Lovisa stadsmuseum byggde en utställning av kuriosa ting ur de egna samlingarna som aldrig passat in någonstans. Naomi Taavitsainen gillar mamma Idas konstverk Lovisas ögon, byggt av gamla glasögon.
Skulle du donera dina glasögon till ett museum? Är de värdefulla eller bara ett personligt minne?
I början av förra sekelskiftet fick det nyöppnade stadsmuseet i Lovisa in en massa gamla glasögon och plötsligt hade man en hel samling bågar med runda små linser. Sedan dess har de legat nerpackade i en låda i lagret.
– Vi har länge funderat på vad man kan göra med alla konstiga kuriosa grejer som aldrig passat in någonstans. Sedan kom vi på att göra en helt egen utställning utgående från våra gamla samlingar, berättar museiintendent Ulrika Rosendahl.
I utställningen som nu visas på Lovisa stads museum har man plockat fram både ett och annat ut de dammiga lådorna.
– I en notis i Östra Nyland 1907 läste vi om en leksakskajak som hade skänkts till museet som gåva. Carita (Nygård) fick dyka ner i lagret för att leta rätt på den, och där fanns den, säger Rosendahl och pekar på en rätt så välbehållen kajak i ungsälsskinn i en av vitrinerna.
– Den mår ganska bra med tanke på hur vi lite vi tagit hand om den de senaste 110 åren, säger hon och skrattar.
I vitrinen bredvid finns en glassmaskin från 1800-talet som donerades till museet så sent som i oktober. Utställt finns också gamla bindmössor, krukor och tavlor, och några tallrikar av den så kallade Dunder-Emma. Emma Johansson var överbaderska på badhuset i Lovisa som beklagligt nog brann upp 1936.
– Det var på den tiden när fint folk inte skulle bli solbrända utan låg inne i badkar och blev tvättade och skrubbade av baderskor.
nytänk av det gamla
Utställningen på stadsmuseet har fått namnet De odödliga – tingens minne, och handlar om minnen av olika slag. Hur selektivt är egentligen vårt minne och hur bra minns vi saker?
– Vi samlar på saker för att bevara det förflutna, tror Rosendahl.
För att ge de gamla tingen nytt liv skickade museet ut en uppmaning bland aktiva konstnärer att skapa något nytt utgående från det gamla.
– Vi gav dem en del av materialet vi hade och lät dem ha fria händer.
Över 50 bidrag lämnades in, varefter museet valde ut sex konstnärer som fick vara med i utställningen. En av dem är Ida Taavitsainen, som fascinerades av samlingen med gamla glasögon.
Vems ögon kan ha sett genom de här linserna? Taavitsainen valde att använda sig av en gammal metod som hon tidigare jobbat med. Med hjälp av cyanotypi, en analog teknik, har hon kombinerat glasögonen med kända lovisabors ögon från fotografier i museets arkiv.
– Här finns några ögon som man lätt känner igen, säger Taavitsainen och pekar på ett ögonpar.
I sina verk behandlar hon ofta minnen, familjerelationer, historier bakom föremål samt tankar om näroch frånvaro, avstånd och närhet.
Bland de övriga konstnärerna finns en 3D-teckning av Anitta Toivio, en tuftad rya av Sanni Weckman och en videoinstallation av Simi Susana Ruotsalainen. Bildkonstnären Inari Porkka, som har jobbat på museet, har gjort en installation som utgår från museets eget bildspråk, att visa upp historiska föremål i glasvitriner och texter som förklarar deras innehåll.
– Det kom bidrag från hela landet, vilket var roligt att se. Ingen av konstnärerna har egentligen någon koppling till Lovisa, säger Rosendahl.
En intressant man som kopplas till utställningen är Jedvard Iverus som var museets första intendent och grundare.
– Han bokstavligen bodde bland samlingarna och skrev dessutom dagbok om småstadslivet på ett härligt detaljerat och färgstarkt sätt.
Så här lät det bland annat den första dagen på det nyöppnade museet:
”Kl 11 började förevisningen av mitt museum, som dock ej lyckades locka mången, då landbruksutställningen hade större dragkraft, och jag dessutom icke hade några utskänkningsrättigheter som Casinot.”
Utskänkningstillstånd finns fortfarande inte, men inträdet är fritt och Rosendahl hoppas att såväl Lovisabor som övriga intresserade hittar till utställningen som pågår till slutet av mars.
fler bilder från utställningen på ostnyland.fi
Vi samlar på saker för att bevara det förflutna.
Ulrika Rosendahl
intendent på Lovisa museum