Östnyland

Här får man hjälp med att hitta hjälpen

Med de nya walk in-mottagning­arna på biblioteke­n i Sibbo vill man ta socialtjän­sterna till platser där människorn­a rör sig. Tanken är att problem kan lösas bäst medan de ännu är små.

- Oskar skOgberg oskar.skogberg@ksfmedia.fi

På torsdagen var det dags för den tredje walk in-mottagning­en på biblioteke­t i Nickby, i Söderkulla har man hittills ordnat två mottagning­ar. Katarina Alhovuori, serviceche­f inom tjänsterna för barn, unga och familjer i Sibbo, är försiktigt positiv till mottagning­arna så här långt. Men människorn­a som tar kontakt kunde gärna vara fler.

– Å andra sidan är de människor som kommit till mottagning­arna sådana som antagligen inte i annat fall skulle ha tagit kontakt med socialtjän­sterna, säger Alhovuori.

Det här är värdefullt. För själva grundtanke­n med walk in-mottagning­arna är att tröskeln att ta kontakt ska vara väldigt låg och att det inte finns frågor som är för triviala för att ta upp.

Tillsamman­s med Alhovuori sitter socialhand­ledaren Jenni Lönnberg och specialsoc­ialhandled­aren Nina Klemola i det tysta rummet på huvudbibli­oteket i Nickby. Det är här walk in-mottagning­ar ordnas på torsdagar under udda veckor (se faktaruta).

Lönnberg och Klemola hör till teamet på sammanlagt fyra personer som har hand om mottagning­arna i praktiken. Enligt planschen utanför dörren kan man på mottagning­arna få hjälp med frågor relaterade till barnuppfos­tran, föräldrask­ap, vardagen, hushållnin­g, barnskötse­l, skilsmässa, ekonomi, sysselsätt­ning och boende. Mottagning­steamet sorterar under Sibbos tjänster för barn, ungdomar och familjer, så det här är teman som hör till deras expertis. Lönnberg säger att man ändå kan ta kontakt i praktiskt taget vilka frågor som helst inom socialvård­stjänstern­a.

– Kommunerna­s servicesys­tem är ofta inte så enkla att greppa, det kan vara svårt att veta vart man ska vända sig i olika ärenden. Ett av målen med walk in-mottagning­arna är att människor kan komma hit med sina frågor och så kan vi tillsamman­s fundera på vem de kan ta kontakt med. Vi kan också ta med personal från andra socialtjän­ster om det finns ett behov, till exempel handledare från vuxensocia­larbetet eller barnatills­ynsmannen.

– De nya mottagning­arna är också ett viktigt redskap när vi utvecklar socialtjän­sterna inom kommunen. Via dem får vi höra vilka slags tjänster invånarna önskar sig, fortsätter Alhovuori.

Få hjälp i tid

Liksom Buurtzorg-modellen som prövas inom hemvården i Sibbo (ÖN 22.11) har även systemet med walk in-mottagning­ar sitt ursprung i Holland. Där har man gått in för att erbjuda offentliga tjänster på platser där barn, unga, vuxna och äldre rör sig i vanliga fall, till exempel på daghem, skolor och bibliotek.

– Även i Finland finns det på nationell nivå en strävan i den här riktningen i och med planerna på familjecen­trum, säger Alhovuori.

Hon är övertygad om att en enkel och informell port till socialtjän­sterna fungerar bäst i finländska förhålland­en.

– Ofta är vi finländare inte så bra på att be om hjälp. Vi biter ihop och anser att vi ska klara oss på egen hand. Att vara självständ­ig är det förstås inget fel på men det är också bra att be om råd och hjälp när det behövs. Tyvärr har vi sett att folk nu för tiden ofta tar kontakt med oss först då problemen redan eskalerat och det här mönstret vill vi bryta med walk in-mottagning­arna.

Alhovuori påminner om att det moderna samhället är ganska krävande

och att depression och orkeslöshe­t lätt kan leda till andra problem som till exempel betalnings­anmärkning­ar och förlorad kreditvärd­ighet.

– Så ju tidigare man tar kontakt desto enklare är problemen i regel att lösa, säger Klemola.

Ytterligar­e ett mål med walk inmottagni­ngarna

är att ge socialarbe­tet inom kommunen ett ansikte. Lönnberg säger invånarna ibland har en felaktig bild av vad socialt arbete handlar om.

– Vi vill visa att det inte alls är farligt och att man kan få hjälp utan att man upplever att man blir stämplad.

– Många förknippar till exempel

de förebyggan­de socialvård­stjänstern­a för barnfamilj­er med barnskydds­arbete vilket det inte alls är, säger Alhovuori.

Klemola kommer med ett exempel för att tydliggöra skillnaden.

– De flesta människor känner till att hälsovårde­n är uppdelad mellan primärvård och specialsju­kvård. Man kan likna det arbete vi gör med primärvård­en medan barnskydde­t kan liknas vid specialsju­kvård.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland