Beredskapsdagarna påminner om hur lätt det kan gå snett
På veckoslutet blir det temadagar kring beredskap och krishantering. Bland talarna finns den prisbelönta journalisten Jessikka Aro som utsattes för en omfattande hatkampanj och som talar om rysk påverkan online.
Tre dygn kan vara en lång tid under fel omständigheter. Så länge antar ändå myndigheterna att hushållen klarar sig ensamma när krisen slår till – och huruvida det stämmer eller inte beror på de enskilda hushållens förhållning till beredskap. Har du ficklampan? Batterierna? Radion? Torrmat?
Temat har varit aktuellt sedan stormen Aapeli drog över Finland och orsakade omfattande skador särskilt på Åland ,där det på vissa områden dröjde flera dagar innan elen igen fungerade. Händelserna sammanfaller ändå bara av en slump med Beredskapsdagarna som äger rum på fredag och lördag.
Syftet med tillställningen är att berätta för allmänheten hur man kan bereda sig för när krisen slår till.
Vardagen blir svår
Antti Rytivaara, beredskapsansvarig på Borgå reservofficersklubb som arrangerar tillställningen, säger att temat varit aktuellt redan en längre tid, och att han lagt märke till att myndigheter har ett stort behov av att få ut information. I stället för att skriva en text bestämde man sig för att samla ihop diverse personer och organisationer med inblick i beredskapsfrågor för ett evenemang. Intresset var större än väntat.
– Det visade sig att en dag inte räckte för att få plats med alla som har något att bidra med. Så vi spred evenemanget över två dagar, säger Rytivaara.
Bland talarna finns representanter från bland annat polisen, räddningsverket, Borgå energi och Försvarsutbildningsföreningen.
– Vi fokuserar på beredskap ur civil synvinkel, inte alltså ur en militär synvinkel. I stället är det extrema väderfenomen, störningar i elnätet och motsvarande situationer som vi fokuserar på.
Rytivaara påpekar att de flesta finländare är förhållandevis väl förberedda, även om det ändå kunde vara bättre, Det är inte alla som tänker på hur vardagen fungerar när det är mörkt och kallt i lägenheten, det inte går att betala i butiken och vattnet inte rinner ur kökskranen.
– Myndigheterna utgår ifrån att man klarar sig i tre dygn, eller 72 timmar. Bara dricksvattenbehovet ligger på 2 liter per person per dygn. Utöver det behövs vatten för hygien och att spola i toaletten.
Tidsgränsen är inte heller huggen i sten.
– Om det verkligen händer något och en allvarlig kris slår till så kan man inte räkna med att allt ordnar sig och samhället blir som normalt efter just 72 timmar. Då börjar hjälpen aktiveras, och det kanske finns exempelvis skyddsrum som man kan vända sig till, beroende på situationen.
I praktiken gäller det att se till att man har kanistrar för att samla vatten, torrmat i skåpet, åtminstone en ficklampa, en radio som fungerar med batterier och extra batterier. Vattnet kan ändå bli ett problem eftersom man inte kan spara vatten i flera månader utan att det blir dåligt. Det gäller ändå inte att överdriva, påpekar Rytivaara.
– Om man vill så kan man sätta några liter i en sluten dunk som man förnyar med jämna mellanrum. Men det kanske är lite att överdriva, det kommer nog vatten ännu en tid efter att elen slutar fungera.
Världen har förändrats jämfört med 1980-talet när konceptet med egen beredskap började utvecklas. Teknologiberoendet och en skenande klimatkris har fört med sig egna hot som stormar, sårbar infrastruktur och it-attacker.
Rytivaara påpekar att digitala hot inte är något som bara kan hända i teorin, och att det finns ett flertal ex-
empel också från Europa och Finland där viktiga funktioner blivit utslagna av utomstående aktörer. Samtidigt har det världspolitiska klimatet på kort tid blivit allt mera ostabilt, vilket gör riskerna desto mera realistiska.
– Vi ska ändå minnas att Skyddspolisen inte höjt riskbedömningen på en tid. De har koll på läget, myndigheterna i Finland är mycket effektiva. Det är lätt att läsa deckare, och även om det finns reella risker så kan fantasin lätt skena.
Digitala hot
På den digitala sidan finns också ett fenomen som förekommit flitigt i medier, särskilt i förhållande till Ryssland: påverkningsoperationer på internet. Fenomenet har kopplats till en rad viktiga demokratiska processer, där utomstående aktörer medvetet har sått split och motsättningar för att påverka resultatet. Brexit och Trump är bara två exempel.
Jessikka Aro, den prisbelönta Ylejournalisten som själv blev utsatt för en omfattande kampanj på grund av sina skriverier om Ryssland, talar om just det temat. Trots att hatkampanjen – med allt från regelrätta hot till smutskastning och rena olagligheter – började redan 2014 så fortsätter den ännu. Allt började när hon började rapportera om fenomenet med ryska trollfabriker som metodiskt blandar sig i diskussioner på sociala medier för att påverka politiska processer, smutskasta individer och hota oliktänkare. Målet är att påverka samhället, och ofta kopplas försöken till det polariserade klimatet i såväl USA som Europa.
Aro har blivit utsatt för många olika former av trakasserier – allt från hot till återkommande smutskastning och försök att bryta ner henne. Avsändarna består av såväl falska profiler som riktiga människor och fake news, som MV-Lehti vars ägare senare också dömdes
– När Ilja Janitskin och Johan Bäckman dömdes lugnade det ner sig lite för min del. Däremot skriver man mycket i Ryssland om att vårt rättssystem är korrumperat och att den värsta skurken är jag. Det verkar mycket styrt, säger Aro.
På Beredskapsdagarna ska Aro tala om sina utredningar kring de ryska trollfabrikerna och Rysslands försök skapa misstro via sociala medier.
– Jag berättar bland annat om hur de jobbar, och hur man känner igen försök av den här typen. Det riktas ofta mot individer, som journalister, forskare eller människorättsaktivister med målet att tysta dem. Det handlar dels om vad jag själv hittat, dels om medieläskunnighet.
Det är inte alltid lätt att märka när man blir utsatt för påverkningsförsök, ska det påpekas. Till exempel satte det som antas vara ryska aktörer ner mycket energi på att få påverkansförsöken att verka legitima i samband med protesterna i samband med rörelsen Black lives matter i USA. Man sådde sina frön i såväl de liberala som de konservativa lägren för att skapa motsättningar, och där spillde försöken ut i verkliga livet när man lyckades samla till protester som utmynnade i våldsamheter.
– Det är också målet. Det ska inte bara stanna på internet, utan man vill skapa oro i samhället. De har lyckats mobilisera folk också i Finland, till exempel i protesterna där deltagarna skanderade att Yle inte är objektivt och att det borde läggas ner.