”Okänd mästare är igen en för Klaus Härö typiskt berörande film.”
Klaus Härös varma människosyn lyser igenom också i Borgåregissörens sjätte långfilm Okänd mästare.
Okänd mästare regi: Klaus Härö. Manus: anna Heinämaa. Genre: drama. i huvudrollerna: Heikki nousiainen, Pirjo Lonka, amos Brotherus. Barntillåten. Speltid: 1 t 35 min.
Klaus Härö är en driven berättare i bilder. Han är noggrann, systematisk, kunnig, antagligen också petig och gammaldags i ordets bästa betydelse eftersom han gör konventionellt drama där stora saker lyfts fram ur den lilla människans synvinkel.
Dessutom är han en filmskapare som förlitar sig på bildberättelsens magi. Härö om någon har insett hur man skapar filmkonst av en okomplicerad, vardagsnära historia utan att luta sig mot våld eller andra excesser. Det innebär att hans filmer oberoende av tema har en själslig kontaktyta till
Aki Kaurismäkis vänliga, människonära filmer.
Klaus Härös filmer har med andra ord en substans och bär på ett budskap man kunde kallla kristet eller åtminstone humanistiskt. Ofta handlar filmerna om små människor som hamnar i kläm i ett samhällsmaskineri utan heder eller samvete. Vi såg det i debutfilmen Elina – som
om jag inte fanns 2002, i Den nya människan och i Post till pastor Jakob. Tematiken glimtade också till i Härös mest sentimentala film Den bästa av mödrar, medan han slog an ett av thrillerns mera staccatobetonade ackord i senaste filmen Fäktaren.
Hägrande dröm
Okänd mästare är berättelsen om den gamle konsthandlaren Olavi Launios (Heikki Nousiainen – Post till pastor Jakob) som redan för många år tillbaka passerat pensionsstrecket. I tider då konstauktioner bedrivs allt mer på internet går affärerna för Olavi allt sämre. Därför drömmer han om en sista stor affär, ett klipp som skulle ge guldkant åt åderdomen, innan han för gott slår igen dörrarna till sitt lilla företag på Bulevarden i Helsingfors.
Olavi tvingas motvilligt gå med på att låta dottersonen, tonåringen Otto (Amos Brotherus) arbeta som prao i sin affär då drömmen med ens börjar gå i uppfyllelse. Att det här sker mot bakgrunden av en surnad familjerelation med enda dottern Lea
(Pirjo Lonka) som han mist kontakten med och aldrig räckt en hjälpande hand till, komplicerar det mesta.
Hur som helst hittar Olavi på en auktion tillsammans med Otto en dyrgrip av en ”okänd mästare” som får alla alarmklockor att ringa. Ottos detektivarbete om målningens härkomst förstärker både släktgemenskapen och leder till en spännande budgivning med höga odds.
I de bästa av världar kan Olavi se fram emot ett kap som renderar honom pengar i hundratusen euros klass, i synnerhet som en svensk köpare visat intresse för målningen.
När ödet, eller mera bestämt snikna och ohederliga affärskompanjoner, blandar sig i leken mäts både Olavis förmåga att spela högt och vad han tillmäter de familjerelationer han själv på grund av snålhet och oförstånd låtit gå i kras.
Berörande
Huvudrollsinnehavarna med Heikki Nousiainen i spetsen gör fina rollporträtt. För filmens humor står Otto vars uppdaterade idévärld står i stark kontrast mot huvudpersonens långsamma vardagslunk anno dazumal.
Okänd mästare är igen en för Klaus Härö typiskt berörande film. I motsats till dagens ofta överlånga filmer ringar den på drygt en och en halv timme, lågmält men med eftertryck, in söndriga familjerelationer, konstens mångfacetterade värld och småföretagsamhetens problematik.
Det sävliga tempot kompar visserligen bra berättelsen men en gnutta mera fart i handlingen hade inte skadat. Fotot med kontraster mellan ett gammalt och ett nytt Helsingfors ger filmen ett extra symboliskt djupvärde.