Finland ofta vill hålla familjen privat, man känner sig obekväma med att släppa in en främmande människa, funderar Lu.
Tatjana säger att också hon har liknande erfarenheter.
– Jag har hört folk säga att när det kommer till kritan så vill de inte ta någon hem till sig. Men i praktiken är vardagen ändå så hektisk att man inte länge hinner fundera på att det finns en ny medlem i familjen. Så jag hoppas att fler familjer skulle våga ta chansen, men jag förstår att vi haft tur som fick en så trevlig au pair som Lu.