Livet i skogen tar inte slut i första hand
66 år i skogen räcker inte. Tom Åberg tänker fortsätta med företagandet, och nu fokuserar han på ovana skogsägare.
Stormen som figurerat i nyheterna börjar närma sig, och vinden tar ett isande tag i skogsdungen så att snön yr. I närheten ligger sly som borde ha förts till de stora högarna på andra sidan vägen. Tom Åberg tittar på skogen som staden har skött om. Vi befinner oss nästan bakom hans husknut, och den här gången har han inte behövt jobba själv.
Åberg har jobbat i skogen så länge han kan minnas, men pensioneringen lockar inte nämnvärt. Nu sätter han i stället sin energi på en kanske lite bortglömd krets av skogsägare: nya ägare som inte vet vad som måste göras eller hur man gör det.
– Jag tänker mig stadsbor som kanske fått ett arv, men som själva inte har någon relation till skogen. De kanske vill ut och jobba, men saknar kunskapen. Där kommer jag in, säger Åberg. Uppdraget är väl till syvende och sist ganska enkelt. – Jag vill slå ett slag för att göra skogsägaren intresserad av att jobba i sin egen skog i liten skala.
Påstående att Åberg har jobbat hela sitt liv i skogen är inte långt ifrån sanningen. Arbetet, eller ”arbetet”, började för 66 år sedan när han som fyraåring började gå i skogen med sin pappa, och som fjortonåring fick han sin första motorsåg. Det blir ett och annat år i skogen, och mycket har blivit annorlunda sedan dess.
– Redan metoderna är helt annorlunda. När jag som liten var ute med pappa så var det bågsåg och yxa som gällde. Nu vet ju alla hur skogsmaskinerna ser ut.
Också människors relation till skogen har förändrats från att se den som en resurs som ska utnyttjas till att vara något som behöver skyddas – ett sorts vardagsrum utanför stadslivet där gröna värderingar spelar en stor roll. Själva skogsvården har på sitt sätt följt med den trenden. För 20 år sedan var principen, lite grovt förenklat, att hugga ner allt och sedan plantera nytt. Det ledde också till något som man ofta hör klagomål om: svårigheter att få tag på bra virke för bland annat båtbygge.
– De metoderna gäller inte mera i dag. Nu lämnar man träd av olika åldrar. När det började dyka upp så var det nog främmande tankar för en äldre skogsman som jag.
Åbergs tanke är ändå att hålla sig till det småskaliga, och att hjälpa nya ägare. Med urbaniseringen har mycket av kunskapen som var självklar för 50 år sedan blivit allt ovanligare, och Åberg ser sin roll som en sorts mentor för den som vill jobba småskaligt i sin egen skog. Det behöver inte vara alltför komplicerat, och några större misstag behöver man som ovan skogsägare inte egentligen vara rädd för.
– Det värsta man kan göra är att inte sköta om skogen. Det måste man göra kontinuerligt. Det finns förstås kurser, men man lär sig bästa genom att själv jobba. Sedan kommer det ekonomiska in i bilden också, som kontakten med skogsbolagen och att sälja virke.