Den ruttna taxireformens renovering
För några år sedan drev Regeringen Sipiläs trafikminister Anne Berner igenom en taxireform med buller och bång. Prissättningen befriades, jourtvånget upphörde, det blev lättare att få nya lov och normerna angående bilarna avvecklades. Vad blev slutresultatet? Priserna steg, tillgängligheten blev sämre och servicenivån försämrades. Till all lycka har man nu, i takt med att makten skiftat, beslutat att åtgärda iallafall en del av problemen.
Det sades att taxireformen skulle sänka priserna, men med facit på hand kan vi lätt konstatera att tji fick vi. Enligt Statistikcentralen har priserna i hela landet ökat med 7 procent och i Nyland med 14 procent. Grovt betyder detta att en resa mellan Borgå och Helsingfors har blivit cirka 10-15 euro dyrare. Summan är stor för många låginkomsttagare, bland annat för åldersrika som åker till Mejlans sjukhus för vård.
Ett större problem än priset är tillgängligheten. Att tillgängligheten enligt lag baserar sig på efterfrågan och behov, fungerar säkert bra i centrum av Helsingfors, men inte på andra orter. I Borgå bor över 50 000 invånare och ändå är det nästan omöjligt att under vardagskvällar och i rusningstid få en taxi. Det är ingen överraskning att vi nästan dagligen hör historier om åldringar på landsbygden som i timmar väntar på att få en ledig taxi för att kunna ta sig till läkare eller till butiken. Så får det inte vara, läget är ohållbart.
När man nu korrigerar taxireformen är det viktigast att ta fasta på speciellt förbättringen av tillgängligheten och på öppenheten i prissättningen. Man måste hitta en lösning som garanterar tillräcklig service även utanför Helsingfors. Samtidigt måste man göra upp om en sådan prissättning som tryggar företagarens levebröd, men som hindrar både kaotiska prishöjningar och rån av ovetande turister.
Reformen har inte heller varit helt problemfri för taxiföretagaren. En befrielse av mängden taxibilar har delvis lätt till att antalet chaufförer, speciellt under rusningstid, har ökat medan kundernas antal inte har gjort det. Då står vi lätt inför en situation där företagarens inkomst minskar och att det inte längre är lönsamt att företaga. Under den gamla lagstiftningens tid var läget mer stabilt och mer förutsägbart.
Då man drev igenom reformen, körde den marknadsliberala ideologin över invånarnas behov. I alla lägen är det inte rätt att raserar alla normer, iallafall inte om vi vill garantera rätt till service runtom i hela Finland. Nu behöver vi med raska tag en renovering av taxireformen. En renovering som återinför användarens förtroende, som förbättrar tillgängligheten och som garanterar taxiföretagaren en trygg och förutsägbar verksamhetsmiljö.