Tvätterigalleri fylls av tecknat taskspeleri
Seriekonstnären Stéphane Rosse fascineras av scenisk magi och tecknar gärna i äkta taskspelaranda. På nyöppnade Pesula Galleria i Nickby ställer han ut arbeten som gäckar fantasin.
Fantomen-tecknaren Lee Falks Mandrake le Magicien var seriefavoriten nummer för unge Stéphane Rosse (f 1962). Trettiotalserien Mandrake, som den hette på svenska då den gick i serietidningen Buster, hade allt som den unge franska tecknaren gillade: Skickligt utförda teckningar och magiska element i en skön mix.
– Jag har fortfarande ett genuint intresse för scenisk magi och för trollkonster, säger Rosse, Sibbobo sedan början av 1990-talet.
Fascinationen för taskspeleriets ädla konst syns också tydligt i många av arbetena som Rosse i januari visar på Pesula Galleria. Här hittar man gott om udda karaktärer som utan en enda pratbubbla lyckas frambesvärja de mest varierande budskap. De spelar upp scener, pantomimer som närmast för tankarna till en tidig 1900-talsvarieté, en missfostercirkus närmare bestämt.
Surrealistiska tablåer
Skäggiga damen lyser visserligen med sin frånvaro, men däremot finns det gott om ögonglober, muskelfibrer och hjärnor på vift – mänskliga substanser och märkliga objekt som tillsammans spelar upp surrealistiska, drömlika tablåer i den klassiska seriekonstens anda.
Upplägget är påtagligt bland annat i den smått overkliga ”ordboken” som Stéphane Rosse tecknade på beställning av en företagskund. Här har begrepp som projektpengar, storyline och toolkit illustrerats på ett tillspetsat sätt som inte saknar övernaturliga drag.
Dödskallar finns det också gott om i Rosses arbeten.
– Redan som barn tyckte jag att dödskallar var spännande, kanske det är därför de finns med i mycket av det jag tecknar, säger han.
Döden väntar
I hans följande uppdrag finns dödskallen eller Döden med som ett centralt element: Rosse ska nämligen illustrera en packe tarotkort för en fransk kund. Själv tror han inte på kortens magi men däremot har han blivit invigd i deras betydelse av en av konstvärldens stora surrealister.
– Jag gick en kurs som leddes av den chilenskfranska filmregissören och författaren Alejandro Jodorow
sky. Det var en upplevelse, säger Stéphane Rosse.
Ett tidigt exempel på den för Rosse så typiska, surrealistiska scenmagin hittar man också i boken L’Épatant
Picasso från 1987. Väggarna i det gamla tvätteriets sköljrum pryds nu av en samling ensidiga affischäventyr där den fantastiska detektiven Picasso bland annat har ett mycket märkligt mysterium i Sargassohavet att knäcka.
– Jag ville göra någonting alldeles nytt, i ny stil, och det var de här arbetena, också i Frankrike.
Relationskomik
I Finland är Rosse kanske mest känd för serien Naisen Kanssa som publicerades i Helsingin Sanomats Nyt-bilaga under åren 1995–2008. Serien om att leva med en kvinna slog igenom direkt, den finns samlad i flera böcker och för tio år sedan kom seriens bästa stripar ut i bokform under namnet Naisen Kanssa Greates Hits.
– Jag tror att serien i dag skulle uppfattas som mera kontroversiell, säger Stéphane Rosse och avslöjar att HS chefredaktör till en början ställde sig väldigt skeptisk till serierna och inte förstod sig på vare sig illustrationerna eller texterna av Mikael Gylling och Teppo Siallantaus. Har man missat den tillspetsat humoristiska följetongen så finns det nu på Pesula Galleria en chans att bekanta sig med några prov på serien. Via de utställda striparna kan man få en Stéphane Rosse-tecknad inblick i hur surrealistisk vardagen kan se ut då man bor tillsammans med en kvinna.
Precist handlag
Sibboserietecknarens skapande går i de stora franska serieskaparnas fotspår. Pennans spår är minutiöst och resultatet exakt också om han numera helt och hållet övergått till att teckna på pekplatta.
– Det finns serietecknare som fortfarande håller fast vid penna och papper, men jag hör inte till dem. Redan på kopieringsapparaternas tid fascinerades jag av möjligheterna att förstora och förminska illustrationerna, säger han.
För tillfället leker Stéphane Rosse med tanken på att börja teckna karikatyrer. Det världspolitiska läget, och i synnerhet en viss president, lockar till magiskrealistiska scenstudier. Mest dras han ändå till måleriet.
I det bortersta rummet på Pesula Galleria ställer han ut några surrealistisk-kubistiska målningar av äldre datum, och det är en genre som han längtar tillbaka till. – Jag vill måla, säger Rosse. Stéphane Rosses konst visas på Pesula Galleriet från den 8 januari till den 2 februari. År 2017 belönades han med Sibbo kommuns kulturpris.