Vill du spela teater på Lurens? Nu startar pjäsjobbet med en första träff
Svenskfinlands showigaste stjärnor tar ett långt farväl av sin publik. Starten för Forks avskedsturné gick på Svenska Teatern i fredags och Östnylands recensent Mikael Grönroos gillade det han såg. Ta chansen medan tid är, lyder hans tips.
Fork. Chapter 1: The End.
Första delena av a cappellagruppen Forks avskedsturné.
På scenen: Solisterna Anna Asunta, Mia Hafrén, Jonte Romsten och Kasper Ramström.
Ljudplanerare: Grégory Maisse. Premiär på Svenska Teatern den 15.11, visas fram till 30.4. Turnerar i Svenskfinland under våren, sista showen ges i Helsingfors ishall den 27.5.
I våras meddelande a cappella-gruppen Fork att den kommer att göra sitt sista gig i maj 2020. Gruppen bildades 1996 och de senaste femton åren har Fork varit en proffsgrupp som turnérat jorden runt med sina rockiga och glammiga shower.
Avskedet från scenerna inleds med Chapter 1: The End, en helkvällsföreställning som ges på Svenska teatern till valborgsmässoafton nästa år. Mellan varven åker kvartetten på turné och ger föreställningar bland annat i Konstfabriken i Borgå (28.2 och 29.2) och i bollhallen i Lovisa (25.4). Det sista framträdandet gör Fork den 27.5 i Helsingfors ishall.
Flera höjdpunkter
Turnédatumen lönar sig att lägga på minnet om man inte vill ta en sväng till Svenska teatern, kvartetten Anna Asunta, Mia Hafrén, Jonte
Ramsten och Kasper Ramström är väl värda att uppleva live, så länge det ännu är möjligt. Och har man inte upplevt någon av gruppens tidigare shower så kan det vara på sin plats att ta den sista chansen.
Avslutningsföreställningen innehåller ingenting revolutionerande nytt men nog en del höjdpunkter och överraskningar. Till höjdpunkterna hör Higway to hell med Anna
Asunta som solist och Mia Hafrén med sina fantastiska gitarrimitationer. Hela showen inleds med Hafrén som solist i Still alive, en tidig höjdpunkt medan Jonte Ramsten imponerar med både röstresurser, musikalitet och showmanship i flera av låtarna.
Kasper Ramström som agerar rytmsektion i Fork, får också några solonummer som han framför med bravur.
Ljudtopp
En avgörande betydelse för hur Fork låter har deras ljudplanerare och mixare Grégory Maisse. Så till den grad att man kanske borde kalla Fork en kvintett i stället för kvartett.
Det är en maffig show Maisse och de fyra sångarna bjuder på men bitvis känns musicerandet ändå en aning ojämnt. Om det beror på att man inte har hunnit slipa tillräckligt på låtarna till premiären eller på svårighetsgraden i arrangemangen må förbli osagt.
Hur som helst kompenseras små rytmiska osäkerheter och några smärre problem med intonationen, av helheten, som dessutom är mycket proffsigt ljussatt och scenograferad. Kostymerna med sitt västerntema är också en fullträff och var och en av sångarna har ekiperats och stajlats på ett sätt som framhäver deras olika personligheter på scen.
Showen bjuder också på en del mellansnack där medlemmarna turvis vädrar sina framtidsplaner, men faktiskt också på en överraskning som förhöjer den musikaliska upplevelsen ytterligare.